ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Stark och oförutsägbar som president

  • VINNARE. Även om Hillary Clinton fick flest röster totalt sett vann Donald Trump presidentvalet efter att ha tagit hem flest elektorsröster. Tillsammans med en hel-republikansk kongress kommer han att ha stor möjlighet att genomdriva sin politiska agenda. Foto: John Locher

LEDARE. I sitt segertal på tisdagsnatten talade Donald Trump om behovet av ett enat USA. Om att han ska bli alla amerikaners president.

Den tillträdande presidenten visade upp en hittills okänd ödmjukhet som tände en gnista av hopp mitt i bedrövelsen över valresultatet. Det värsta raset på finansmarknaderna dämpades. Men känslan av chock hänger kvar. Hur kunde det gå så här?

Man kan anklaga Donald Trump för mycket, men dum är han inte. Sedan kampanjen lanserades i juni 2015 har han inte bara slagit ut 16 betydligt mer meriterade republikaner i primärvalen. Han har även besegrat Demokraternas mest erfarna presidentkandidat på länge. Trump vann till slut över Hillary Clinton med god segermarginal sett till antalet elektorsröster – mot alla odds och utan någon egentlig uppbackning från det republikanska partiet.

Opinionsinstituten, vars metoder nu bör vara under akut hot, missade även Republikanernas framgångar både i kongressen och i guvernörsvalen. När Trump tillträder som president den 20 januari 2017 sitter han alltså på ett starkt mandat. Han kommer både att kunna tippa styrkebalansen i Högsta domstolen till de konservativas favör och ha goda förutsättningar att få igenom sina lagförslag i kongressen. Vill han radera ut Obamas arv, inklusive klimatinitiativ och sjukvårdsreform, är det relativt snabbt gjort.

Vi talar med andra ord om en republikansk jordskredsseger. Vi talar om en president som gjort oförutsägbarhet till sitt signum och som kommer att ha stor makt att genomföra det han hotat med under valkampanjen. Ett mardrömsscenario från finansmarknadernas perspektiv. Och kanske även för världsfreden.

Men frågan är om det republikanska partiet kommer att tillåta det. Det talas ofta om USA:s maktdelningsmekanismer som en betryggande faktor som begränsar galna presidenters upptåg. Men efter tisdagens succé kommer den maktdelningen att ske inom det republikanska partiet, vilket inte känns lika tryggt. Vi ska dock komma ihåg att Trump haft sina schismer med många partimedlemmar, inklusive stora delar av ledarskapet. Huruvida dessa kommer att bestå också efter Trumps installation som president – och utgöra hinder för hans planer – är däremot oklart. Men man ska inte underskatta vad följsamhet kan göra även med de mest långsinta och stolta av människor, inklusive kongressledamöter.

Mot bakgrund av de senaste årens kris inom Republikanerna kommer årets valframgång oväntat – speciellt som den sittande presidenten har förhållandevis höga förtroendesiffror. Hur viktig ”Trump-effekten” har varit i det avseendet är svårt att säga. Det finns visserligen ett samband mellan resultaten i de olika valen på grund av väljares ovilja att dela upp sina röster mellan partierna, vilket är en konsekvens av polariseringen. Men frågan är om det inte också är en återkomst för den amerikanska högern vi bevittnat. En återkomst vars varningssignaler vi missat.

Sedan Mitt Romney förlorade mot Barack Obama 2012 har det talats om behovet av en förnyelse av det republikanska partiet. Men splittringen mellan olika falanger tycks ha haft en förlamande effekt. Nej-sägandet inom kongressen har fortsatt. Nomineringen av Trump som presidentkandidat representerade visserligen något nytt, men han var långt ifrån den enande ledare partiet så väl behövde. En ledare som dessutom hade kunnat locka minoriteter, kvinnor och unga väljare till partiet.

Men på tisdagen vann Donald Trump röster på de mest osannolika av platser. I Demokraternas kärndistrikt. Bland kvinnor och spansktalande. Det verkar som om väljare i hög grad har bortsett från Trumps skandaler och nedlåtande uttalanden under kampanjen. Det faktum att Clinton är kvinna tycks inte ha räckt för att kvinnor ska rösta på henne. Identitetsbaserade röstningsmönster har spelat mindre roll.

Trump har vunnit valet genom att utlova förändring. Genom att vara etablissemangets största fiende. Representera den amerikanska drömmen. Det handlar om rätt timing, både i sak och person.

Förväntningarna från omvärlden på Trumps kommande år i Vita huset kunde dock inte vara lägre ställda. Det är sunt och talar för viss potential för positiva överraskningar. Men vi ska inte inbilla oss att Trump kommer att göra helt om bara för att han nu uppnått målet med sin kampanj. Hans mjuka ton i segertalet ska inte övertolkas. Han skulle tappa all trovärdighet bland sina väljare och riskera att bli kortlivad som president om han övergav löftena om att exempelvis riva upp handelsavtalen.

Trots en del näringslivsfrämjande förslag i Trumps ekonomiska program som sänkt bolagsskatt, avregleringar och infrastruktursatsningar är det troligt att den amerikanska ekonomin drabbas hårt av den blivande presidentens utlovade politik. Den negativa världsbild Trump målat upp under kampanjen ser med andra ord ut att besannas – genom hans egen försorg. Det är sorgligt. Nästan lika sorgligt som att konstatera hur många amerikaner som delar Donald Trumps syn på samhället.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer