Frida Wallnor: Ryktet om EU:s kris är betydligt överdrivet

LEDARE. Vid lunchtid på onsdagen inleder britterna sitt utträde ur EU. Det är ett historiskt ögonblick.

EU27. I helgen firade EU:s stats- och regeringschefer, med undantag för Storbritanniens Theresa May, att det var 60 år sedan Romfördraget undertecknades. Det är nu upp till samma personer om brexit kommer att stärka eller försvaga EU-samarbetet.
EU27. I helgen firade EU:s stats- och regeringschefer, med undantag för Storbritanniens Theresa May, att det var 60 år sedan Romfördraget undertecknades. Det är nu upp till samma personer om brexit kommer att stärka eller försvaga EU-samarbetet.Bild:TT / Di Bilden är ett montage

Efter 60 år av allt närmare europeiskt samarbete bryts trenden. Många är de olyckskorpar som hävdar att brexit kommer att vara början på slutet för den redan krisande unionen. Men tänk om det blir precis tvärtom – att britternas utträde blir den nystart EU så väl behöver?

Frågan är hur mycket kris det egentligen är inom EU. Inte mer än vanligt, skulle man kunna säga. Ekonomin går allt bättre, vilket märks i form av både starkare tillväxt och minskande arbetslöshet i regionen. Stödet för EU ökar på många håll. Migrationskrisen är under kontroll, i alla fall för tillfället. Sanktionerna mot Ryssland ligger fast. EU-positiva kandidater vinner mark på bekostnad av nationalister och EU-kritiker i exempelvis Österrike, Nederländerna, Frankrike och Tyskland. ”Pulse of Europe”, en ny gränsöverskridande EU-hyllande rörelse, växer i storlek och finns nu i tio länder.

Dessutom har de 27 kvarvarande medlemsstaterna lyckats behålla en enad front i relationerna till Storbritannien sedan folkomröstningen i juni. Och det är tydligt att budskapet har gått fram: dagarna med brittisk ”à la carte” är över. EU:s förhandlare kommer utan tvekan att sitta på en starkare hand än sina brittiska motsvarigheter under de överläggningar som snart tar vid.

Det talas om risken för att britterna ska komma undan för enkelt – att deras framtida blomstrande ekonomi ska uppmuntra andra att följa efter. Men Theresa Mays beslut att ställa Storbritannien utanför både EU:s tullunion och dess inre marknad har på egen hand försvårat för en sådan utveckling. Oavsett hur väl man lyckas med ett framtida handelsavtal kommer det aldrig bli samma förutsättningar som råder i dag. Det kommer bli både dyrare och krångligare för brittiska företag att göra affärer med EU, och vice versa.

Det är snarare mer troligt att Storbritanniens öde kommer att avskräcka andra länder från att gå samma väg. Redan innan folkomröstningen var det tydligt att brexit-förespråkarna hade luddiga planer för hur man skulle agera som ”självständigt” land, förutom att kunna kontrollera invandringen och sluta egna handelsavtal.

Sedan dess har världen förändrats i en för britterna ytterligare försvårande riktning. Brexit-kampanjen räknade knappast med Donald Trump, hans isolationistiska agenda och Nato-kritik. Även om den amerikanska presidenten säger sig vilja värna ländernas ”speciella relation” har det visat sig vara klokt att vänta med att ta ut något i förskott gällande Trumps löften.

Utan britterna som bromskloss har möjligheten till närmare försvarssamarbete inom EU också uppstått, något man inte har varit sen att utnyttja. Det är en positiv utveckling, inte minst för icke-Nato-länder, vilket den svenska regeringen sakta men säkert börjar inse.

Sverige bör även driva på för att så långt det är möjligt behålla britterna nära Europol, för att inte gå miste om värdefullt samarbete exempelvis inom terrorbekämpning.

Både polis- som försvarssamarbete är exempel på områden där medlemsländerna redan i dag har olika samarbetsformer och vilja. Valutan och Schengen är två andra. När nu EU-kommissionen lanserat en vitbok med fem scenarier för unionens framtid talar mycket för att EU kommer fortsätta att utvecklas just så, med olika hastigheter. Och det behöver inte vara något dåligt – det har ju fungerat hittills.

För svenskt vidkommande kan det dock komma att bli ett problem på sikt. Utanför eurozonen riskerar vi att bli än mer isolerade utan britterna vid vår sida.

För framtiden är det även intressant att fundera över eurons funktion som sammanhållande kitt inom EU, vilket var ett av de viktigaste motiven till att valutaunionen infördes 1999. Det faktum att britterna nu lämnar EU medan grekerna fortfarande är kvar motsäger i alla fall inte den tesen.

Huruvida britterna hade valt att lämna även om de hade ingått i eurozonen får vi såklart aldrig veta. Men steget ut i det okända hade hur som helst varit större.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?