Frida Wallnor: Om Erdogan vinner bör EU-kandidaturen frysas

LEDARE. I somras öppnades ett nytt kapitel i förhandlingarna om ett turkiskt EU-medlemskap. Det handlar om budget och finansiella frågor och innebär att 16 av de 35 förhandlingskapitlen nu har inletts.

ENVÄLDIG? Europarådet har granskat det förslag till ny grundlag som Turkiet ska folkomrösta om 16 april. De kritiserar bland annat bristen på ansvarsutkrävande och att presidenten ges så stor makt. President Recep Tayyip Erdogan lär inte bry sig om kritiken.
ENVÄLDIG? Europarådet har granskat det förslag till ny grundlag som Turkiet ska folkomrösta om 16 april. De kritiserar bland annat bristen på ansvarsutkrävande och att presidenten ges så stor makt. President Recep Tayyip Erdogan lär inte bry sig om kritiken.Bild:Kayhan Ozer

Men tanken på Turkiet som ett EU-land har knappast varit mer avlägsen än i dag. Efter Recep Tayyip Erdogans grova uttalanden nyligen om bland annat Nederländerna är frågan om relationerna kan bli mycket sämre. Får presidenten igenom sin efterlängtade förändring av grundlagen i nästa månads folkomröstning bör EU se det som spiken i kistan och lägga Turkiets medlemskandidatur på is.

Om någon vill fördjupa sig i bakgrunden till detta rekommenderas en rapport som Europarådets Venedigkommission nyligen publicerat. Kommissionen, som består av oberoende juridiska experter, har undersökt Turkiets grundlagsförslag när det gäller rättsäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter.

Kritiken är svidande. Det heter bland annat att förslagen ”representerar ett farligt steg tillbaka" för landets demokrati. Man varnar även för bristen på kontrollmekanismer, ett kraftigt försvagat rättsväsende och en alltför stor maktkoncentration hos presidenten, som bland annat obehindrat ska kunna upplösa parlamentet, tillsätta ministrar samt besluta om dekret och undantagstillstånd.

Det sistnämnda råder för övrigt just nu, vilket begränsar Nej-sidans möjligheter att kampanja.

Dessvärre handlar varken inställningen till EU eller synen på mänskliga rättigheter om något plötsligt infall från de styrande. Det vi ser är fortsättningen på en mångårig negativ trend. Med ett ja i folkomröstningen formaliseras snarare det auktoritära system som Erdogan i praktiken till stor del redan infört genom att marginalisera och tysta kritiker och oliktänkande – en utveckling som eskalerat efter det misslyckade kuppförsöket i somras.

Trots detta har EU:s kritik varit lågmäld. Förklaringen stavas flyktingavtalet, som i helgen firade ett år, vilket har gett Erdogan trumf på hand. Genom att inte ha någon plan B för flyktingmottagandet har EU försatt sig i den här olustiga beroendeställningen.

Och Erdogan är inte sen att utnyttja situationen. Hoten om att "släppa på flyktingkranarna” över Medelhavet har duggat tätt i takt med att EU upplevs ha svikit Turkiet. Så lät det i samband med kuppförsöket, men också nu senast efter att hans ministrar stoppats från att kampanja i ”fascistiskt och nazistiskt” styrda EU-länder.

Flyktingavtalet kommer med största sannolikhet att ryka om EU lägger medlemskandidaturen på is. Och det kanske är lika bra. Som Europaparlamentarikern Cecilia Wikström (L) sa i Ekots lördagsintervju i helgen är det inte en hållbar konstruktion.

Men utan turkiskt samarbete skulle EU-länderna tvingas komma fram till en alternativ plan med tanke på de flyktingströmmar som skulle följa. En sådan kris kanske å andra sidan krävs för att medlemsländerna ska kunna enas om en gemensam asylpolitik, likt det vettiga förslag som Wikström tagit fram.

Enligt opinionsundersökningarna är det jämnt mellan de båda alternativen inför omröstningen den 16 april. För stabilitetens skull vore det kanske positivt om Ja-sidan vinner och Erdogan därmed får som han vill. Hans beteende har varit en bidragande faktor till att utländska investerare skrämts från landet de senaste åren.

Å andra sidan vore ett sådant resultat ett tecken på att folket stöder den västfientliga politiken. EU:s ledare bör då ställa sig frågan varför man ska lägga ner mer tid och resurser på landets kandidatur när man uppenbart har andra problem att hantera på hemmaplan.

I det omvända valscenariot, däremot, skulle det finnas anledning att behålla landets aktiva kandidatstatus, om en majoritet av turkarna röstade emot Erdogans plan. Men även i ett sådant läge bör EU avbryta flyktingavtalet, för att slippa beroendeställningen till en sannolikt ännu mer frustrerad och hämndlysten president.

Då skulle exempelvis Erdogan kunna påminnas om att cirka 40 procent av Turkiets totala varuhandel sker med just EU.


Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?