ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Obama påbörjade USA:s globala reträtt

LEDARE. Med sitt tal i Chicago i tisdags satte Barack Obama punkt för sin tid som USA:s 44:e president.

Åtta år har gått sedan det positiva budskapet om ”hopp och förändring” inpräntades i det amerikanska medvetandet under den turbulenta valrörelsen 2008. Det känns avlägset i dag, som om optimismen sakta men säkert urholkats i takt med Obamas motgångar. När Donald Trump i nästa vecka flyttar in i Vita huset finns dessutom risk för att han kastar ut det politiska arv hans företrädare lämnat efter sig. Så frågan är om Obama kommer att bli ihågkommen för att ha gjort någon skillnad.

På en viktig punkt har han det; ekonomin. Läget kunde visserligen knappast ha varit sämre än när Obama tillträdde, så han har haft oddsen på sin sida. Men det råder ingen tvekan om att presidentens gigantiska stimulanspaket och räddningen av bilindustrin bidragit till återhämtningen. Sjösättandet av sjukvårdsreformen ”Obamacare” har sannolikt också bidragit till ökad ekonomisk trygghet för många medborgare, som därmed kunnat konsumera mer.

Det har fått följden att Donald Trump ärver ansvaret för ett land med stark ekonomisk tillväxt och nästintill full sysselsättning. Det tillståndet kommer att bli tufft att bibehålla – speciellt om han gör verklighet av hoten om en betydligt mer protektionistisk politik, vilket allt tyder på. För att leva upp till sina väljares förväntningar måste Trump dessutom se till att tillväxten gynnar fler, vilket Obama misslyckats med.

Obama är dock inte ensam skyldig till den politiska handlingsförlamning som karakteriserat USA de senaste åren. Han har haft stora samarbetsproblem med kongressen. Det har gjort att han tvingats använda exekutiva order istället för den traditionella lagstiftningsvägen, vilket varit fallet exempelvis på klimatområdet. Men att runda kongressen har såklart inte gjort samarbetet bättre. Dessutom är sådana order enkla för nästa administration att upphäva. Dåliga nyheter för klimatet.

Vad gäller utrikespolitiken är det också svårt att höja Obama till skyarna. Han gjorde visserligen allt som stod i hans makt för att förverkliga USA:s omdirigering från Europa och Mellanöstern till Asien, hans ”pivot to Asia”. Men det är tydligt att varken kongressen eller omvärldsfaktorerna ville samma sak. Misslyckandet att få igenom frihandelsavtalet Trans-Pacific Partnership (TPP) i kongressen och oförmågan att lämna konflikthärdarna i Irak och Afghanistan är två kännbara motgångar i det avseendet. Risken finns också att Trump-administrationen kommer att radera ut hans stora utrikespolitiska framgångar; kärnavtalet med Iran och närmandet till Kuba.

Ingen kan dock ta ifrån Obama elimineringen av Usama bin Ladin. Men även om al-Qaida sedan dess har minskat i relevans har världen knappast blivit en säkrare plats sedan 2009. Tvärtom. Med IS framväxt, ett kaotiskt Mellanöstern med tillhörande flyktingströmmar och ett Ryssland som helt tycks ha tappat respekten för internationell rätt har den globala utvecklingen gått åt fel håll.

Att Obama måste ta på sig del av ansvaret råder det ingen tvekan om. Han har lyckats göra sig osams med många traditionella allierade som Israel, Egypten och Turkiet och sänt ut signaler om en betydligt mer försiktig amerikansk inställning till att engagera sig för världsfreden. Det är förståeligt mot bakgrund av USA:s krigströtta befolkning. Dessutom är det sunt att omvärlden inser att man inte alltid kan förlita sig på en amerikansk världspolis som avger säkerhetsgarantier till höger och vänster.

Men det har samtidigt haft en destabiliserande effekt på världsordningen. Speciellt dåligt var Obamas oförmåga att leva upp till den ”röda linje” han satte upp kring den syriske presidentens användande av kemiska vapen. Det om något har skadat USA:s trovärdighet.

Med facit i hand verkar det dessutom som att fredspristagaren från 2009 misslyckats med den allra mest lovordade ambitionen; att minska mängden kärnvapen i världen. Hans tal om nedrustning verkar snarare ha fått motsatt effekt.

Många talar om att Trump kommer med en ny världsordning. Men faktum är att den började redan under Obama.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer