ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Hög tid att hoppa på det kinesiska tåget

  • FÖRMÖTE. Kinas president Xi Jinping träffade i veckan Rysslands president Vladimir Putin i Moskva inför G20-mötet i Hamburg på fredag och lördag. Presidenterna visar båda intresse av att ta för sig globalt på bekostnad av Donald Trumps USA.
  • Foto: Sergei Ilnitsky

LEDARE. Visby under Almedalsveckan kan liknas vid ett myllrande getingbo. G20-mötet, som drar igång under fredagen, där världens mäktigaste politiker samlas för att lösa globala problem är ett liknande fenomen, men på den storpolitiska nivån.

En annan likhet med Almedalen är att personen alla talar om inte kommer att närvara under mötet i Hamburg, likt Stefan Löfvens gotländska frånvaro. Det handlar om Kim Jong-un.

Det gick inte att ta miste på symboliken när Nordkoreas ledare under tisdagen genomförde sin första lyckade provskjutning av en långdistansrobot. Det var en ”present” till USA på nationaldagen, enligt Kim. En propagandasuccé.

Men problemet för Donald Trump och hans säkerhetspolitiska team är att det inte enbart handlar om skrämselpropaganda. Med en annan färdbana hade den nordkoreanska roboten kunnat nå Alaska under de 37 minuter som den var i luften. Det är en milstolpe. Och något som helt förändrar spelreglerna.

Det råder visserligen oenighet om nordkoreanerna har förmågan att också fästa en kärnspets på en sådan robot. Men med tanke på de tekniska framsteg som landet har visat upp med sina kärnvapenprov och missiluppskjutningar den senaste tiden lär det i så fall bara vara en tidsfråga. Och det är svårt att tänka sig en person som är sämre lämpad än just Kim Jong-un att ha kärnvapen i sin arsenal.

De som med rätta är allra mest oroliga över utvecklingen är såklart Nordkoreas grannländer. Men till skillnad från tidigare är det inte i första hand till sin allierade USA som Japan och Sydkorea nu vänder sig för stöd.

Med tanke på att det är Trump det handlar om är det kanske inte så konstigt, men det är ändå anmärkningsvärt att Japans premiärminister Shinzo Abe istället vädjar om att de regionala stormakterna Ryssland och Kina ska agera.

Det som gör detta extra intressant är hur upptakten inför G20-mötet har sett ut, med ett konstruktivt förmöte mellan just Vladimir Putin och Xi Jinping i Moskva. Förutom skapandet av en gemensam investeringsfond lade de två presidenterna fram ett förslag på hur den eskalerande krisen kring Nordkorea ska hanteras.

Det går ut på att USA och Sydkorea ska avbryta sina gemensamma militärövningar i utbyte mot att Nordkorea lägger ned sitt kärnvapenprogram. Ett förslag som Sydkorea sägs stödja, dock inte USA.

Kim Jong-un skulle knappast gå med på förslaget ändå. Speciellt inte nu när landet tycks vara så nära att nå den hett eftertraktade statusen som kärnvapenland – en garant för regimens överlevnad.

Men det kanske heller inte var poängen med det rysk-kinesiska förslaget. Det kanske snarare handlade om att framstå som ansvarstagande världsledare, vilket inte är så svårt i jämförelse med andra som twittrar, hotar och skyller den nordkoreanska krisen på andra.

Detta var det tredje mötet mellan Xi och Putin bara i år. Det är svårt att tolka det på något annat sätt än att den befarade romansen mellan Putin och Trump istället har utvecklats till ett närmande mellan Putin och Xi, vars länder dessutom håller ihop i FN:s säkerhetsråd.

På samma tema har även G20-mötets värdinna Angela Merkel inte gjort någon hemlighet av hur hon ser på USA:s nye president, medan de tyska handelsbanden till Kina stärks allt mer.

Med andra ord verkar det som om Xi kommer att spela huvudrollen under veckans G20-möte. Donald Trump, däremot, med sin protektionism, sitt klimatförnekande och sin aggressiva retorik lär få nöja sig med en biroll. Eller att agera pausunderhållning.

Det är slående hur snabbt den globala maktbalansen har tippat till Kinas fördel efter Trumps tillträde. Det är en rollfördelning som alla inblandade bör vänja sig vid. I Europa är dock känslan att många fortsätter att vara försiktigt eller ibland fientligt inställda till Kina, inte minst när det gäller kinesiska direktinvesteringar.

Försiktighet är alltid klokt, speciellt när det handlar om en auktoritär enpartistat som förtrycker sin befolkning. Men det är hög tid att inse att det kinesiska tåget går även om européerna inte åker med. För ryssarna är redan på.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer