ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS MARKNADSNYTT BEVAKNINGAR
ANNONS

Frida Wallnor: Europa behöver tyskt ledarskap

  • FJÄRDE MANDATPERIOD. Tysklands förbundskansler Angela Merkel meddelade på söndagen att hon ställer upp för omval. Det var ett lugnande besked för många EU-vänner. Sällan har EU varit i sådant behov av ledarskap som just nu. Foto: Markus Schreiber

LEDARE.Den ena är hyllad för sitt beslut att ställa upp för nyval. Den andra är avvisad och hånad för sitt desperata försök att göra detsamma.

Söndagen den 20 november kommer att bli ihågkommen som en viktig dag för två av Europas politiska veteraner och förgrundsfigurer. Angela Merkel kommer sannolikt att även framöver vara ”den man ringer” inom EU. För Nicolas Sarkozy väntar snarare ett liv utan politisk relevans. Vi ska vara glada att rollfördelningen inte blir den motsatta.

Sarkozys ambition att bli högerpartiet Republikanernas presidentkandidat grusades redan i primärvalens första omgång. Det var tydligt att väljarna inte köpte hans långsökta liknelse om att vara ”Frankrikes Trump” – motståndare till det politiskt korrekta och eliten. Det var knappast överraskande. Det är svårt att föreställa sig någon som är mer ”etablissemang” än just Sarkozy, med sina 40 år i politiken. Vem av de mer mittenorienterade kandidaterna François Fillon och Alain Juppé som i stället får representera partiet avgörs på söndag.

Man kan däremot tala om en Trump-effekt när det gäller Angela Merkel. Sarkozys tidigare parhäst i hanteringen av finanskrisen ställer alltså upp för omval till en fjärde mandatperiod i parlamentsvalen nästa höst. Det är en välkommen nyhet – inte för att det på något sätt är självklart att hon vinner, utan snarare för att det motsatta beskedet hade skapat panik i de redan så stressade EU-kvarteren.

Det är svårt tänka sig hur EU hade sett ut i dag utan Merkels ledarskap. Ryssland/Ukraina, Grekland, flyktingkrisen/Turkiet – det finns många kriser där hon har varit drivande i förhandlingarna. På senare tid har det dessutom blivit uppenbart att det saknas efterträdare till den informella ledarskapsposten bland övriga stats- och regeringschefer. Alla tycks upptagna med sina respektive nationella kriser. Efter Brexit och det amerikanska valet har osäkerheten kring framtiden ökat ytterligare, vilket säkert påverkat Merkels beslut.

Även om detta var väntat ska man komma ihåg att förbundskanslern har ett jobbigt år bakom sig inrikespolitiskt. I migrationskrisens spår har hon sett både sjunkande väljarstöd, intern kritik och rejäla bakslag för sina kristdemokrater i regionalvalen. Detta samtidigt som det nybildade invandringsfientliga och EU-skeptiska partiet Alternativ för Tyskland (AfD) skördat framgångar och nu uppmätts som tredje största parti. Utvecklingen liknar alltså den i andra europeiska länder, där populism, anti-globaliseringskrafter och frihandelsmotstånd växer sig allt starkare, vilket Tyskland länge varit skonat från.

Det hade med andra ord inte varit helt osannolikt om 62-åringen valde att avgå nästa år, efter tolv år som förbundskansler (i stället för att riskera att röstas bort likt Sarkozy). Men det är tydligt att hon har en egenskap som andra europeiska politiker tycks sakna; ansvarskännande. Hon vill inte lämna det krisande fredsprojektet åt sitt öde. Det är beundransvärt och något andra borde lära av.

Det finns dock ett stort problem för EU i och med att Merkel kommer att kandidera; hennes valkampanj lär prioriteras framför krishantering på EU-nivå. Och detta ska ske samtidigt som brexit-förhandlingarna drar i gång. Samtidigt som Nederländerna har parlamentsval (där högerextrema Frihetspartiet leder i opinionsmätningarna). Och samtidigt som Marine Le Pen kan komma att väljas till Frankrikes president. Det är heller inte omöjligt att Italien tvingas till nyval under våren om premiärminister Matteo Renzi förlorar den konstitutionella folkomröstningen nästa helg. Dålig timing, med andra ord.

Men å andra sidan skulle ett sådant värsta EU-scenario ge de tyska väljarna ännu starkare argument för att rösta för kontinuitet och stabilitet i september. Att rösta på Angela Merkel och hennes CDU/CSU. De kvaliteter som hon besitter är redan bristvara bland dagens europeiska politiker. Förhoppningsvis försvinner de inte helt 2017.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer