1515

Frida Wallnor: EU bör inte straffa britterna för brexit

LEDARE. Det är sällan EU:s stats- och regeringschefer kommer överens om svåra frågor på bara några minuter. Det sägs ha hänt i helgen.

GALAXER MELLAN DEM? Enligt läckor från middagen mellan Storbritanniens premiärminister Theresa May och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i förra veckan var parterna mycket långt ifrån varandra inför stundande brexit-förhandlingar.
GALAXER MELLAN DEM? Enligt läckor från middagen mellan Storbritanniens premiärminister Theresa May och EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i förra veckan var parterna mycket långt ifrån varandra inför stundande brexit-förhandlingar.Bild:John Stillwell

När de kvarvarande medlemsländerna (EU27) antog sin strategi inför brexit-förhandlingarna var det i alla fall budskapet som kommunicerades. Det var ett smart drag och sannolikt en del av strategin. Bilden av ett enigt EU27 lär oroa britterna betydligt mer än den normalt så spretande unionen.

Enigheten är faktiskt inte ny. Sedan folkomröstningen i somras har EU27 lyckats hålla en gemensam linje kring vad ett utträde ska innebära. Man gjorde klart att så länge London inte är villigt att acceptera EU:s fyra friheter kan man inte få tillgång till den inre marknaden. Vill man förhandla externa frihandelsavtal kan man inte vara kvar i EU:s tullunion.

Och det är tydligt att budskapet har gått fram. Theresa May har utan bråk siktet på en ”hård" brexit. Det måste ses som en delseger för Bryssel.

Men det är önsketänkande att de stundande förhandlingarna kommer att gå lika smidigt. Redan på söndag kan EU:s strategi vara förpassad till historieböckerna. Vinner Marine Le Pen det franska presidentvalet får man plötsligt en oönskad medlem i klubben. Nationella Frontens partiledare skulle med sin EU-fientliga plattform och sitt lands politiska tyngd kunna omkullkasta den borgfred som tycks råda i Bryssel.

Med tanke på Le Pens planer på att i framtiden göra britterna sällskap ut ur EU lär det bli svårt att övertyga henne om strategin. Och hon kan mycket väl vinna.

Med Emmanuel Macron som president skulle EU27 däremot stå betydligt bättre rustat inför förhandlingarna. Man skulle till och med kunna tala om momentum, vilket är sällsynt i EU-sammanhang, med allt starkare ekonomiska indikatorer och en rad motgångar för de populistiska/EU-kritiska partierna i ryggen.

En fara med detta är att allt fler självsäkra EU-aktörer tycks vilja straffa Storbritannien för beslutet att lämna unionen, och samtidigt avskräcka andra från att gå samma väg. De olika miljardbud som hörs gällande utträdesnotan är exempel på det här – som om fler ser chansen att låta en avhoppare betala för lite allt möjligt.

Blir den linjen gällande vore det mycket olyckligt. Dels är risken större att samtalen bryter samman, vilket inte gynnar någon. Dels finns ett stort värde i att behålla en stark och konstruktiv relation till Storbritannien efter brexit.

Det är inte minst viktigt för Sverige. Våra företrädare bör därför agera motvikt mot sådana destruktiva strömmar och se till att ett framtida avtal blir så bra som möjligt – utan att för den delen uppmuntra andra att följa efter.

Det är dock inte bara i Bryssel som tonen hårdnar. På andra sidan Engelska kanalen blir bilden av Theresa May som en skicklig taktiker allt tydligare. Beslutet att utlysa nyval den 8 juni är på flera sätt smart, speciellt nu när oppositionen är så splittrad. Med ett lyckat val bakom sig stärker hon både sin egen förhandlingsposition gentemot EU27 och köper sig arbetsro, då hon slipper oroa sig för det val som annars hade väntat 2020.

Det är mot den bakgrunden som Mays uttalanden under en middag med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker i förra veckan ska förstås. Enligt läckor ska det ha funnits stora skillnader mellan deras respektive inställning till kommande förhandlingar, där May enligt Juncker hade helt orimliga förväntningar och krav. Bland annat sa hon sig ovillig att ens betala ”en penny” i utträdesnota.

Men det hade varit tjänstefel av partiledaren May att inte snäsa åt EU under en valrörelse med en uppenbart EU-kritisk opinion. På samma sätt hade det varit märkligt om premiärministern May inte lagt ett tufft utgångsbud inför förhandlingsstarten – i likhet med det EU:s chefsförhandlare Michel Barnier gjorde igår onsdag.

Trots tonläget finns alltså ingen anledning att redan nu räkna med ett ”cliff edge"-scenario där britterna lämnar EU utan avtal. Men känslan är att det kommer finnas behov av någon som kan påminna deltagarna om det större perspektivet – att Europa kommer att finnas kvar även efter mars 2019. Det ansvaret bör bland andra Sverige ta.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?