1515
Annons

Frida Wallnor: Demokratikriterium gör Sverige svagare

LEDARE. I onsdagens utrikesdeklaration sa Margot Wallström att regeringen under våren ska lägga fram ett lagförslag om att skärpa reglerna för vapenexport till icke-demokratier.

I den efterföljande debatten blev hon pressad av Vänsterpartiets Hans Linde om hur en feministisk utrikespolitik går ihop med att över huvudtaget sälja vapen till diktaturer. Frågan är befogad och i teorin är svaret enkelt: de går inte att förena.

Men bortom svartvita fantasivärldar finns en realpolitisk verklighet att förhålla sig till – något det tycks vara väldigt lätt att glömma så fort ett parti hamnar i opposition.

Det lagförslag Wallström nämnde bygger på ”Kex-utredningen” kring den svenska vapenexporten som blev klar i juni 2015. Dess huvudnummer är att skärpa de nuvarande riktlinjerna kring mänskliga rättigheter (MR) samt att lägga till ett så kallat demokratikriterium för länder man kan sälja vapen till.

Sverige har redan en restriktiv lagstiftning på området och om det sistnämnda går igenom skulle det vara unikt i världen.

Skärpningen på MR-området ska dock inte överdrivas. Det handlar om att man vill byta ut formuleringen ”grova och omfattande” till ”allvarliga och omfattande” när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter.

Utöver detta ligger kriteriet att krigförande stater ska undantas kvar. Den stora nyheten är således att ISP, den myndighet som ger tillstånd för export av försvarsmateriel, hädanefter också ska ta hänsyn till ett lands demokratiska institutioner, där ”grava brister” ska utgöra ett hinder för tillstånd.

Man inser med andra ord ganska snabbt att detta är ett spel för gallerierna. Vad skillnaden är mellan ”allvarliga” och ”grova” kränkningar översatt till den komplexa verkligheten är omöjligt att säga. Och vad ska betecknas som en tillräckligt grav demokratisk brist för att landet ska ses som diktatur?

Statsministern har själv varit inblandad i den debatten med anledning av den senaste tidens resor till Kina, Saudiarabien och Iran som han vägrat att kalla för ”d-ordet”. Och sanningen är att även ISP verkar ha varit pragmatisk i sina bedömningar av potentiella exportländer under de senaste åren, då länder som Förenade Arabemiraten, Thailand och Saudiarabien alla har klarat MR-kriteriet.

Det är tydligt att det finns andra aspekter som spelar större roll. Det är på många sätt rimligt och något det vore befriande att slippa höra svenska politiker hyckla om.

Att Sverige exporterar försvarsmateriel handlar inte om en vilja att elda på pågående konflikter i världen. Det handlar om vad som ligger i vårt säkerhetsintresse. Och om att kunna fortsätta göra något vi är väldigt bra på.

Det verkar lätt glömmas bort i debatten. ISP gör i varje enskilt fall en helhetsbedömning där en affärs potentiella försvars- och säkerhetspolitiska nytta för Sverige ställs emot om man kan leva med bristerna i landet i fråga.

Mot bakgrund av den försämrade säkerhetssituationen i vårt närområde de senaste åren är det viktigare än någonsin att ha tillgång till världsledande försvarsmateriel. Vi ska vara glada att vi har en konkurrenskraftig försvarsindustri. Men utan möjlighet att dela utvecklingskostnaderna med andra länder genom export skulle det aldrig gå att hålla samma nivå. Det skulle bli alldeles för dyrt.

För det handlar om extremt dyra system, vilket begränsar exportmarknaden. Att ytterligare diskvalificera potentiella köpare med luddigt ställda demokratikriterium är att göra oss själva en otjänst som ingen ändå kommer att tacka Sverige för.

Kanske ansvariga politiker skulle sova bättre på kort sikt om våra radarsystem hamnade i New Delhi och inte i Riyadh. Men kan vi sälja till båda bör vi göra det, så länge ingen kan hitta något annat sätt att finansiera den fortsatta teknikutvecklingen.

Huruvida demokratikriteriet skulle få någon stor påverkan på ISP:s kommande bedömningar återstår att se, men det är tveksamt.


Lotta Engzell-Larsson: Björn Borg pionjär som varumärke

LEDARE. "Min starkaste sida är min uthållighet" har Björn Borg slagit fast. Det är slitgöra att hålla sig på toppen, oavsett inom vilket område.

Den nya, mycket estetiska, filmen "Borg" skildrar kampen för att bli bäst, inte minst vilken belastning det kan vara på psyket. Genom att berätta historien igen blåser filmen liv i legenden om Björn Borg och för den vidare till nya generationer.


Björn Borg revolutionerade Sverige på flera sätt, inte bara genom sina framgångar på tennisbanan. Han var den första sportstjärnan som lämnade landet av skatteskäl, 1974. Han konstaterade lite bittert att han fick mycket kritik för flytten till Monaco, medan Stenmark mötte en helt annan förståelse när han skrev ut sig 1980. Efter Stenmarks flytt blev det praxis för sportstjärnorna, trots att situationen sedan skattereformen på 90-talet är mycket bättre.

Björn Borg var också den första svenska sportstjärnan som exploaterade sin ikonstatus genom att skapa ett personligt varumärke. Under storhetstiden spelade han alltid i Fila, och 1977 gjorde de en kollektion i hans namn.(Ärkekonkurrenten John McEnroe spelade i Nike.)

Borg slutade tävlingsspela 1981, endast 25 år gammal. 1983 tog han steget och startade klädföretaget Björn Borg Design Group med bland andra Lars Skarke och designern Rohdi Heintz. Bolaget gick i konkurs sex år senare, men 1997 började han licensiera ut sitt namn till World Wide Brand Management (WBM).

WBM bytte senare namn till Björn Borg, som noterades och i dag har ett börsvärde på 800 miljoner kronor. Största ägare är finansmannen Martin Bjäringer. 2007 köpte bolaget rätten till namnet Björn Borg för 124 miljoner kronor, och därutöver har de betalat en årlig royalty på runt två procent av försäljningen i tio år. Nu finns inte längre några affärsmässiga band mellan ikonen och varumärket.

Sannolikt har det ingen betydelse, eftersom tiden automatiskt urholkar det ursprungliga värdet. Alla varumärken måste kontinuerligt fyllas med nytt innehåll, annars dör de. Det gäller klassiska modemärken som Armani och Dior lika väl som varumärken som baseras på sporthjältar.

Tennisspelaren René Lacoste grundade sitt bolag redan 1933, den klassiska krokodilsymbolen kommer av att Lacoste kallades krokodilen för sin envishet på tennisbanan. Han gav sig aldrig. Även Fred Perry är fortfarande ett starkt levande varumärke, trots att det grundades av en tennisspelare på 1950-talet. Perry, som rökte pipa, ville gärna ha en pipa som varumärkessymbol. Det blev inte så. Men på den tiden tedde sig idén kanske inte lika absurd. Pipan signalerade stil och sofistikation.

Dagens Fred Perrys samarbete med samtida artister, som Amy Winehouse, visar hur ett gammalt sportmärke håller sig vid liv genom att hitta nya modekunder. Winehouse var så långt man kan komma från dåtidens gentlemans överklassport. Identitet är nyckelordet.

Därför lanserade bolaget Björn Borg 2016 kollektionen "Nude". Den består av underkläder i en rad mörka kulörer, och är en protest mot rasismen i att modekulören "nude" betecknas som ljusbeige trots att större delen av världens befolkning har en annan hudton.

Framgångsrika varumärken är politiskt och socialt medvetna därför att det är vägen till kommersiell framgång. Positionering handlar om var man vill vara och vilka man vill nå, hur man ser på framtiden.

Dagens unga vet inte att "kalsongmannen" spelade tennis. Snart vet de inte heller att David Beckham spelade fotboll. Personerna är bara varumärken. Och deras värde bestäms av trendkänsliga konsumenter och de bloggar och instagramkonton som de följer.

Men sportstjärnor som Björn Borg och Zlatan Ibrahimovic är viktiga på ett annat sätt för framväxande generationer. De visar att man, oavsett bakgrund, kan nå sina mål med hårt arbete. De skapar en nationell stolthet. De kan också göra att man ifrågasätter skattesystem, regler och normer på ett nytt sätt.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?