ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 20 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Debatt

Fredrik NG Andersson och Lars Jonung: Dags för positiva räntor

  • Foto: Claes-Göran Flinck

DEBATT. I över ett och ett halvt år har Riksbanken hållit styrräntan negativ. När lågkonjunkturen kommer har Riksbanken knappast något vapen kvar för att möta denna, skriver forskarna Fredrik NG Andersson och Lars Jonung.

Riksbanken har sänkt styrräntan i flera steg sedan december 2011. I februari 2015 påbörjades ett av de mest uppseendeväckande experimenten i svensk ekonomisk politik: styrräntan blev negativ. För att göra penningpolitiken än mer expansiv har Riksbanken köpt statsobligationer för 100-tals miljarder kronor. Riksbankens avsikt med minusräntan har varit att pressa upp inflationstakten till målnivån på 2 procent.

Fem år med lågräntepolitik och ett och ett halvt år med negativ ränta väcker tre centrala frågor. Har penningpolitiken uppfyllt sitt inflationsmål? Vilka effekter har den ultralätta penningpolitiken skapat i övrigt? Finns alternativ till dagens penningpolitik?

Inflationen har stigit med futtiga 0,5 procentenheter – från 0,9 procent i januari 2012 till 1,4 procent i oktober 2016 mätt med KPIF. Det är inte svårt att förklara den låga inflationen i Sverige. Den beror på omvärlden. I Tyskland och Storbritannien är inflationen cirka hälften av den svenska. Att en så öppen ekonomi som den svenska skulle nå upp till 2 procent inflation när den ligger nära noll i andra länder har i praktiken visat sig svårt.

Inte nog med att Riksbanken knappt har påverkat inflationen så här långt – lågräntepolitiken har haft omfattande och klart negativa effekter på andra områden. Sedan räntesänkningsoffensiven startade, har både fastighetspriser och hushållens skulder varit starkt stigande. De når snart sagt varje månad nya rekordnivåer. I genomsnitt har krediterna till privat sektor vuxit med 2 kronor för varje krona som BNP har ökat sedan 2011.

Den ultralätta penningpolitiken har även påverkat finansmarknaderna. Riksbankens riskenkät från våren 2016 visar att marknadsaktörerna är oroliga. De pekar ut fem klara risker: lågräntepolitiken leder till osund jakt på avkastning, risker prissätts inte fullt ut, prisbubblor byggs upp, lönsamheten hos finansiella institut minskar och marknadslikviditeten försämras av Riksbankens köp av statsobligationer.

Den ekonomiska historien visar att de finansiella obalanser som dagens riksbankspolitik driver fram riskerar att lägga grunden för en finansiell kris. Denna typ av kriser är förenade med höga samhällsekonomiska kostnader i form av låg tillväxt och hög arbetslöshet. Kriserna har inte bara ekonomiska följder. De bidrar till att underblåsa extrema politiska rörelser.

Riksbanken är medveten om riskerna med den extremt expansiva penningpolitiken. I en intervju i Dagens Nyheter 2014 varnade Stefan Ingves för hushållens växande skulder. Han hävdade att dessa inte får överstiga 180 procent av disponibel inkomst. Om så blir fallet, måste den ekonomiska politiken helt inriktas på att hantera skuldproblemen. Den gränsen har precis passerats.

På senare tid har amorteringskrav och lånetak införts i syfte att bekämpa skulduppbyggnaden. Så länge Riksbanken fortsätter med sin lågräntepolitik, kommer dessa styrmedel knappast få avsedd effekt. Skulduppbyggnaden, risktagandet och risken för prisbubblor stoppas endast med höjd ränta.

Svensk ekonomi lider inte någon märkbar skada av att inflationstakten hamnat på 1,4 i stället för på 2 procent. Forskningen visar att låg inflation eller låg deflation inte har några signifikanta negativa effekter. Rikbankens desperata jakt på de sista tiondelarna inflation skapar fler problem än den löser.

En högre styrränta hade troligen lett till en något lägre inflationstakt. Vi har i annat sammanhang föreslagit att Riksbanken bör återinföra det toleransintervall som före 2010 omgav inflationsmålet. Om intervallet hade funnits kvar, hade Riksbanken uppfyllt inflationsmålet med dagens inflationstakt och därmed kunnat avstå från tvivelaktiga räntesänkningar. Än bättre hade varit ett bredare toleransintervall så Riksbanken helt kunnat undvika de negativa räntorna.

Riksbanken hävdar ofta att det inte finns något alternativ till den negativa styrräntan. Den kan inte föra en annan penningpolitik i en värld med låga räntor. Dagens penningpolitiska ramverk är emellertid utformat efter en modell där Riksbanken ska kunna utforma penningpolitiken oberoende av omvärlden.

Om denna modell är felaktig – och ny forskning pekar på att så är fallet – borde det penningpolitiska ramverket göras om. Förhoppningsvis blir detta en uppgift för den kommande riksbanksutredningen.

Riksbanken hotar att leda oss inte bara mot en ny finansiell kris. Den bränner även bort sitt räntekrut under den nuvarande högkonjunkturen. När lågkonjunkturen kommer, har Riksbanken knappast något vapen kvar för att möta denna. Det är hög tid för Riksbanken att upphöra med den negativa räntan och återgå till positiva räntor och en balanserad finansiell utveckling.

Fredrik NG Andersson, docent vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet
Lars Jonung, professor vid Ekonomihögskolan vid Lunds Universitet

Tyck till