ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Finn Bengtsson: Ge oss brittiska nyval

  • VALBAR. Theresa May har med parlamentets bifall fått igenom ett nyval som sannolikt stärker hennes egen och sin regerings ställning. Sverige borde ha samma möjligheter, skriver Finn Bengtsson. Foto: Peter Byrne

DEBATT. Eftersom svenska nyval inte följs av en hel mandatperiod är svenskarna i praktiken förhindrade att rensa luften i politiskt låsta situationer. Vi bör få samma regler som Danmark och Storbritannien, skriver Finn Bengtsson, riksdagsledamot för Moderaterna.

I Danmark och England tillämpar man en princip vid nyval som skiljer sig från den svenska. När ett nyval genomförts mellan de ordinarie allmänna valen så förskjuts nästkommande ”ordinarie” val. Efter varje val följer en mandatperiod med maximerad längd. Detta ger varje val samma status.

Så är det inte i Sverige. Utlyses ett extraval ska ändå ordinarie val alltid ske på den förutbestämda tidpunkten. Detta leder i praktiken till att ett extraval kan utlysas av statsministern i början av en mandatperiod, men knappast mot slutet. Vari ligger logiken? Är en regeringskris endast tänkbar i början av en mandatperiod och inte när man närmar sig nästa ordinarie val?

Med drygt ett år kvar till valet riskerar den svaga rödgröna regeringen, tvingad att söka stöd från Vänsterpartiet, att inte få igenom sin budget för 2018. Efter att allians-oppositionen medvetet låtit skadliga budgetar passera under tre år, ser det äntligen ut att man i höst tänker utnyttja riksdagsmajoriteten som funnits redan från 2014 och sätta stopp för detta. Den möjlighet till extraval som fanns i början av 2015, som radikalt kunnat ändra den ekonomiska utvecklingen, finns inte i dag på grund av reglerna för extraval.

Kom ihåg att en kris för en regering med ett extraval som följd inte nödvändigtvis är en kris för landet och dess medborgare. Om vi ser på Storbritannien som aktuellt exempel, så har Theresa May med parlamentets bifall fått igenom ett nyval, sannolikt både stärkt sin egen och sin regerings ställning i förhandlingen om Brexit som hon nu ska leda.

Alternativet, att hon förlorar valet till förmån för att EU-vänliga väljare får majoritet, är även den bättre än de fastlåsta positioner med närmast skyttegravskrig som i dag råder mellan regering och opposition inför de stundande Brexitförhandlingarna.

Ett liknande förlamat förhållande råder i Sverige inför vad som kan hända med nästa års budget. Blir det ännu en skadlig S+MP+V-budget för att oppositionen inte heller detta år kan ta sig samman? Blir det en alliansbudget? Eller blir det en budget som liksom en schweizerost plockas isär av en oenig regering och riksdag?

Demokratin och den rådande situationen hade kanske mått bra av att få lösas ut av svenska folket genom ett extraval när läget visar sig bli ohållbart. Men på grund av vår ordning för nyval så är denna möjlighet i praktiken överspelad.

Det demokratiproblem som jag, bland annat, tycker vår rådande ordning kring extravalen visar på kommer jag i dag att debattera i Sveriges riksdag. Utgångspunkten är en motion som jag väckt i Konstitutionsutskottet kring ett antal förstärkningar av den svenska demokratin som kan och borde göras. Att ändra på valreglerna är grundlagsreglerat och kräver en långsiktig förankringsprocess i riksdagen. Men det finns ett antal andra viktiga förslag till hur demokratin kan förstärkas på kort sikt som inte kräver grundlagsändringar utan bara justeringar inom ramen för andra lagrum.

Förslagen inriktar sig på att stärka maktdelningen mellan riksdag och regering. Idag är även en svag regering i många fall starkare än den folkvalda församlingen. För att öka riksdagens makt måste insatser till för att ändra såväl de enskilda partiernas som riksdagsgruppernas funktionssätt. Idag styr den ideella politiska föreningen (partierna) över riksdagsgrupperna. Därför bör den konstitutionella politiska ”föreningen”, de av folket valda riksdagsgrupperna, bli enskilda juridiska personer. Så är det inte i dag.

Som enskilda juridiska personer kan riksdagsgrupperna själva utse sin ledning och fördela uppdragen mellan ledamöterna på ett demokratiskt sätt. Så är det inte i dag; det är partiledningen eller till och med partiledaren själv som bestämmer detta.

Som juridisk person kan riksdagsgrupperna ta emot det offentliga partistödet som ska komma ledamöternas arbete i riksdagen till del. Så är det inte i dag. De 250 miljoner kronor årligen som är tänkta för ett administrativt stöd till de 349 ledamöterna går inte till ledamöterna. De går till partikanslierna. Vissa ledamöter, men långt ifrån alla, får en liten del av dessa resurser. Resten förfogar partikanslierna och dess ledningar självsvåldigt över. En del av det tänkta arbetet i den direkta demokratins tjänst får förmodas användas till ideellt partipolitiskt utvecklingsarbete. Så var det inte tänkt, vilket påpekas så sent som i 2014 års Demokratiutredning (SOU 2016:5 ”Låt fler forma framtiden”). Ännu har inget hänt.

Sannolikt händer inget så länge den politiska makten fortsatt centraliseras till de starka partiledningarna vi har i Sverige, och som gynnas av de rådande omständigheterna.

 

Finn Bengtsson, riksdagsledamot (M), Östergötland

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies