1515
Annons

Didner & Gerge och Lannebo: Våra fonder tål att granskas

DEBATT: Aktiv förvaltning har ifrågasatts allt mer de senaste åren med argumentet att det är svårt att långsiktigt överträffa marknadens genomsnitt. Men det lönar sig att finna aktiva förvaltare som har levererat högre avkastning än index, skriver fondförvaltarna Henrik Didner och Göran Espelund.

SAMHÄLLSNYTTIGA FONDER. Indextänkandet försvårar kapitalanskaffningen för mindre bolag, skriver Henrik Didner (till vänster) och Göran Espelund.
SAMHÄLLSNYTTIGA FONDER. Indextänkandet försvårar kapitalanskaffningen för mindre bolag, skriver Henrik Didner (till vänster) och Göran Espelund.

Lotta Engzell-Larsson skrev på ledarsidan i Di i januari att fondvärlden befinner sig i ett skifte från aktiv förvaltning till passiv/indexförvaltning. Hon menar att de aktiva förvaltarna verkar ge upp. Samtidigt rapporterar Di (11/1) om nettoflöden till aktiefonder som investerar i Sverige. Under januari–november 2016 tappar storbankerna mark till små bolag med aktivt förvaltade fonder.

Kritikerna hävdar att det inte är värt att betala extra för en aktivt förvaltad fond vars mål är att leverera långsiktigt hög, riskjusterad avkastning som överträffar index. Logiken i kritiken är enkel. Det är bara att tänka tanken att hela aktiemarknaden bestod av aktiva förvaltare. Hälften skulle då visa sig gå bättre än genomsnittet och den andra hälften sämre. Gruppen som helhet skulle aldrig kunna avvika från genomsnittet (index). Så i stället för att försöka identifiera en aktiv förvaltare som över tid skapar överavkastning är det både enklare och billigare att investera i genomsnittet – en indexfond.

Tonläget i debatten har tidvis varit högt, och det har givit resultat – inflödet till indexförvaltning ökar. Vid ett seminarium i november sa en representant för Finansinspektionen:

”För de allra flesta sparare är indexfonden ett bra val. Man vet ju inte vilka förvaltare som kommer att leverera den bästa avkastningen framöver.”

I Expressen (9/2) jämförs aktivt förvaltade fonder i PPM med statliga förhandsvalet AP7 aktiefond.

Artikelns vinkling är att få av fonderna överträffar AP7 på en femårsperiod och att samtliga fonder är betydligt dyrare. Tidningen negligerar dock att alla avkastningssiffror redovisas efter avgifter och att fonderna som jämförs har ytterst olika karaktär, placeringsinriktning och grad av aktiv förvaltning.

Å ena sidan kan vi säga att vi drar fördel av utvecklingen. En rimlig bedömning är att ju större andel av kapitalet på aktiemarknaden som investeras i indexfonder, desto större är sannolikheten att vi som aktiva förvaltare kommer att lyckas bättre än genomsnittet. Bolagen blir helt enkelt mindre analyserade och vi som arbetar med analys kan oftare hitta bolag som är felaktigt prissatta.

Å andra sidan finns det en risk att aktiemarknadens viktiga funktion försämras, nämligen att bidra till att kapital allokeras till de företag som mest förtjänar det.

Centralt för denna allokeringsfunktion är priset på bolaget. Men indexkapitalet bryr sig inte om priset på aktien – utan köper mekaniskt aktier efter bolagets vikt i index. Detta kapital bidrar således inte aktivt till prisbildningen.

Indextänkandet försvårar också kapitalanskaffningen för mindre bolag som är för små för att ingå i index – det institutionella kapitalet blir ju allt mer investerat i större bolag som ingår i index. Inte heller har vi sett någon svensk indexfond gå i bräschen för utvecklingen av det svenska ägarstyrningsarbetet.

Vi har inte gett upp, och vi tycker inte heller att spararna ska ge upp. Det kan löna sig att försöka leta upp aktiva förvaltare som över tiden har levererat avkastning överstigande index. Didner & Gerge Aktiefond har gått 2.337 procentenheter, och Lannebo Småbolag 290 procentenheter bättre än sina jämförelseindex sedan respektive fonds start. Detta är naturligtvis ingen prognos att dessa fonder även i framtiden kommer att överträffa sina jämförelseindex.

Fondernas investeringsfilosofi är långsiktig och följs strikt, de investerar enbart i bolag där förvaltarna kan ha en kvalificerad åsikt om bolagens framtid och där värderingen är tillräckligt attraktiv.

Som ägare i portföljbolagen är vi engagerade genom att delta i valberedningsarbetet för att som en oberoende kraft rekrytera bästa styrelse för ett fortsatt hållbart värdeskapande.

Till sist: avgifterna för aktivt förvaltade fonder är ifrågasatta. Även här välkomnar vi debatten. Alla är faktiskt inte medvetna om att kursutvecklingen alltid redovisas efter avgifter. Exempel på vad 1 procent mer i avgift får för effekt på ett kapital 30 år senare har varit flitigt förekommande i debatten, betydligt mer sällan vad 2 procentenheter i meravkastning leder till. Respektive bolags största och mest populära fond, Didner & Gerge Aktiefond och Lannebo Småbolag har under de senaste 10 åren avkastat 179,2 procent respektive 195,2 procent efter avgifter. Motsvarande siffra för Sveriges största indexfond, som är gratis, är 87 procent.

Visst har indexfondsspararen betalt mindre men till priset av 92,2 respektive 108,2 procentenheters sämre avkastning under tioårsperioden!

Vi tror att äkta aktiv förvaltning har en ljus framtid och har goda möjligheter att bidra positivt såväl till spararnas avkastning som till aktiemarknadens utveckling.

 

Henrik Didner, styrelseordförande, Didner & Gerge
Göran Espelund, styrelseordförande, Lannebo Fonder

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera