1515
Annons

Debatt: Trump ett symptom på demokratins kris

USA och Europa har blivit mer lika än någonsin tidigare. Donald Trumps kritik är lika relevant på många håll i Europa. Det finns paralleller till den politiska miljön i Storbritannien, Frankrike, Tyskland – och Sverige, hävdar historikern Lars Trägårdh, som sedan 1970-talet mestadels har varit bosatt i USA.

USA präglas av splittring och ett lågt förtroende för politiker. Samtidigt anses den vita arbetarklassen ha fallit offer för en komplex process med fallande löner, demografiska förändringar och en liberal kultur som ser ned på patriotism och religiös tro.
USA präglas av splittring och ett lågt förtroende för politiker. Samtidigt anses den vita arbetarklassen ha fallit offer för en komplex process med fallande löner, demografiska förändringar och en liberal kultur som ser ned på patriotism och religiös tro.Bild:TT

I över ett år har vi nu levt med Donald Trump som en daglig närvaro i medierna. Intresset för honom har med tiden förändrats.

I början var han främst föremål för skämt; en omöjlig kandidat som nog många välkomnade som ett lite oförargligt nöje i det annars lite trista politiska samtalet med dess förutsägbara dramaturgi och klichédominerade retorik.

Men skratten har fastnat i halsen i takt med att Trump har vägrat att försvinna från scenen. Först besegrade han ett dussintal konkurrenter i det republikanska primärvalet; nu hotar han på allvar Hillary Clinton.

Mina mer liberalt sinnade vänner i New York och San Francisco skriver med fascinerad fasa om en annalkande orange president. Med insikten om att Trump faktiskt har en hyfsad chans att vinna valet i november har också följt nya krav på analysen av det politiska läget.

I stället för att fokusera på Trumps mustiga personlighet eller ens på USA som ett lite exotiskt undantag måste vi ställa frågor som rör de stora trenderna i tiden; processer som är minst lika aktuella i Europa som de är i USA.

Länge haltade jämförelser mellan USA och Europa; den politiska logiken skilde sig åt för mycket. I USA var den nationella identiteten intimt kopplad till en positiv syn på invandring, marknadsliberalism och frihandel.

Den amerikanska drömmen handlade ytterst om social rörlighet, USA som den plats där varje människa som var villig att arbeta hårt kunde nå framgång. Det handlade inte först och främst om att bli mångmiljonär, utan snarare om att gradvis etablera sig i den stora amerikanska medelklassen och, inte minst, att kunna ge sina barn en realistisk möjlighet att nå ännu en liten bit upp på den sociala och ekonomiska stegen.

I denna föreställning om amerikansk särart fungerade länge Europa – och inte minst Sverige – som en motbild. En ”nanny-state” där individerna gav upp sin frihet för trygghet; sina drömmar om att vinna stort mot löftet om anspråkslös jämlikhet skriven i jantelagens tecken.

Dessutom tecknades en bild av USA som kännetecknat av etnisk och religiös mångfald, rotad i dess historia som ett invandrarland där flyktingar från världens alla hörn såg med misstro på staten med stort S.

Detta i kontrast till ett Europa som är hopplöst förlorat, inte bara i ekonomisk skleros kopplad till etatism och antikapitalism, utan också i trånga och exkluderande nationella identiteter som uttryckte sig i misstänksamhet mot invandrare.

Men i dag har USA och Europa kommit att bli mer lika än någonsin. Denna konvergens har delvis att göra med att Europa, inklusive Sverige, har blivit mer ”amerikanskt”, med en större betoning på marknaden kombinerat med en ökad invandring.

Men minst lika uppenbart är att den amerikanska debatten om invandring och frihandel i USA i dag så starkt påminner om den europeiska, något som kanske är mer förvånande. Socialpsykologen Jonathan Haidt är en av dem som har argumenterat att såväl USA som Europa kännetecknas av en spänning mellan globalister och nationalister.

Globalisterna vidhåller frihandelns och migrationens långsiktiga fördelar och har ofta stöd från ekonomer som pekar på såväl historisk erfarenhet som framtidsprognoser. Men samtidigt varnar andra experter för en ökad ojämlikhet och minskad social rörlighet som även denna är kopplad till globaliseringen och som kommer till brutala uttryck i det lokala.
Globalisterna pekar på att frihandeln har inneburit stora vinster för fattiga i Kina, Indien och Afrika. I ett ”Hans Rosling-perspektiv” är det väldigt goda nyheter. Men kortsiktigt har det också inneburit att många jobb har gått förlorade i många amerikanska lokalsamhällen.
Sammantaget har det medfört att den amerikanska drömmen för allt fler framstår som alltmer luggsliten.

Det är i detta gap mellan abstrakta vinster och ett konkret lidande som Trump har funnit en tacksam publik för sina visioner om gränsmurar mot Mexiko och tuffare förhandlingar med Kina.

Att Trump på många sätt är en specifikt amerikansk gestalt får inte skymma sikten för att den kritik han ger uttryck för är lika relevant i Europa. Ytterst rör den samma spänning mellan nationalstaten och medborgarskapets primat, å ena sidan, och globalismens dominans, å den andra.

Det är en motställning som förbinder Trump med brexit, Le Pen, Merkels upptornande svårigheter i Tyskland och vår egen debatt om hur vi balanserar det nationella samhällskontraktet med våra internationella åtaganden.

Samtidigt är utmaningen som USA står inför delvis annorlunda och i viss mening allvarligare. Sveriges stora fördel är att medborgarna ännu känner tillit till varandra i stor utsträckning och har ett starkt förtroende för gemensamma institutioner – även om det finns tecken på en nedgång i båda fallen. Detta innebär att det finns utrymme för ett politiskt handlande.

Dessutom är Sverige sedan länge vant vid att leva i en konkurrensutsatt global ekonomi utan en stor inhemsk marknad att förlita sig på. Detta har inneburit att vi har utvecklat en stundtals brutal, men ofta också konstruktiv politik, ämnad att skapa förutsättningar för innovation i en föränderlig global marknadsekonomi.

Å ena sidan flyttlasspolitik och en kallhamrad syn på företag i onåd; å den andra sidan investeringar i våra medborgare i form av ett batteri av sociala rättigheter som har skapat inte först och främst passiviserande trygghet, utan snarare förutsättningar för att ta risker och byta jobb utan att behöva oroa sig för att, till exempel, förlora sin sjukförsäkring.

USA av i dag utmärks i stället av djup splittring i samhället och ett lågt förtroende för kongressen och regeringen. Trots att många politiker och debattörer gärna framhåller att viljan att hålla staten på avstånd är av gammalt märke handlar det ändå om förändringar som är mer samtida.

Demokraterna har på sin kant kommit att acceptera mycket av den välfärdsstatskritiska marknadsideologi som Republikanerna tidigare hade monopol på för att i stället profilera sig med identitetspolitiska positioner.

Detta har kommit att innebära att Hillary Clinton och Demokraterna alltmer har blivit ett parti för de grupper som uppfattar att identitetspolitiken är till deras fördel, åtminstone på symbolnivå: kvinnor, homosexuella, svarta amerikaner och den växande latinamerikanska minoriteten.

Som den konservative New York Times-krönikören Ross Douthat nyligen observerade innebär det att samtidigt som Demokraterna dominerar i det liberala medie- och kulturlandskapet så är de sårbara i politiken där många väljare retar sig på deras politiska korrekthet och ser något befriade i Trumps mer saftiga retorik som kan kännas mer rak och ärlig.

Han är vulgär som vanligt folk är som mest. Det blir heller inte bättre av att Clinton så tydligt ger uttryck för en svepande och elitistisk syn på Trumps sympatisörer som sprungna ur vad hon famöst för någon vecka sedan kallade en ”basket of deplorables”, alltså ett gäng rasister, sexister, homofober och främlingsfientliga.

I en ny och uppmärksammad bok, ”Strangers in their own land”, beskriver sociologen Arlie Hochschild den dynamik som driver just de människor i USA som mest skulle behöva statens stöd att med speciellt intensiv lidelse hata allt vad Washington, stat och regering heter.

Vad hon visar i sitt etnografiska arbete i Louisiana är att de som tillhör den vita arbetarklassen är offer för en komplex process kännetecknad av fallande löner, demografiska förändringar och en liberal kultur som ser ner på patriotism och religiös tro.

De riktar sin ilska framför allt mot en regering och en liberal elit som, menar de, premierar minoriteter, invandrare och flyktingar. Som Arlie Hochschild skriver domineras deras liv av världsbild där de troget och tålmodigt stått i kö under lång tid för att förverkliga sin version av den amerikanska drömmen bara för att se hur andra går före i kön, livligt påhejade av besuttna och privilegierade eliter i de stora, liberala kuststäderna som New York och San Francisco.

Trumps framgångar handlar främst om vänsterns kris – precis som i Europa där den så kallade högerpopulismen inte främst är rotad i faktisk rasism, utan snarare i ett övergivande av vänsterns klassiska betoning på medborgarskap och nationell solidaritet.

Trump är ett symptom bland andra på elitstyrets och demokratins kris. Populism i sig är ett djupt problematiskt begrepp – i grunden ett uttryck för eliternas vånda och äckel inför de bakåtsträvande folken med deras fäbless för nationell gemenskap.

För Hillary Clinton är utmaningen densamma som för många politiker i Europa. Att övertyga tvivlande väljare om att hon inte enbart är de välmående eliternas nyttiga idiot utan på riktigt bryr sig om dem som inte är globaliseringens vinnare.

I motsats till Trump är hennes utmaning större. Där Trump kan satsa på ett enkelt och lättförståeligt budskap om Amerikas primat, måste Clinton finna en balans mellan patriotism och globalism, mellan mänskliga rättigheter och medborgarskap, mellan solidaritet inom USA och ett bejakande av frihandel och global rättvisa.

Hon står inför en betydande pedagogisk utmaning. Och hon saknar den karisma som Trump, politikens punkare, utstrålar.

 

Lars Trägårdh, professor i historia och civilsamhälleskunskap, Ersta Sköndal Högskola


Innehåll från FolksamAnnons

Ny smartare bilförsäkring anpassas till framtidens bilkörning

Josef Halldelius, affärschef för motoraffären på Folksam.
Josef Halldelius, affärschef för motoraffären på Folksam.

Dagens bilar utvecklas och blir allt säkrare. I takt med det förändras även bilförsäkringarna. Istället för att sätta premien utifrån från vem som äger bilen, kommer framtidens försäkring allt mer baseras på bilens säkerhetsutrustning.

Läs mer om Folksam bilförsäkring 

Bilarna har i dag blivit både smartare och säkrare. Bland annat är det vanligt med aktiva säkerhetssystem – till exempel autobroms, döda-vinkel-varnare och allt mer sofistikerad parkeringsassistans. Tillsammans förebygger dessa olyckor och kompenserar misstag från föraren. I framtiden kommer bilarna dessutom att bli ännu smartare och data från bilarna kommer bli en integrerad del i försäkringserbjudandet. 

– I den här nya verkligheten blir det allt mer ointressant och trubbigt att prissätta bilförsäkringen efter ägarens ålder och bilens effekt. Det är betydligt mer relevant att utgå från hur bilen används, bilens utrustning och i förlängningen även bilmodellens skadehistorik, säger Josef Halldelius, affärschef för motoraffären på Folksam. 

Denna nya typ av försäkring som baseras på bilens säkerhetsutrustning är både transparent och bekymmersfri för kunden. Den stödjer också hållbara mobilitetslösningar med bildelning och bilpooler.  

– I framtiden tror vi att den kommer bli ett bra komplement till den traditionella bilförsäkringen tillsammans med en tredje kategori av bilförsäkring som skräddarsys efter varje användare, exempelvis ”pay as you drive”. För oss är det viktigt att vi även i framtiden kan erbjuda olika typer av försäkringar som tillgodoser alla kunders behov. 

Samarbetar med Volvo Cars

Redan i dag har Folksam ett unikt samarbete med Volvo Cars där en förmånlig och miljömärkt bilförsäkring från Folksam ingår i bilens pris när man köper en elbil online. Det gäller helelektriska XC40 och deras första renodlade elbil, C40 Recharge. 

– Det innebär att vi ger kunderna en bra och prisvärd bilförsäkring som en integrerad del av bilen. Den integrerade försäkringen och det fasta priset gör bilköpet enklare och kostnaden mer transparent, säger Josef Halldelius.

– I och med att Volvo Cars onlineförsäljning är en ny satsning, har vi kunnat bygga upp denna nya försäkringsmodell helt från grunden – en anpassad gruppförsäkringslösning till ett fast pris och som är helt oberoende av vem som kör bilen, säger Josef Halldelius. 

Försäkringen är dessutom märkt med Bra Miljöval enligt Naturskyddsföreningens högt ställda kriterier. 

– Vi är det enda stora försäkringsbolag som har miljömärkta bilförsäkringar. Det innebär bland annat att kunderna kan vara säkra på att vi använder miljövänliga material vid reparationer och att vi ställer höga krav på våra leverantörer och på våra egna investeringar. 

Höga ambitioner 

Folksams ambitioner vad gäller hållbarhet rimmar dessutom väl med Volvo Cars. Bland annat har Volvo Cars som plan att bli ett helt renodlat elbilsföretag vid 2030. 

Folksam och Volvo Cars delar också visionen att den bästa olyckan är den som aldrig sker och båda företagen jobbar aktivt för detta, bland annat genom forskning.  

– Vi samlar hela tiden in nya insikter och data som kan hjälpa oss i vår strävan att förebygga och minska antalet olyckor, säger Josef Halldelius.

Läs mer om Folksam bilförsäkring 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Folksam och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?