ANNONS:
Till Di.se
LÖRDAG 18 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Debatt: M ska självklart använda riksdagens majoritet

  • Om man inte försöker få igenom sin politik så saknar man som politiker existensberättigande, då räcker det med att driva en tankesmedja, skriver Benjamin Dousa, ordförande för Moderata ungdomsförbundet. Foto: Björn Lindgren

En gemensam alliansbudget är ett verktyg för att få igenom sin politik. Ett annat är skarpa lagförslag, ett tredje misstroendevotum mot ministrar som inte sköter sig. Moderaterna tänker inte längre vika ner sig på grund av att partiet har stöd av en riksdagsmajoritet, anser BENJAMIN DOUSA, ordförande för Moderata ungdomsförbundet.

 

I torsdags förra veckan gick Anna Kinberg Batra ut med beskedet att Moderaterna vill lägga en alliansgemensam budget så snart som möjligt. Det var ett efterlängtat ställningstagande för oss i ungdomsförbundet, och något vi har drivit sedan länge. Tyvärr delade varken Annie Lööf eller Jan Björklund ståndpunkten att man ska rösta på sin egen politik – eftersom det finns en risk att Sverigedemokraterna skulle rösta på den. Jag som, i likhet med Centerpartiet och Liberalerna, också vill se ett krympande Sverigedemokraterna är helt övertygad om att deras ställningstagande tvärtom gynnar Jimmie Åkesson. Den enkla anledningen är att Sverige inte har råd att vänta på en ny regering.

Sverige står i dag inför enorma utmaningar. Trots att jag själv tillhör den ungdomsgeneration som sannolikt kommer att få det bättre än någon tidigare, så känner jag mig osäker på om flera stora problem faktiskt kommer att bli lösta inom överskådlig tid. En stark allians, som försöker få igenom sin politik med det parlamentariska underlaget väljarna har gett, är helt avgörande för att vända utvecklingen. Torsdagens besked påvisade tydligt att det inte har varit Moderaterna utan två andra partier som har upprätthållit Decemberöverenskommelsen i praktiken.

Allianspolitik behövs. Tudelningen på arbetsmarknaden där utrikesfödda hålls utanför kommer att påverka Sverige ytterst negativt under en lång tid framöver. År 2020 väntas en miljon människor i landet vara beroende av bidrag och vi har bara sett början på den sociala oro som utanförskapet för med sig. I detta nu skulle Alliansen kunna vara en kraft för fler enkla jobb genom lägre skatter och reformerad arbetsrätt, men det är vi inte.

Även Sveriges konkurrenskraft är hotad. Det finns tyvärr ingen naturlag som säger att vi för alltid kommer att förbli ett rikt land. Fortsatt digitalisering, globalisering och automatisering bidrar till en stenhård konkurrens i världen. För drivna talanger, kapital och högproduktiva företag är det lättare än någonsin tidigare att välja ett annat land. Därför behövs en avreglerad bostadsmarknad, liberalare arbetskraftsinvandring, ny utbildningspolitik och ett skatteklimat som det går att driva företag i.

Situationen där varken regeringen eller Alliansen agerar trots rekordstora problem är ohållbar. Sverige har inte råd med det. Det är inte hederligt att taktisera med hela svenska folket som gisslan på det sätt som man gör nu med förhoppningen att det gynnar det egna partiet.

För att Alliansen som helhet ska växa måste missnöjet mot regeringen kanaliseras till oss och inte till Sverigedemokraterna. Den senaste Sifomätningen indikerar att det samlade riksdagsunderlaget för Alliansen bara skulle bli 36,5 procent. Detta innebär att det finns en hel del att göra.  Även om samtliga alliansföreträdare försöker tona ned betydelsen av M-beskedet för samarbetet så är det i det långa perspektivet helt avgörande. Hur ska Centerpartiet och Liberalerna rösta om de rödgröna bara blir en tiondels procentenhet större än Alliansen?

För att bli en aktiv opposition räcker det inte att rösta ner dåliga förslag, särskilt inte i tider som dessa. I stället för att bara lägga tillkännagivanden i riksdagens utskott eller slå världsrekord i antalet KU-anmälningar under en mandatperiod har politiska partier ett förpliktigat ansvar att få igenom sin politik. Gör man inte det så saknar man som politiker existensberättigande, då räcker det med att driva en tankesmedja. En alliansbudget är ett verktyg, skarp lagstiftning (LAS-undantaget för mindre företag drevs igenom i opposition tillsammans med Miljöpartiet) ett annat och misstroendevotum mot statsråd som inte sköter sig ett tredje.

Det finns fortfarande många läxor kvar att göra för Moderaterna. Men att vi har varit de enskilt största förlorarna på Decemberöverenskommelsen har nog inte undkommit någon. Moderata väljare förväntar sig att vi gör allt som står i vår makt för att stoppa dåliga förslag och att driva igenom våra egna lösningar.

Det faktum att Moderaterna äntligen lyfter på locket och ger uttryck för den frustration vi har gentemot regeringens politik har varit efterlängtat i partiet. Skadlig politik ska inte få stå utan motpol, och det ansvaret faller särskilt tungt på det största oppositionspartiet. Torsdagens besked ingjuter självkänsla i hela organisationen och borde ha varit startskottet för valrörelsen om hela Alliansen hade varit eniga i frågan.

Även om två av fyra allianspartier har landat rätt i regeringsfrågan räcker inte det till valseger och en alliansregering. Det behövs mycket mer politik än vad som föreligger i dagsläget. Att smådutta med enstaka förslag och försumma de stora reformerna är en fallgrop som Alliansen tyvärr har fallit i. Den politikutveckling som nu genomförs och förhoppningsvis blir ett gemensamt valmanifest får inte marginaliseras till att bli ett spel för gallerierna. Politiken och problembeskrivningen måste ligga på samma breddgrad. Om Sverige inte fungerar måste politiken ligga i paritet med det.

Det finns en cynisk, spelteoretisk syn på det som just nu händer i Alliansen. Centerpartiet och Liberalerna kanske gynnas av att vara emot en gemensam budget, medan Kristdemokraterna och Moderaterna gynnas av att vara för. En större tankevurpa går inte att göra. Det som behövs nu är tydlighet och gemensamma besked i såväl regeringsfrågan som konkret politik.

Jag hoppas att Alliansen nationellt kan följa förebilderna i Gävle, Alingsås, Härjedalen, Sunne och nu senast Hässleholm. För en sak ska vi vara säkra på: Socialdemokraterna kommer inte ge carte blanche till en alliansregering i minoritet.

BENJAMIN DOUSA

Ordförande Moderata ungdomsförbundet

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Tyck till