1515
Annons

Debatt: Boekonomin är sovjetisk

1995-2015 har byggkostnaderna ökat tre gånger mer än konsumentpriserna. Bostadssubventionerna är nu lika stora som andel av BNP som de var då de avvecklades under 1990-talets början och regeringen har tappat kontrollen över kostnaderna. En rad argument talar för att de sovjetliknade subventionerna bör avvecklas och partierna bör snarast återuppta de bostadssamtal som har tystnat, skriver Dan Andersson.

Dan Andersson, LO:s tidigare chefsekonom.
Dan Andersson, LO:s tidigare chefsekonom.Bild:TT/montage

Priset på en kvadratmeter ny bostadsrätt i storstadsområden har ökat med 171 procent perioden 1998-2014. Som jämförelse ökade arbetskostnaden i byggsektorn med 67 procent. Om inte subventioner drivit upp kostnaden för nya bostadsrätter i Stockholmsregionen skulle priset vara en miljon kronor lägre.

Under 1990-talet början avvecklades de statliga bostadssubventionerna för att de belastade statsfinanserna - nu är de lika stora som andel av BNP som då. Men nu riktas subventioner mot det befintliga beståndet, inte mot byggande av nya bostäder. De riktas mot hushåll som har en hög betalningsförmåga och som inte är priskänsliga. Det leder till både för få nya och till för dyra bostäder. Regeringen har inte kontroll över subventionerna. Statens kostnad för ränteavdraget var 16 miljarder kronor 2016 och den fördubblas till år 2021 enligt Ekonomistyrningsverket.

Finansminister Andersson ledde regeringens bostadssamtal och regeringen letar för närvarande efter små förändringar i planbestämmelserna. Detta fast Tomas Karlbo, professor i fastighetsvetenskap, som utrett frågan åt regeringen säger: ”Det är inget fel på plan och bygglagen. Åtminstone inget större fel, de är redan åtgärdade. ” Varför redovisar inte finansministern problemet?

Sveriges bostadskris kommer inte lösas så länge staten subventionerar kapitalkostnader för bostäder. En rad argument talar för att de snarast bör fasas ut:

•Subventioner bidrar till låg produktivitet och dyra bostäder. Allt fler måste bo kvar hemma.

•Subventioner till bostäder är mycket kostsamma för staten, kring 65 miljarder kronor.

•De påverkar klimatet genom stora bostadsytor och onödiga slit-och-släng renoveringar på grund av konstlat låga kostnader.

•Växande skulder innebär finansiell stabilitet.

•Det är en omfördelning till dem som äger sin bostad från de som hyr och inte minst till dem med goda inkomster i större städer.

•Subventionerna leder dessutom till en extrem boinflation som minskar värdet av att arbeta.

År 1998 behövde löntagarna i Stor-Stockholm 11 000 timlöner för att köpa ett småhus. År 2014 behövde en löntagare arbeta dubbelt så många timmar för att köpa det åtråvärda huset. Utvecklingen är likartad i övriga storstadsregioner. Det krävdes i riket 108 timmars arbete för att hyra en kvadratmeter i nybyggd lägenhet år 1998 jämfört med 132 timmar år 2014.

Orsakerna till den nya bostadsbristen på är enkel. Subventioner leder, helt enligt läroboken, till låg produktivitet. Produktivitetsutvecklingen i byggsektorn var 2000 -2014 negativ, -6,5 procent. Samtidigt som den ökade med 63 procent i industrin och i tjänstebranscherna med 21 procent.

Subventioner från staten hamnar inte bara hos hushållen. De ansamlas, eller kapitaliseras, i alla led i bostadssektorn. Värdet av marken har ökat fem gånger sedan 1995.

Bostadsinstitutens inkomster från räntemarginalen är drygt fyra gånger högre årsskiftet 2015/16 än år 2002. Taxeringsvärdet för hyresbostadshus Stockholms län har ökat fyra till sex gånger perioden 2000-2013. Subventionerna tillfaller således till stor del de som äger marken, bygger, lånar ut pengarna samt förvaltar bostäderna.

Den effektiva kapitalkostnaden för bostäder närmar sig noll i en lågränteekonomi och med ränteavdrag samt därtill med en värdestegring på fastigheter på flera procent om året.

Det liknar en sovjetisk ekonomi med politiskt bestämda låga kapitalkostnader med som konsekvens överanvändning av kapital och som följd energislöseri. Nu gör vi samma sak i Sverige.

Unga vuxna har allt mindre möjlighet att spara så att de får en grundplåt till ett ägt boende.  Sparmålet skjuts framåt i tiden beroende på att kostnaden för nybyggda bostäder eller priset på befintliga ökar mer än timlönerna. Svag produktivitetsutveckling i byggsektorn gör att en familjebostad blir allt mindre åtkomlig för unga vuxna.

En konsekvens av boinflationen är att färre än tidigare har råd att bo i ett nytt egnahem. Som mest byggdes nära nio småhus om året per tusen invånare mot numera drygt ett hus per tusen invånare. Valfriheten har minskat.

Det är inte rimligt att låta hyrorna i Storstockholm på 10 000 kronor månaden för en trerummare vara en norm för bostadspolitiken. Målet bör vara 7 000 kronor i månaden för en ny lägenhet på tre rum och kök.

För att det ska vara möjligt måste kostnadsdrivande subventioner avvecklas. Staten måste sluta bostadscurla friska människor med goda inkomster mitt i livet. De ska själva klara att inom egen budget fatta beslut om sin konsumtion.

Här är ett förslag till bostadsskatt: 

Ekonomen och professorn Peter Englund föreslår att skuldräntorna sätts till 70 procent av faktiskt belopp samt en fastighetsavgift på 0,75 procent av taxeringsvärdet för småhus och 0,3 procent för hyres- och bostadsrättsfastigheter. Effekten är att hushållens inkomster minskar med mindre än en procent och att priserna på småhus minskar med högst 10 procent.

För drygt ett år sedan avslutade partierna bostadssamtalen utan att ha kommit någon vart.

Magdalena Andersson bör starta samtalen igen så att partierna svarar på följande: Varför ska staten skapa låga kapitalkostnader som leder till en prisökning på boende som minskar värdet av att arbeta och ger finansiell instabilitet?

DAN ANDERSSON
Tidigare chefsekonom på LO.


Lotta Engzell-Larsson: Sverige måste gå med i bankunionen

LEDARE. Nordea tar nu steget och gör vad många svenska storbolag genom åren har hotat med, men få genomfört.

Bild:Di, Henrik Montgomery/TT (montage)

De flyttar sitt huvudkontor. Familjen Rausing flyttade Tetra Pak till Schweiz av politiska skäl 1980 i samband med striden om löntagarfonderna. Ikea har huvudkontor i Nederländska Leiden, av skatteskäl.

I de allra flesta fall beror en flytt av huvudkontoret på att bolaget fått nya ägare. Det gäller exempelvis Astra som gick ihop med Zeneca och flyttade till London. Pharmacia köptes upp av Upjohn och hamnade i USA, och fusionen mellan Asea och Brown Boveri placerade huvudkontoret i Schweiz.

Även i Nordea är det ägandet som ligger bakom beslutet, men indirekt. Bankens största ägare Sampo är finsk, och representeras av ordföranden Björn Wahlroos. Det gör att frågan om hemvist aldrig varit självklar, även om svenskarna trodde det.

Beslutet att flytta huvudkontoret till eurolandet Finland är ekonomiskt rationellt. Det ger lägre kapitalkrav, de sänks från nuvarande 17,6 procent till uppskattningsvis 14-15 procent, vilket frigör kapital och gör att avkastningen och utdelningen kan öka. Det ger en lägre årlig resolutionsavgift. Enligt vissa analyser kan det öka vinsten per aktie med sju procent och aktiekursen lyfte direkt på beskedet.

Svenska politiker har aldrig haft mycket till övers för finanssektorn. De har inte sett någon risk att den skulle flytta, och det är populärt att skälla på den. Alliansregeringens finansminister Anders Borg (M) var inte bättre än sin efterträdare Magdalena Andersson (S). När regeringen i våras försämrade konkurrenssituationen för de svenska storbankerna genom att i ett slag öka resolutionsavgiften och göra den evig, vilket går långt bortom EU-kraven, samtidigt som den planerade en ny finansskatt, fick Nordeas ledning nog. Både ordförande och vd gjorde klart att en flytt kunde bli nödvändig för att säkra bankens ställning.

De svenska kapitalkraven är högre än vad EU-regelverket kräver. Det motiveras bland annat av att Sverige har en stor banksektor (340 procent av BNP) och ett stort beroende av marknadsfinansiering. Men om Sverige var med i EU:s bankunion, som Finland, och delade riskerna med övriga medlemmar skulle det vara ett mindre problem.

Regeringen backade så småningom lite på resolutionsavgiften och förslaget om ökad beskattning sköts fram i tiden.

Men sammantaget är regeringens politiska utspel ett uttryck för en bristande förståelse för att banker verkar i en konkurrensutsatt sektor. Det finns ingen logik i synen att ”det är bra och patriotiskt att köra Volvo, men Nordea ska hållas kort”. Värst av allt är kanske att den politiska ryckigheten har ökat osäkerheten om vilka spelregler som gäller i Sverige och påskyndat beslutet.

Brexit visar att de ekonomiska konsekvenserna av kortsiktiga politiska beslut kan bli betydande. Internationella storbanker hoppar nu strömhopp från finansmetropolen London till alternativ som Frankfurt, Dublin, Luxemburg och Paris.

Finansföretag anses inte vara produktiva och bidra till samhällets utveckling. Ingenting kunde vara mer felaktigt. Kredit är en förutsättning för tillväxt, och ett verktyg att jämna ut medfödda skillnader.

Företag med en lokal förankring är mer långsiktiga. Banker som har sin hemvist på annat håll stänger ned och reser hem direkt när det blåser. Det visar inte minst Danske Banks jojo-rörelser till och från den svenska marknaden.

När Sverige successivt tappade mark som tillverkningsland i den globala konkurrensen under senare delen av 1900-talet lades fokus på kunskapssektorn. Finanssektorn är en viktig del av den. Huvudkontor är betydelsefulla därför att kluster byggs runt dem. Inom läkemedelsindustrin har man lyckats behålla en del forskning trots att huvudkontoren flyttat, men något jämförbart finns inte inom finanssektorn. Huvudkontoret är navet. Sverige har nu förlorat ett viktigt nav till Helsingfors.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?