1515
Annons

Debatt: Blunda inte för Irans ekonomiska apartheid

DEBATT. I dag, onsdag, uppmärksammar riksdagen situationen för bahá’íerna, Irans största och svårast förföljda religiösa minoritet. Bakom kulisserna pågår nämligen en ekonomisk apartheid som det svenska näringslivet inte kan blunda för, skriver företrädare för Svenska Bahá’ísamfundet.

VÄRDERINGAR. Irans nuvarande president Hassan Rouhani gick till val på lika rättigheter för alla men hans politiska system fortsätter att diskriminera landets största religiösa minoritet, skriver ledare för Svenska Bahá'ísamfundet.
VÄRDERINGAR. Irans nuvarande president Hassan Rouhani gick till val på lika rättigheter för alla men hans politiska system fortsätter att diskriminera landets största religiösa minoritet, skriver ledare för Svenska Bahá'ísamfundet.Bild:Ebrahim Noroozi

Den iranska revolutionen 1979 följdes av oräkneliga fall av arresteringar, tortyr och avrättningar av bahá’ír samtidigt som tiotusentals berövades sina arbeten och pensioner. FN:s särskilda rapportör för Iran kom år 1993 över ett konfidentiellt dokument som visade att regimens förföljelse av bahá’íerna var systematisk. Detta dokument från 1991, undertecknat av landets högsta ledare Ali Khamenei, skildrade huvuddragen för den islamiska republikens strategi att kväva de iranska bahá’íernas framsteg och utveckling. Instruktioner gavs bland annat att neka bahá’íer anställning i offentlig sektor och att utesluta bahá’ístudenter från landets universitet. 

Under valet 2013 gick nuvarande presidenten Hassan Rouhani till val med kampanjlöften om jämlika medborgerliga rättigheter och möjligheter för alla. De 18 miljoner väljare som säkrade hans seger hoppades säkerligen på förändring. Skulle Iran komma att omfamna mänskliga rättigheter för alla sina medborgare, efter att i årtionden förnekat hela segment av sin egen befolkning möjligheter till utveckling och försörjning?

För bahá’íerna är situationen oförändrad men vad som däremot har hänt är att regimens taktik har förfinats. Medan antalet avrättningar har minskat, riktar regimen istället in sig på attacker som lättare undkommer det internationella samfundets radar: företag pressas att avskeda bahá’íer och verksamhetstillstånd återkallas. Banker uppmanas att frysa konton tillhörande bahá’íer och egendomar konfiskeras. Bahá’íägda affärer tvingas med jämna mellanrum stängas ner, ett förfarande som 132 butiksägare fick utstå under november 2016. Eftersom bahá’íungdomar nekas tillträde till högre utbildning har underjordiska universitet bildats där studenterna i enkla vardagsrum får utbildning av universitetslektorer och professorer världen över via internet – en ”handling av kommunal självbevarelse” som New York Times har beskrivit det. Även dessa utsätts för regelbundna räder och engagerade lärare fängslas. Sedan Rouhani tillträdde 2013 har propaganda mot bahá’í mer än tredubblats och bara under det senaste året har mer än 10.000 sådana artiklar cirkulerat i media. Våldsamma attacker mot bahá’íer och trakasserier mot barn från bahá’ífamiljer förekommer regelbundet utan att någon åtalas.

FN:s förre generalsekreterare Ban Ki Moon har beskrivit bahá’íerna som den ”svårast förföljda minoriteten i Iran” men trots Rouhanis löften fortsätter alltså Iran, som själv nyligen fått tunga sanktioner lyfta, att utesluta en del av sin befolkning från att till fullo bidra till att utveckla samhället.

I Sverige höjs nu röster för hur vår dialog med Iran bör se ut och i en interpellationsdebatt i riksdagen den 17/1 pressades utrikesminister Margot Wallström hårt då bland annat situationen för bahá’íerna lyftes. I dagens riksdagsseminarium, som arrangeras av riksdagsledamöterna Carin Jämtin (S) och Anders Österberg (S) tillsammans med Svenska Bahá’ísamfundet, blir en central fråga vilken roll Sverige vill spela för mänskliga rättigheter i Iran. 

Hur kan svenska entreprenörer gå tillväga för att bedriva handel med Iran och samtidigt garantera att deras iranska motparter uppvisar transparens och goda arbetsvillkor? Hur kan näringslivet utöka sitt samarbete med ett land, vars regim bedriver ekonomiskt förtryck mot sin största religiösa minoritet, utan att göra avkall på de värderingar som utmärker Sverige internationellt? Det är i detta skede av yttersta vikt att svenska företag som ämnar etablera sig i Iran försäkrar sig om att deras samarbeten inte bidrar till den statligt sanktionerade ekonomiska apartheiden av landets bahá’íer.

Nogol Rahbin
Alexander Nilsson
Nadi Tofighian
Samin Rahbin
Informationskontoret för Svenska Bahá'í-samfundet

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera