ANNONS:
Till Di.se
TISDAG 17 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Debatt

Dan Olofsson och Rune Andersson: Reepalu vill svälta ut bolagen

  • UTMANINGAR. Att tro att problemen i välfärden löses genom att strypa välskötta verksamheter är en märklig teori, skriver Rune Andersson och Dan Olofsson. Foto: Tor Johnsson och Oskar Omne

DEBATT. Förslaget till vinstbegränsning är samma sak som ett vinstförbud. Den formel som Ilmar Reepalu lanserar innebär att många skolföretag aldrig får redovisa någon vinst, eftersom deras operativa kapital är negativt. Vi måste ta ansvar för grundfundamentet fri företagsamhet, skriver företagarna Rune Andersson och Dan Olofsson.

Tänk om Ilmar Reepalu haft i uppdrag att identifiera väsentliga problem inom välfärdssektorn och sedan föreslå lösningar? Nu är detta inte fallet utan han har i stället fått en politiskt styrd huvuduppgift av regeringen att föreslå hur staten kan vinstreglera en bransch.

Bakgrunden till hela debatten om välfärdsvinster är att Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt lyckats med bedriften att utan relevant underlag få många att tro att vinster sänker kvaliteten. Det hade hedrat Ilmar Reepalu om han försökt klarlägga om Jonas Sjöstedts tes stämmer. Så är inte fallet. Det vi får oss till livs är lite anekdoter, som inte säger något om hur helheten fungerar.

Om man sammanfattar de undersökningar som är gjorda så går det inte att visa att privata företag som genererar vinst levererar en sämre kvalitet än motsvarande offentliga. Snarare tvärtom. Hela vinstdebatten är därför en skendebatt. Inte ens för de företag som enligt utredningen levererar övervinster finns något underlag som visar att dessa i snitt för varje använd skattekrona levererar en sämre kvalitet.

Utredningen redovisar ”att en orimligt stor andel av de skattemedel som är avsedda för skola, vård och omsorg inte används i välfärden”. I verkligheten består ”orimligheten” i att cirka 3 procent av omsättningen delas ut till aktieägarna och att rörelseresultaten uppgår till cirka 5 procent av omsättningen, alltså mycket normala tal.

Med denna utgångspunkt föreslår utredningen att ett tak införs för hur stort rörelseresultatet får vara. Genom att många välfärdsföretag arbetar med ett litet operativt kapital och att det är avkastningen på detta i procent som ska räknas, kommer många företagare när de går igenom förslaget att kunna konstatera att överskottet räknat i kronor närmar sig noll.
Många skolföretag har negativt operativt kapital och här får man aldrig redovisa någon vinst, bara noll eller förlust. Det hade varit hederligare att föreslå en avveckling av friskolor än att bakvägen via vinstförbud avveckla företagen.

Härtill ska inte finansiella tillgångar få medräknas, och det är ofta aktier i köpta bolag eller kassa. Denna del av förslaget är enbart till för att väsentligt försvåra försäljningar, som kan bli aktuellt exempelvis vid generationsväxlingar. Dessutom torde ingen vara beredd att köpa ett företag som inte levererar något överskott.

Det finns såväl privata som offentliga aktörer som inte levererar tillräcklig kvalitet. Symptomatiskt för utredningen är att bara privata aktörer berörs. Misskötsel bland offentliga aktörer negligeras när ordning och reda i välfärden ska utredas.

Härtill återspeglar Ilmar Reepalus förslag en mycket föråldrad syn på företagande, som innebär att det bara är hur mycket kapital ägarna har i bolaget som avgör vad de tillför verksamheten och som därmed bestämmer vinstnivåerna. Kapitalet var viktigt när kapitalintensiv basindustri byggdes upp. Nu är de avgörande faktorerna för att framgångsrikt äga och driva ett tjänsteföretag kunskap kring yrkesrollen och koncept för att driva verksamheten, ledarskap, förmåga att rekrytera och behålla personal, metoder och system, kundfokus, eget risktagande, uthålligt ägande, kort sagt de mjuka faktorer som skiljer agnarna från vetet när det gäller att driva välskötta välfärdsföretag. Inget av detta viktiga ska ge möjlighet till större vinster, utan endast en statisk syn på kapital där en kunnig, driftig och engagerad företagare jäm-ställs med en passiv kapitalförvaltare.

Det redovisas också i utredningen att inga grannländer har vinstdrivande skolor. Vad som däremot finns i många länder är privata skolor som tar betalt.

Vi som skrivit denna artikel har båda vuxit upp i hem där de ekonomiska möjligheterna var mycket begränsade. Vi sätter därför särskilt värde på att Sverige nu är ett föregångsland där elever med fattiga föräldrar kan välja såväl mellan offentliga som privata alternativ och att detta val inte bara är förbehållet dem med stor plånbok.

En av de viktigaste konsekvenserna av förslaget är hur de företag som berörs kommer att agera om förslaget införs. Utredningen hoppar över detta. Det hade inte varit någon större svårighet att med djupintervjuer tillfråga ett representativt urval av företagare hur de bedömer att deras företag kommer att utvecklas om förslaget genomförs jämfört med det regelverk som finns nu.

Vissa ledtrådar finns redan. På DN Debatt den 9 september 2014 redovisas en undersökning där företagarna fick svara på vad som händer om en kraftig utdelningsbegränsning införs. Svaret blev att antalet anställda skulle halveras på fem år. Vår bedömning är att föreliggande förslag har än större negativa konsekvenser. När man väl fått reda hur mycket som elimineras på fem eller tio år, kan man fråga ett representativt urval av brukare vad de tycker om att just den skola eller det äldreboende de valt försvinner. Det är ju dessa brukare som primärt berörs. Också detta hoppar utredningen över. Att negligera dessa viktiga konsekvenser är oseriöst av utredningen.

Vi har stora utmaningar inom välfärden. Att tro att vi löser detta genom att strypa välskötta verksamheter är en mycket märklig teori.

En väl fungerande princip är att när ett företag fullgjort sin leverans matchas detta av en jämbördig presta-tion i form av betalning, varefter eventuella vinster eller förluster tillhör företaget och dess ägare. Metodiken att staten därefter ska börja vinstreglera branscher bara för att det offentliga är kunder har inte tillämpats i något land, och är i grunden skadligt.

Genom en klarsyn i de principiella frågorna lyckades personer som Thorbjörn Fälldin och Curt Nicolin förhindra att facket genom löntagarfonder skulle ta över ägandet av de svenska företagen. Nu har vi en regering som enligt civilminister Ardalan Shekarabi ser ”vinster som stöld” och där de som konsekvens härav slår in på vägen att börja vinstreglera branscher.

I detta läge krävs att också vår generation tar ansvar för de grundfundament kring äganderätt och fri företagsamhet som tjänat vårt samhälle så väl.


Rune Andersson och Dan Olofsson

Tyck till