1515
Annons

Carol Paraniak: Enögd debatt om säkerhet

DEBATT. Skyddet av Sverige och dess innevånare är en av de viktigaste uppgifterna för regeringen oavsett vem som är statsminister. Utan att förringa någon vill jag i sammanhanget framhålla att sjukvården, räddningstjänsten, polisen och försvarsmakten har ett särskilt ansvar i denna centrala uppgift.

 

 

Bild:Pontus Lundahl

Jag anser att dagens säkerhetspolitiska debatt är i obalans gränsande till enögdhet. Det är två områden som sticker ut särskilt. Det första rör ett svenskt Natomedlemskap och det andra rör ryskt agerande i olika avseenden. Syftet med denna artikel är ett rop på en mera balanserad debatt rörande främst den svenska säkerhetspolitiken då den nuvarande är farlig. Den kan nämligen innebära att vi börjar slå på ”stridstummorna” för tidigt och i onödan. Jag kommenterar inte Natofrågan särskilt förutom att vi inte får glömma bort Natostadgans tredje artikel som anger att varje land måste ha ett nationellt försvar värd namnet. Debattörer hoppar nästan alltid direkt på artikel fem som innebär att ett angrepp på en medlem är att betrakta som ett anfall på alla medlemmar.

När det gäller ryskt agerande i Ukraina inklusive Krim 2014 och framåt så är det vidrigt ur alla utgångsgångspunkter. Jag arbetade i Ukraina i samband med valet våren 2014 och reste runt i landet cirka 3.500 kilometer. Jag träffade många intressanta människor som jag diskuterade med. De politiska åsikter som framfördes av några var ur, i vart fall mina utgångspunkter, extrema. Den erfarenhet som vanns gör att jag är övertygad om att det krävs en bättre balans i alla frågor inklusive den säkerhetspolitiska debatten.

Det senaste i raden av negativa synpunkter på Ryssland är den attack på det amerikanska presidentvalet som enligt amerikanska underrättelse- och säkerhetstjänster Ryssland stod för. Några konkreta bevis har inte redovisats. Skälet till detta anges vara att skydda metoder och källor, vilket jag har förståelse för.  Vi får dock inte bortse från att USA och England angrep Irak för ungefär tio år sedan med motiv att det fanns massförstörelsevapen i Irak. Denna information kom från berörda länders nationella underrättelsetjänster. Med facit på hand, efter genomförd utredning, kan vi konstatera att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak vid aktuell tidpunkt. Det är av central betydelse att tvärsäkra uttalanden, särskilt från de stora ländernas underrättelsetjänster, värderas och granskas kritiskt innan deras rapporter ensidigt får ligga till grund för olika åtgärder.

Jag välkomnar den nationella säkerhetsstrategi som statsministerns redovisade i Sälen föregående helg. Det är bra med policy och övergripande måldokument. Faktum kvarstår dock att det är konkreta handlingar som vi alltid kommer att värderas efter.

Jag önskar att våra folkvalda beslutsfattare oavsett politisk hemvist gör den nationella säkerhetsstrategin gränsöverskridande och till denna kopplar rimliga medel inom de fyra områden som jag inledde med. Jag önskar vidare att debattörer och ”proffstyckare” blir mera sansade och balanserade i sina utsagor om framtiden enligt principen ”Tes-antites-syntes”.

2016 var ett svårt år ur många avseenden, särskilt för de människor som fick lämna sina länder på grund av krig i det egna landet, de som förlorade någon familjemedlem på grund av terrorhandlingar. Vi som har möjlighet måste gå från ord till handling. Det som hände i Rwanda i mitten på 1990-talet har i dag samma negativa effekt för civilbefolkningen i Syrien.

Jag önskar att vi under 2017 får se en mera balanserad säkerhetspolitisk debatt och att vi vågar bli mera aktiva för att hjälpa medmänniskor i nöd.

Carol Paraniak, överste i den svenska armén och tjänstgör för närvarande på Högkvarteret, ansvarig för den rustningskontrollverksamhet som Sverige genom Försvarsmakten utför enligt Wiendokumentet och Open Skies-fördraget. Han har varit regementschef, stridsgruppchef, arbetat inom underrättelse- och säkerhetstjänst, har varit Arméns informationschef, Försvarsmaktens kommunikationsdirektör, har tjänstgjort i EU -tab i Paris för insatsen i Tchad och Centralafrikanska republiken och i Natostab i Kabul. Har också varit militär sakkunnig i Försvarsdepartementet.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 4.000-6.000 tecken inklusive blanksteg.

 

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens industri är oberoende.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera