1515
Annons

Bo Frank: Låt kommunerna anställa poliser

DEBATT. Växjö är en av de kommuner där den nya polisorganisationen har medfört ett rättsväsende i näst intill fritt fall.

.
.Bild:Henrik Montgomery

Vi har tappat 40 poliser på några år. Åklagare pratar under stundom om systemkollaps, polisen har inte resurser för handräckning, utredningar om grov brottslighet läggs på hög, så kallade mängdbrott utreds sällan. Utryckningsverksamheten har drabbats hårt. Vid en trafikolycka åker räddningstjänsten efter 45 sekunder, ambulansen så fort de kan och polisen kanske.

Staten har stenhårda krav på kommunerna men inga krav på sig själv. Lokala poliser är våra hjältar. De sliter som djur. Men också uppgivna i ett yrke de egentligen älskar. Det är ett utbrett missnöjde med rikspolischef och delar av ledningsstrukturen. Brottsstatistiken kommer att se bra ut. Långa telefonköer gör att man inte kommer fram för att anmäla brott. Och polisen kan inte alltid åka på pågående brott.

Trafikbrott och narkotikabrott är brott som bara kan upptäckas om det finns poliser. Annars finns de ju inte. Trafikpoliser existerar knappt. Ovanpå polisbristen slutar poliser av olika skäl.

Jag har ägnat tre månader åt att försöka kommunicera med polisledning Syd, rikspolischef och ansvarigt statsråd. Med blandad framgång. Trots att inrikesminister Anders Ygeman var i vår stad nyligen och lovade fler poliser så kan vare sig rikspolisstyrelsen eller polisledning Syd svara på när och om det kommer fler poliser.

Kommunen har gjort en formell framställning om att få skjuta till pengar för fler poliser. Vi har fått nej på detta. Delar av vårt polisområde har fått extra arbetsuppgifter för polisen genom omfattande flyktingmottagande.

Kommunen har ökat budgeten kraftigt för att möta de krav detta ställer på skola, barnomsorg och andra sociala insatser. Polisen har fått minskade resurser. Det finns dagar då uppgivenheten är näst intill total.

Staten sviker sin mest grundläggande uppgift. Att garantera medborgarna skydd och säkerhet. Skulle kommunen vara ansvarig för polisen, skulle detta vara prioritet nummer ett.

Jag har kommit till den slutsatsen att kommunerna måste ges rätt att kunna anställa poliser. Vi sitter på en tickande bomb.

Bo Frank, Kommunstyrelsens ordförande (M), Växjö


PM Nilsson: Följ Nordea till Europa

En av alla drömmar om Sveriges plats i Europa är att landet uppe i norr ska vara en fri, frihandlande och företagsvänlig nation i kanten av det stora byråkratiska halvsocialistiska euroblocket.

 

 

Bild:Marcus Ericsson/TT

Om den svenska kronans värde bestäms av en frisk och lidelsefri marknad kommer svenska regeringar att tvingas vara lite smartare än de andra och ha lite bättre förmåner för näringslivet.

Fallet Nordea visar att så inte är fallet.

Banksektorn är visserligen speciell och bankunionen är inte detsamma som den monetära unionen, men bankunionen är typisk för hur EMU är tänkt att fungera.

Efter skuldkrisen i eurozonen insåg alla att den europeiska centralbanken är den enda institution som kan injaga förtroende när banksystemen svajar. Ett gemensamt mynt framtvingar gemensamma regler och ett gemensamt ansvarstagande.

Sverige valde att inte vara med. Med dåvarande finansminister Anders Borgs ord ansåg den svenska regeringen att "svenska skattebetalare inte ska vara med och betala för andras misstag". Sverige först.

Man skulle då kunna tänka sig att de svenska regeringarna därefter borde ha bemödat sig om att skapa gynnsamma villkor för banksektorn. Men de politiska instinkterna var och är precis tvärtom. Anders Borg skällde på bankerna så fort han hade chansen och införde ensidiga hårdare krav på svenska banker jämfört med de som växte fram inom bankunionen.

Efter valet 2014 kom Magdalena Andersson som i ett och samma pressmeddelande lät meddela att hon ämnade punktbeskatta banker och gift. Samt användning av naturgrus. En svensk finansminister som vill visa sin styrka behandlar uppenbarligen bankerna som något motbjudande och farligt som helst bör fasas ut.

Den så kallade bankskatten kom och gick och ersattes av en snarlik resolutionsavgift, som också ändrades efter hård kritik.

Inte undra på att Nordeas vd på presskonferensen efter flyttbeskedet angav stabilitet och förutsägbarhet som huvudskälet till att huvudkontoret ska ligga i Helsingfors, tryggt inom bankunionens gränser och långt från det svenska Finansdepartementet.

Berättelsen om Nordea säger en hel del om svensk politisk kultur. Om ledande politiker upplever att det är opportunt att hetsa mot enskilda företag kan de gå hur långt som helst.

Magdalena Anderssons första reaktion när Nordea tvivlade på Sverige som hemort var att banken kan packa ihop om det inte passar.

Efter flyttbeskedet tävlade ministrarna om att fördöma och halvljuga. Statsministern anklagade Nordea för otacksamhet och lät påskina att banken var skyldig staten pengar, när det i själva verket är precis tvärtom. Staten har tjänat på att äga Nordea.

Orsaken är förstås att bankerna är sårbara inför en ofta kritisk allmänhet och det utnyttjar politikerna. Finans- och statsministern borde föra ett seriöst samtal om den finansiella sektorns betydelse för utvecklingen av svensk ekonomi, men i stället kammar de hem flesta möjliga populismpoäng.

Likheten med debatten kring välfärdsbolagen är slående. Sverige skulle behöva en rationell och konkret debatt om vilka villkor som ska gälla för privata företag i välfärden. Istället talar statsministern om barn på börsen och finansministern låtsas som att friskolorna stjäl skattepengar.

De ekonomiska argumenten för euron från folkomröstningen 2003 kvarstår. Ett gemensamt mynt minskar transaktionskostnader, företagen slipper valutafluktuationer och Sverige kommer på sikt i likhet med Tyskland gynnas av eurons relativa svaghet.

Men därutöver har det tillkommit andra viktiga skäl.

•Efter snart två decennier med euron är det nu uppenbart för alla som vill se att den svenska riksbanken inte kan föra en självständig penningpolitik. Den är slaviskt bunden till ECB. Det är en illusion att Sverige kan ha en egen räntenivå som avviker.

•Den enda friheten Riksbanken har är att vara lite mer extrem för att trycka ner kronan med en konstlad minusränta, vilket blåser upp hela bostadsmarknaden, som i sin tur bekämpas av Finansinspektionen och regeringen. Det är på det hela taget en pervers situation.

•Brexit visar hur lätt EU-medlemskapet plötsligt kan väga om man inte är med i eurozonen. Europa har starka historiska splittrande krafter. Länder som har euron lämnar inte. Länder som står utanför är mer osäkra. Om vi har otur kan Polen och Ungern mäla sig ur på grund av migrationen.

Det kan även hända Sverige. I och med att Storbritannien lämnar är euro­zonen nu det egentliga EU. Fördjupningen av samarbetet kommer att ske där. Nya bankunionsliknande regleringar av andra sektorer kommer att beslutas inom eurogruppen. Att befinna sig utanför är i praktiken ett långsamt farväl, mot en norsk situation.

Svensk politisk miljö är ingen säker garant för företagsklimatet. Den är labil, populistisk och latent socialistisk, vilket till exempel lördagens budget­nyhet om ökad skatt på investeringssparkontot visar.

Nordeas sak är vår. Säg ja till Europa.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?