Annons

Bertil Torekull: Även Nordea behöver en patriotisk lojalitet

DEBATT. Ett storföretag och särskilt en storbank opererar inte bara efter ekonomins och skattelagstiftningens lagar utan också efter de mer informella, nationella hänsyn som bygger på en gemensam historia. Att flytta ett huvudkontor är en större sak än en resolutionsavgift, skriver Bertil Torekull.

 

När den finska storbanken Merita 1997 skulle fusioneras med Nordbanken, det steg som mest av allt ledde till dagens Nordea, tog styrelsen aningslöst upp ett förslag att Merita skulle flytta sitt huvudkontor till Stockholm. Då begärde Casimir Ehrnrooth, den tidens mäktigaste i finskt näringsliv, ordet och sa: ”Tror ni att vi vill bli avrättade på Senatstorget?”

Därmed var flytten en död tanke, Merita fick ligga kvar som dotterbolag i Helsingfors men fusionen, den genomfördes sedan med briljans. Att flytta ett huvudkontor ur ett land kan för många - utom vår egen finansminister och i en rad fall typ Astra, ABB etc för familjen Wallenberg - en mycket stor sak som handlar om djupa känslor och minnen, om moral, ansvar, svek och tillhörighet.

Därför kan det vara traumatiskt för huvudägarna att rakt av bestämma var Nordeas huvudkontor ska ligga. Man vet rätt väl vad banken i kronor kan komma att vinna på flytten allt inräknat även negativ good will men i kalkylen skaver en etisk komponent. Den gäller om ett företag kan visa tacksamhet eller rentav börja gråta om det ångrar sig när det en dag visar sig att en viss affär mindre handlar om sista raden i bokslutet än om att sätta rätt pris på vanlig hederlig anständighet. Den dag banken eventuellt råkar lika illa ut som Nordbanken på 90-talet kan det vara en viktig sak att överväga redan nu.

Bör alltså huvudkontoret för Nordea ligga i Sverige för att i tur och ordning tre olikfärgade regeringar med en liberal och tre s-märkta finansministrar på skattebetalarnas vägnar i en stund av akut nöd tog alla risker/kostnader för att bygga upp vad som då var Sveriges minsta, lätt föraktade affärsbank till nu Nordens största; eller bör den ligga i Finland där den infödde alltid lika stöddige huvudaktieägaren, Björn Wahlroos, Ehrnrooths moderna like, är barnfödd eller – ska kontoret placeras i Danmark där f d koncernchefen, en dansk, för sin del hittade de flesta av sina toppchefer.

Spelet om hk-flytt gäller främst profitmaximering och skatteminimering, en spekulation i nationella favörer. Storkapitalet är så långt lika osentimentalt som det brukar ty ”greed is good” och något har vi ändå lärt sen sist. Vore det bara inte för att Nordbankens gamla balansräkningar kommer upp på bordet med hela gänget av patriotiska poster. Jacob Palmstierna som i egenskap av ordförande i forna Nordbanken fick sitt livs revansch efter debaclet i SE-banken, har berättat för mig då han med min hjälp skrev sin biografi "Jacobs stege" (Ekerlids) med vilken gränslös stolthet han till den skeptiske finansministern Göran Persson bildligt talat vid sitt första möte med honom kunde överräcka alla miljarder staten refinansierat banken med och som den nu, stående på ”egna” ben, på ett skickligt, wallenberginspirerat sätt tjänat in med råge och lite tur. Samtidigt hade statens kvarvarande aktier i banken skjutit i höjden på börsen och kunde sedan säljas med brakvinst på nya fina miljarder.

Ett stycke remarkabel bankhistoria skrevs faktiskt, frukten av politisk fingerfärdighet (minns Bankakuten och Securum?) och några bankmäns oförnekliga skicklighet, Hans Dalborg icke att förglömma. Att nu nya utländska majoritetsägare i banken och dito nybrutala direktörer, som inte själva deltog i dansen då det begav sig, har svårt att bedåras över denna nära-döden-balett är inte så konstigt, de har inga känslor i den striden att vårda. Därför kan de bara vagt ana smärtan för Sverige (som Magdalena Andersson tyvärr bagatelliserar) att nu kanske förlora ett stort dynamiskt hk som fru Svea historiskt satsat så mycket moderlig omsorg och pengar på. 

Vi glömmer lätt bort att genuint företagsbyggande gärna investerar i känslor - minns våra klassiska bruk med nära nog edsvurna blodsband till olika bygder. Ikea, ett slags postmodernt bruk det också, drevs utrikes med sitt hk av Gunnar Strängs sanslösa beskattning av egenföretagare. Det skulle ha störtat Ingvar Kamprad i personlig konkurs om han stannat kvar. Han sörjde fosterlandet som den starkt känslostyrde grundare han är men byggde kompensatoriskt upp vad jag vill kalla "ett hjärtats huvudkontor" i Älmhult, en mjukvärdecentral med framtida produktplanering.

När jag nyligen på plats i Älmhult hörde den 91-årige grundaren tala till ett par hundra veteraner som följt honom på resan, präglades hans budskap av tårfylld tacksamhet för hur de i slit och flit "tillsammans", hans stora nyckelterm, byggt företaget, ord översvämmande av faderskärlek.

Kapitalet är alltså sambo med känslor – ibland ren svartsjuka. Hur kan du gå in i Nordbanken som vice ordförande , fräste Peter Wallenberg ordagrant till Palmstierna, staten är ju vår fiende. Året var 1992 och han såg sin släkting, tillika f d koncernchef i ”hans” SEB som en otrogen svikare. I samma anda skulle han 1996 säga tvärt nej till en tänkt fusion mellan Nordbanken och SE-banken: nej, att gifta sig med fienden var otänkbart!

En något tjusigare och mäktigare känsla – närmare bestämt för fosterlandet - styrde fadern Marcus "Dodde" Wallenberg då han på 30-talet tog initiativet till att i SAAB inför krigshotet bygga upp en svensk flygvapenindustri. Staten + kapitalet = kärlek som bestått genom åren vad än wallenbergarna privat har tyckt.

Men som sagt: nya aktieägare i majoritet kan inte självklart visa tacksamhet för att äldre ägare, för länge sen under galgen fick en livräddande försträckning från staten, än mindre av kristlig övertygelse vilja betala av en sådan moralisk skuld – affärer är trots allt bara affärer. Men krisande banker kan vara ”too big to fail” och därmed placera även en nations öde i vågskålen. Kalla det olycklig kärlek eller resonemangsäktenskap men prima intim närhet handlar det gång på gång om mellan stora stater och stora banker.

Vi har i dagarna än en gång påmints om hur Sveriges/Nordens rikaste i ännu en runda gjort allt för att gömma undan skattepliktiga pengar utomlands. Våra allra djupaste fördomar om de inblandade storbankernas bristande moral kommer att förstärkas om Nordeas styrelse demonstrerar sitt förakt mot ett tänkt i laga demokratisk ordning taget beslut om en avgift eller skatt för bankerna.

Berättelsen om den vidgande sprickan mellan rik och fattig får ny näring, alla rika, företag som personer, kan fly landet alltefter skatteändringar. Är det en hållbar ordning? Är det värdigt? Så bästa Magdalena Andersson, bjud ut den gode Björn Wahlroos på en tête-à-tête för att "tillsammans" finna ut att ni kanske ändå behöver varandra i anständighetens och den gemensamma historiens namn. Eller som arbetarpojken Persson sa när han symboliskt tog emot miljarderna från ädlingen Palmstierna: ” De pengarna kan vi behöva nästa gång ni ställer till det på banken..."

Bertil Torekull, tidigare chefredaktör för Dagens industri, Östgöta Correspondeten och Svenska Dagbladet, medförfattare till Jacob Palmstiernas självbiografi "Jacobs stege".

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Innehåll från AGFOAnnons

Nya spännande möten för framtidens matproduktion

Livsmedelsbranschen står inför många utmaningar och vägen framåt stavas samarbeten. –Vi vänder oss till alla delar av det svenska matsystemet, till alla företag och organisationer som verkligen är beredda att ta sig an frågorna. Genom oss skapas många nya spännande möten, säger Anna Björnstad, operativt ansvarig på affärsnätverket AGFO.

Mat är på allas läppar just nu, inte minst på grund av de ökande priserna. Ukrainakriget har satt fingret på sårbarheten inom självförsörjning/beredskap och branschen spelar också en mycket viktig roll för att vi ska kunna nå de globala klimatmålen.

– Hos AGFO möts människor från alla delar av livsmedelskedjan, från bönder och intresseorganisationer till stora distributörer, etablerade matförädlare och startups. Tanken är att inspirera till utveckling och till samarbeten - även mellan aktörer som vanligtvis inte har så många kontaktytor, fortsätter Anna.

Många viktiga frågor

Kompetensutveckling, diskussioner och nätverkande är grunden för AGFO verksamhet. Här kan man ta upp frågor som djurskydd, fossilfritt gödsel, transporter eller hur mat ska produceras i framtiden.

–Vi ser att det finns mycket idéer och innovationskraft i Sverige. Men det kan också leda till att traditionella strukturer kommer att förändras. I framtiden kan det ju till exempel bli så att köttproduktionen sker genom cellodling i laboratorier och då blir ju frågan vad köttbönderna ska fokusera på istället.

Fönster för startups att nå ut

Från bra idé till lönsamt företag är det ofta långt och kapital är något som alltid behövs. AGFO är ett forum där startups har möjlighet att knyta kontakter med aktörer som de vanligtvis inte träffar. Ett exempel är göteborgsbaserade mycelföretaget Mycorena vars första finansiär hittade dem via AGFO.

Konsortier och forskningsgrupper 

Lärosäten som KTH Innovation, inkubatorer som Krinova och forskningsprojekt som Finest finns också bland medlemmarna. Forskning och utveckling blir allt viktigare för framtidens matproduktion och många företag har egna framstående utvecklingsenheter. Ett antal konsortier och forskningsgrupper har skapats tack vare möten inom AGFO.

–Det är mycket spännande som händer på området nu. Cellodlat kaffe kan vara ett sätt att klimatsäkra framtida kaffeproduktion.  I tider av elbrist är det också allt fler bönder som satsar på biogas och solceller, säger Anders Engström, innehållsansvarig.

AGFO Talks 

Agfo Talks är återkommande events som bjuder på trendspaningar, panelsamtal och oväntade möten. Eventen kan följas på distans, men fysisk närvaro brukar vara det som genererar dynamik.

–Deltagarna har en tendens att dröja sig kvar och prata när dagens program är slut. Det här forumet är verkligen ett utmärkt sätt att knyta nya kontakter, fortsätter Anna.

Andra kanaler 

Varje månad skickas nyhetsbrevet AGFO Omvärldskoll ut och där är medlemsintervjuer särskilt populära. AGFO Trendkoll är ges ut 1-2 gånger per år; exempel är ”Trendspaning 2022” och ”Morgondagens dryck”. AGFO Confab är ett nytt exklusivt koncept med rundabords-samtal för medlemmar.

–Vi ser att det finns ett stort intresse att lära sig mer om andra delar av matsystemet än där man själv verkar. Så vi fyller verkligen en viktig funktion, inte minst för att vi tillsammans ska kunna skapa framtidens hållbara livsmedelsproduktion, avslutar Anders.

Om AGFO 

AGFO har funnits sedan 2017

Utmaningsdrivet nätverk för företag i svenska matsystemt sedan januari 2022

Vi erbjuder kunskap och relationer som konkret bidrar till att framtidssäkra matsystemet

151 medlemsföretag - företag och organisationer genom hela värdekedjan.

Nya medlemmar är Livsmedelsverket och Jordbruksverket

Ansök om medlemskap idag: agfo.se/medlem

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med AGFO och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera