1515

Bertil Torekull: Även Nordea behöver en patriotisk lojalitet

DEBATT. Ett storföretag och särskilt en storbank opererar inte bara efter ekonomins och skattelagstiftningens lagar utan också efter de mer informella, nationella hänsyn som bygger på en gemensam historia. Att flytta ett huvudkontor är en större sak än en resolutionsavgift, skriver Bertil Torekull.

 

När den finska storbanken Merita 1997 skulle fusioneras med Nordbanken, det steg som mest av allt ledde till dagens Nordea, tog styrelsen aningslöst upp ett förslag att Merita skulle flytta sitt huvudkontor till Stockholm. Då begärde Casimir Ehrnrooth, den tidens mäktigaste i finskt näringsliv, ordet och sa: ”Tror ni att vi vill bli avrättade på Senatstorget?”

Därmed var flytten en död tanke, Merita fick ligga kvar som dotterbolag i Helsingfors men fusionen, den genomfördes sedan med briljans. Att flytta ett huvudkontor ur ett land kan för många - utom vår egen finansminister och i en rad fall typ Astra, ABB etc för familjen Wallenberg - en mycket stor sak som handlar om djupa känslor och minnen, om moral, ansvar, svek och tillhörighet.

Därför kan det vara traumatiskt för huvudägarna att rakt av bestämma var Nordeas huvudkontor ska ligga. Man vet rätt väl vad banken i kronor kan komma att vinna på flytten allt inräknat även negativ good will men i kalkylen skaver en etisk komponent. Den gäller om ett företag kan visa tacksamhet eller rentav börja gråta om det ångrar sig när det en dag visar sig att en viss affär mindre handlar om sista raden i bokslutet än om att sätta rätt pris på vanlig hederlig anständighet. Den dag banken eventuellt råkar lika illa ut som Nordbanken på 90-talet kan det vara en viktig sak att överväga redan nu.

Bör alltså huvudkontoret för Nordea ligga i Sverige för att i tur och ordning tre olikfärgade regeringar med en liberal och tre s-märkta finansministrar på skattebetalarnas vägnar i en stund av akut nöd tog alla risker/kostnader för att bygga upp vad som då var Sveriges minsta, lätt föraktade affärsbank till nu Nordens största; eller bör den ligga i Finland där den infödde alltid lika stöddige huvudaktieägaren, Björn Wahlroos, Ehrnrooths moderna like, är barnfödd eller – ska kontoret placeras i Danmark där f d koncernchefen, en dansk, för sin del hittade de flesta av sina toppchefer.

Spelet om hk-flytt gäller främst profitmaximering och skatteminimering, en spekulation i nationella favörer. Storkapitalet är så långt lika osentimentalt som det brukar ty ”greed is good” och något har vi ändå lärt sen sist. Vore det bara inte för att Nordbankens gamla balansräkningar kommer upp på bordet med hela gänget av patriotiska poster. Jacob Palmstierna som i egenskap av ordförande i forna Nordbanken fick sitt livs revansch efter debaclet i SE-banken, har berättat för mig då han med min hjälp skrev sin biografi "Jacobs stege" (Ekerlids) med vilken gränslös stolthet han till den skeptiske finansministern Göran Persson bildligt talat vid sitt första möte med honom kunde överräcka alla miljarder staten refinansierat banken med och som den nu, stående på ”egna” ben, på ett skickligt, wallenberginspirerat sätt tjänat in med råge och lite tur. Samtidigt hade statens kvarvarande aktier i banken skjutit i höjden på börsen och kunde sedan säljas med brakvinst på nya fina miljarder.

Ett stycke remarkabel bankhistoria skrevs faktiskt, frukten av politisk fingerfärdighet (minns Bankakuten och Securum?) och några bankmäns oförnekliga skicklighet, Hans Dalborg icke att förglömma. Att nu nya utländska majoritetsägare i banken och dito nybrutala direktörer, som inte själva deltog i dansen då det begav sig, har svårt att bedåras över denna nära-döden-balett är inte så konstigt, de har inga känslor i den striden att vårda. Därför kan de bara vagt ana smärtan för Sverige (som Magdalena Andersson tyvärr bagatelliserar) att nu kanske förlora ett stort dynamiskt hk som fru Svea historiskt satsat så mycket moderlig omsorg och pengar på. 

Vi glömmer lätt bort att genuint företagsbyggande gärna investerar i känslor - minns våra klassiska bruk med nära nog edsvurna blodsband till olika bygder. Ikea, ett slags postmodernt bruk det också, drevs utrikes med sitt hk av Gunnar Strängs sanslösa beskattning av egenföretagare. Det skulle ha störtat Ingvar Kamprad i personlig konkurs om han stannat kvar. Han sörjde fosterlandet som den starkt känslostyrde grundare han är men byggde kompensatoriskt upp vad jag vill kalla "ett hjärtats huvudkontor" i Älmhult, en mjukvärdecentral med framtida produktplanering.

När jag nyligen på plats i Älmhult hörde den 91-årige grundaren tala till ett par hundra veteraner som följt honom på resan, präglades hans budskap av tårfylld tacksamhet för hur de i slit och flit "tillsammans", hans stora nyckelterm, byggt företaget, ord översvämmande av faderskärlek.

Kapitalet är alltså sambo med känslor – ibland ren svartsjuka. Hur kan du gå in i Nordbanken som vice ordförande , fräste Peter Wallenberg ordagrant till Palmstierna, staten är ju vår fiende. Året var 1992 och han såg sin släkting, tillika f d koncernchef i ”hans” SEB som en otrogen svikare. I samma anda skulle han 1996 säga tvärt nej till en tänkt fusion mellan Nordbanken och SE-banken: nej, att gifta sig med fienden var otänkbart!

En något tjusigare och mäktigare känsla – närmare bestämt för fosterlandet - styrde fadern Marcus "Dodde" Wallenberg då han på 30-talet tog initiativet till att i SAAB inför krigshotet bygga upp en svensk flygvapenindustri. Staten + kapitalet = kärlek som bestått genom åren vad än wallenbergarna privat har tyckt.

Men som sagt: nya aktieägare i majoritet kan inte självklart visa tacksamhet för att äldre ägare, för länge sen under galgen fick en livräddande försträckning från staten, än mindre av kristlig övertygelse vilja betala av en sådan moralisk skuld – affärer är trots allt bara affärer. Men krisande banker kan vara ”too big to fail” och därmed placera även en nations öde i vågskålen. Kalla det olycklig kärlek eller resonemangsäktenskap men prima intim närhet handlar det gång på gång om mellan stora stater och stora banker.

Vi har i dagarna än en gång påmints om hur Sveriges/Nordens rikaste i ännu en runda gjort allt för att gömma undan skattepliktiga pengar utomlands. Våra allra djupaste fördomar om de inblandade storbankernas bristande moral kommer att förstärkas om Nordeas styrelse demonstrerar sitt förakt mot ett tänkt i laga demokratisk ordning taget beslut om en avgift eller skatt för bankerna.

Berättelsen om den vidgande sprickan mellan rik och fattig får ny näring, alla rika, företag som personer, kan fly landet alltefter skatteändringar. Är det en hållbar ordning? Är det värdigt? Så bästa Magdalena Andersson, bjud ut den gode Björn Wahlroos på en tête-à-tête för att "tillsammans" finna ut att ni kanske ändå behöver varandra i anständighetens och den gemensamma historiens namn. Eller som arbetarpojken Persson sa när han symboliskt tog emot miljarderna från ädlingen Palmstierna: ” De pengarna kan vi behöva nästa gång ni ställer till det på banken..."

Bertil Torekull, tidigare chefredaktör för Dagens industri, Östgöta Correspondeten och Svenska Dagbladet, medförfattare till Jacob Palmstiernas självbiografi "Jacobs stege".

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Innehåll från PayerAnnons

Så minskade ekonomiavdelningen sin tid för betalningsprocesser med 80% tack vare Payer

2019 valde United Spaces att skriva avtal med Payer, en startup inom B2B-betalningar, för att lösa betalningar för sina medlemmar på coworking-kontor i Sverige. Nu expanderar United Spaces med fem nya kontor i landet och i centrum finns en betalningslösning som kraftigt har reducerat kostnaderna för finansavdelningen.

Samarbetet mellan de två bolagen startade när United Spaces sonderade marknaden för en partner som både kunde designa men också processa betalningsflöden inom B2B. Kravet var att göra kundupplevelsen riktigt bra för sina medlemmar men också att lösa den manuella hanteringen av fakturering på ekonomiavdelningen.

Den tekniska lösningen var en integration av Payers API-plattform med United Spaces mobila medlemsapp men också med deras bokföringssystem Fortnox. Resultatet efter ett års samarbete överraskade Joakim Helbig, CFO på United Spaces.

– Det fanns en tid innan och efter Payer. Resultatet efter att vi implementerade Payers plattform har varit fantastiskt för ekonomiavdelningen. Vi spenderar nu 80% mindre tid på betalningshantering och inkassering. Utöver det betalas fakturor av våra medlemmar 30% fortare. Det är ett klart bevis att vi har lyckats lyfta betalningsupplevelsen till en riktigt hög nivå, säger han.

Blir långsiktig partner

Nu när United Spaces expanderar över landet, från fyra till totalt nio kontor har, de valt Payer som en långsiktig partner. Det tionde coworkingstället öppnar under hösten.

– Jag tror att det här systemet som vi har byggt tillsammans med Payer kan fungera som en mall för framtidens finansavdelning. Digitalisering och automatisering är menat att göra arbetslivet enklare och effektivt. Vi har uppnått just det och mycket mer med Payer. Det finns ingen anledning att hålla fast vid manuella processer för att fakturera, monitorera och bokföra när det kan skötas helt automatiskt. Nu när vi expanderar vill vi fortsätta resan med Payer, säger Joakim Helbig.

Peder Berge är VD och grundare av Payer.

– Vi är förstås otroligt glada att vi har fått utökat förtroende av United Spaces i deras fortsatta expansion. Vi har jobbat hårt för att få till detaljerna i betalningslösningen och det har burit frukt. Magi skapas genom hårt arbete och resultaten som vi har uppnått med United Spaces talar för sig själv. Vi ser fram emot att hjälpa flera svenska bolag att bli mer effektiva, få bättre kassaflöde och få högre marginaler, säger han. 

 

Mer från Payer

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Payer och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?