1515

Benjamin Dousa: Vi måste bara skärpa till oss

DEBATT. Vanliga förklaringar till M:s problem är att liberalism och konservatism inte går att kombinera längre, att partiet har blivit kryptofascistiskt eller att Januaribeskedet orsakat väljarflykten. Ingen av hobbyteorierna duger som förklaring till partiets ras. Det är mycket enklare än så, skriver Benjamin Dousa, Muf.

OPTIMIST. Jag har inte mycket till övers för hobbyanalytikerna, utan ser hoppfullt på Moderaternas framtid om vi lyckas bli partiet för alla som gör rätt för sig, skriver Benjamin Dousa, Muf.
OPTIMIST. Jag har inte mycket till övers för hobbyanalytikerna, utan ser hoppfullt på Moderaternas framtid om vi lyckas bli partiet för alla som gör rätt för sig, skriver Benjamin Dousa, Muf.Bild:Björn Lindgren

Först och främst, liberalism och konservatism går visst att kombinera. Moderata Samlingspartiet har nämligen aldrig varit ett folkrörelseparti. Vi grundades inte för att representera en del av folket, en klass eller ett stånd, utan som en motreaktion mot socialismen.

Redan från början var vi en allians av olika ideologier som tvingades att samsas och kompromissa för att mota bort den gemensamma fienden. Liberala idéer och konservativa värderingar har dessutom en tydligt samstämmig syn när det gäller förhållandet mellan stat och individ eller familj och äganderätten, vilket sedan decennier är våra viktigaste frågor.

Både den mest stockkonservativa och den ljusliberala kan skriva under på att fri invandring inte går att förena med fri tillgång till välfärdsstaten. Dessutom skrev nästan samtliga riksdagspartier under på de stora åtstramningarna i och med migrationsöverenskommelsen.

Även om Moderata Ungdomsförbundet inte håller med om hela moderpartiets migrationspolitik är det inte kryptofascistiskt att vara för en stram asylinvandring, men samtidigt föra landets mest liberala arbetskraftsinvandringspolitik.

Vad gäller teorin om Januaribeskedet finns det visst fog för att vara kritisk vad gäller otydligheten. Vi vet enligt mätningar att cirka 80 procent av de moderata väljarna, innan raset, var för en alliansgemensam budget och att lägga fram skarpa förslag, även om Sverigedemokraterna skulle rösta för. Med det sagt möter jag ofta väljare som tror att vi öppnat upp för att Kent Ekeroth ska bli minister i en M-SD konstellation, vilket såklart inte är sant.

Detta hade kunnat kommunicerats långt mycket tydligare men det som faktiskt gäller är värt att försvara. När den förra M-ledda regeringen drev igenom könsneutrala äktenskap ställde sig Vänsterpartiet bakom förslaget utan att Moderaterna backade från förslaget för det.
Däremot finns det många skäl att vara självkritisk och reflektera över vad partiet istället borde göra.

När man funderar på valrörelserna 2006, 2010 och 2014 och tänker på Arbetslinjen är det nog få som kommer ihåg de exakta idéerna bakom berättelsen, men man minns helheten. Det är säkert mindre än en promille av befolkningen som vet exakt hur jobbskatteavdraget är utformat, men verklighetsbeskrivningen om Göran Perssons utanförskap och att det måste löna sig att jobba sitter kvar.

Nu har ett nytt utanförskap växt fram som ett resultat av katastrofal integrationspolitik över flera år. Genom att vara partiet för alla som för rätt för sig lyckades Fredrik Reinfeldt utmana Socialdemokraternas makthegemoni och vinna val. Nu krävs en ny tappning på samma idéer. Sverige kan inte vara en kravlös gemenskap och skattebetalarna måste få valuta för sina pengar. Moderaterna måste ha förmågan att säga som det är men samtidigt ha tillräckliga reformer för att våga vara framtidsoptimister.

Omsvängningar kostar förtroende. Migrationen, Decemberöverenskommelsen, försvaret och skattesänkningar. Vi i ungdomsförbundet kan ägna oss åt att tävla i kompromisslös principfasthet, men ska man vara ett parti som samlar brett över tid är pragmatism och anpassning efter rådande omständigheter nödvändigt. Politiken måste formas efter verkligheten även om ideologin finns kvar som kompass. Däremot borde man bytt fot långt snabbare, och rivit av plåstret istället för att dra ut på lidandet. Nu är vår trovärdighet skadad, både bland dem som inte gillat omsvängningarna och bland dem som varit för.

Den som inte har svar på regeringsfrågan kan inte svara på någonting alls. Jag tycker att det är mycket olyckligt att Moderaterna gått med på Liberalernas hållning, där misstroendevapnet används som hot. Detta har försvagat Alliansens statsmannamässighet och är i sanningens namn inte ett särskilt seriöst tillvägagångssätt.

Moderaterna borde väcka en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven och ta ansvar om detta går igenom istället. Ett politiskt parti är skyldigt att vid varje givet tillfälle försöka få igenom sina idéer, annars kan man starta en tankesmedja. Om andra partier – C, L eller SD – röstar nej till den moderata partiledaren i statsministeromröstningen, då får det stå för dem. Vi har åtminstone gjort vad vi kunnat för att ta ansvar för Sverige.

Jag har inte mycket till övers för hobbyanalytikerna, utan ser hoppfullt på Moderaternas framtid om vi lyckas bli partiet för alla som gör rätt för sig. Vi har högt förtroende i enskilda sakfrågor och många som ser sig själva som moderater. Vi måste bara skärpa till oss.

BENJAMIN DOUSA

förbundsordförande Moderata ungdomsförbundet


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?