ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Arvid Åhlund: Taffliga robotar stjäl inga jobb

  • PÅ JOBBET. Stefan Löfven leder en internationell expertgrupp som ska analysera hur bland annat robotiseringen påverkar folks möjligheter att hitta arbete i framtiden. Foto: Fredrik Sandberg

LEDARE. Stefan Löfven har fått extrajobb.

Sedan i måndags leder statsministern FN:s Global commission on the future of work, en internationell expertgrupp som ska analysera hur robotisering och andra megatrender påverkar folks möjligheter att få jobb i framtiden.

En rapport med rekommendationer planeras till 2019. Slutsatserna blir viktiga även för svensk del, säger Stefan Löfven till SvD (21/8): ”Ökad automatisering och robotisering väntar, det råder ingen tvekan om det”.

Så är det. Åtminstone om man får tro de otaliga experter, bloggar och böcker som framhåller hur robotiseringen kommer stöpa om samhället i grunden, förr än vi anar.
Många ser förtjänster, andra räds en framtid där knappt någon har arbete. Enligt en uppmärksammad studie vid Oxford-universitetet 2013 riskerar 47 procent av amerikanska jobb försvinna till följd av robotiseringen.

I Sverige är det ännu värre, enligt nationalekonomen Stefan Fölster. I en rapport för Stiftelsen för strategisk forskning drar han slutsatsen att 53 procent av alla svenska jobb kan komma att automatiseras. Robotarna kommer inte ens nöja sig med att ta våra jobb, varnar fysikern Stephen Hawking och Tesla-grundaren Elon Musk. Sannolikt lär de ha ihjäl oss också.

Men en sak i taget. Robotisering, digitalisering, artificiell intelligens är – hårdraget – alla slang för automatisering. Automatiseringens förtjänst är att den möjliggör vidunderliga produktivitetsökningar – samma antal arbetare kan producera mer med lika stora insatser. Det är (i långa loppet) en förutsättning för tillväxt, men gör vissa jobb överflödiga på kuppen.

Robotisering är automatisering på steroider. Med robotarnas hjälp kan ett fåtal anställda producera lika mycket eller mer än tidigare. Eftersom produktivitet räknas som produktion per arbetare, skjuter produktiviteten i höjden.

Sådan är logiken. Den rimmar emellertid illa med verkligheten. I USA – där digitaliseringens effekter diskuteras särskilt flitigt – är arbetslösheten rekordlåga 4,4 procent. Den amerikanska ekonomin har skapat i genomsnitt 185.000 jobb i månaden snart 90 månader i sträck. Därtill har produktivitetstillväxten varit bekymmersamt låg i flera år.

Situationen i Sverige ser ungefär likadan ut. Arbetslösheten är låg, produktivitetstillväxten trög – tvärtemot automatiserings inneboende logik. Om robotarna är i färd att sno våra arbeten, gör de ett taffligt jobb.

Att robotiseringen tycks ”göra sig påmind överallt, utom på arbetsmarknaden”, som en amerikansk analytiker sammanfattat det, beror sannolikt på att företagen inte investerar tillräckligt. En Capgemini-rapport från i somras varnar att svenska företag inte lägger tillräckligt med resurser på ”smart” teknik. Då blir det också svårt för den att göra avtryck.

Även om automatiseringen tilltar i omfattning på sikt, finns det skäl att ifrågasätta i vilken utsträckning arbetstillfällen faktiskt kommer försvinna. De flesta jobb består av olika moment, vissa lättare att automatisera än andra. En OECD-studie från ifjol som tog hänsyn till detta fann att endast 9 procent av nuvarande amerikanska jobb är hotade. För Sverige var siffran 7 procent.

Därtill kan det vara värt att komma ihåg att automatiseringen ”nästan uteslutande” gjort enskilda moment snarare än hela yrken överflödiga, som TCO:s samhällspolitiske chef Samuel Engblom påpekar i ett läsvärt blogginlägg på Utredarna.nu från i maj. Engblom hänvisar till en studie som fann att av de 271 yrken som ingick i 1950 års folkräkning i USA hade bara ett försvunnit på grund av automatisering 2010 – hisspojke. Desto fler tillkom. Det kommer de göra även framöver.

Detta är en text från Dagens industris ledarredaktion. Dagens Industri är oberoende.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies