ANNONS:
Till Di.se
TISDAG 24 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Opinion Ledare

Arvid Åhlund: Satsning på kvinnliga ingenjörer en bra början

  • INITIATIV. Artisten Robyn är en av initiativtagarna till TEKLA-festivalen på KTH, där tjejer mellan 11 och 18 år får testa på robotprogrammering, digital visualisering och 3D-printing. Foto: Henrik Montgomery/TT

LEDARE. I torsdags publicerade högskolorna slutgiltiga antagningsbesked inför höstterminen. De innehöll både bra och dåliga nyheter. Andelen kvinnor som antas till tekniska program fortsätter att öka. Det är bra eftersom 70 procent på ingenjörsutbildningarna är män.

Å andra sidan sjönk antalet kvinnor som sökte till tekniska program jämfört med i fjol. Det är ett trendbrott och bekymmersamt eftersom endast en fjärdedel av verksamma ingenjörer är kvinnor och svenska företag bedöms behöva rekrytera ytterligare femtiotusen ingenjörer fram till 2030.

Av denna anledning jobbar företag, högskolor och intresseorganisationer som Womengineer aktivt för att locka fler kvinnor att söka till tekniska utbildningar. I juni anordnade Uppsala universitet teknikdagar för högstadietjejer – de fick svarva, producera musik och bygga robotar – och i våras höll KTH en särskild teknikfestival för tjejer där Robyn agerade dragplåster. Det behövs. På gymnasiets teoretiska teknikprogram är 84 procent killar.

Det är därför utmärkt att styrelsen för Teknikföretagen påtalar betydelsen av så kallat tekniskt basår i en debattartikel i DN (4/8). Basåret ger dem som saknar förkunskaper från gymnasiet behörighet till tekniska högskoleutbildningar och är en av landets mest sökta utbildningar. Det är – som debattartikeln understryker – ett av Sveriges vassaste verktyg både för att säkra kompetensförsörjning inom industrin och verka för ökad jämställdhet.

Statistiken talar sitt tydliga språk: mellan 2002 och 2011 tog 67 procent av kvinnor med basårsutbildning civilingenjörsexamen. Betydligt fler av dem som läst basår fullföljde civilingenjörsprogrammet än dem som inte gjort det. ”För samhället säkrar (basåret) en högre genomströmning och fler kvinnor inom tekniska utbildningar och yrken”, framhåller artikelförfattarna. ”För individen innebär den en chans att ändra riktning på sin utbildning, och i förlängningen hela sitt arbetsliv”.

Problemet är att högskolorna inte får medel för basårsplatserna på samma sätt som för andra utbildningsplatser. Eftersom det rör sig om gymnasieutbildning inom högskolans väggar, blir därtill ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter oklar, framhåller Teknikföretagen, som uppmanar regeringen att säkra riktad finansiering.

Gott så – det tekniska basåret bör värnas, allra helst utvidgas. Det finns emellertid en annan problematik som Teknikföretagen inte lyfter: klyftan mellan kvinnor som utbildar sig till ingenjörer och de som förblir yrkesverksamma. Enligt en omfattande studie vid MIT häromåret lämnar amerikanska kvinnor ingenjörsyrket i betydligt högre utsträckning än män, trots bättre studieresultat.

Tendensen kan skönjas i Sverige också. I en Novus-undersökning från 2015 vittnade var fjärde kvinnlig ingenjör om diskriminering på arbetsplatsen och en avhandling framlagd vid Karlstads universitet förra året bekräftar att kvinnliga ingenjörer har lägre lön och svårare att avancera än män med samma kvalifikationer.

En enkät genomförd av NCC och Veidekke i fjol fann därtill att kvinnliga ingenjörer i byggbranchen lämnar i långt högre utsträckning än män, i huvudsak för att de sällan befordras. ”En utmaning för byggbranschen är att få fler kvinnor att söka sig till den. En lika stor utmaning är att få färre kvinnor att söka sig bort ifrån den”, som en artikel på branchorganisationen Byggchefernas hemsida uttrycker det.

Dessa problem går djupt, de är i grunden kulturella. Kvinnliga supportnätverk och mentorprogram är viktiga; fler behövs för att bryta upp inkrökta strukturer.
Glädjande nog syns tecken på att arbetet som görs ger resultat. Branschundersökningar visar att en stor majoritet av yrkesverksamma anser att de kvinnliga ingenjörerna är för få. Mest missnöjda med den ojämna könsfördelningen? Vanligtvis männen.

Tyck till