ANNONS:
Till Di.se
ONSDAG 22 NOV Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD

Arbetsgivarorganisationer: Industrin går inte alls så bra

  • Findus fabrik i Bjuv där drygt 400 anställda blev uppsagda i våras. Foto: Björn Lindgren

DEBATT. Enligt Konjunkturinstitutet går svensk industri bra och de höga arbetskraftskostnaderna påverkar inte konkurrenskraften. Den enkla förklaringen till detta är personalneddragningar på runt 120 000 industritjänster de senaste tio åren, skriver Jonas Hagelqvist, Marie Söderqvist och Carl Eckerdal.

Styrkan i svensk ekonomi är fundamental och bör ge utrymme för löneökningar på omkring 10 procent de kommande tre åren. Det är slutsatsen i Konjunkturinstitutets ambitiösa lönebildningsrapport som publicerades nyligen.

Svensk industri, som de senaste 20 åren varit lönenormerande, går inte bara bra, utan väldigt bra enligt Konjunkturinstitutets ekonomer. Enligt deras beräkningar tycks det senaste decenniets utveckling mot världens högsta arbetskraftskostnader inte ha påverkat industrins konkurrenskraft.

Skälet till att påstå något sådant är att Konjunkturinstitutet visar att arbetskostnadsandelen i förhållande till industrins förädlingsvärde varit mer eller mindre konstant.

Det är tyvärr som vanligt med statistik; att det mesta går att leda i bevis. Kvoter, andelar och indexeringar i all ära, frågan är vad som döljer sig bakom dessa beräkningar. För den som dagligdags arbetar med att beskriva utvecklingen för svensk industri i allmänhet och svensk livsmedels- och kemiindustri i synnerhet, är det uppenbart att någonting saknas i Konjunkturinstitutets analyser.

Det första som kan konstateras är att det åtta år efter finanskrisen är tröghet som bäst beskriver utvecklingen inom de allra flesta industrigrenar i Sverige. Omsättning, exportandelar, produktionsvolymer och förädlingsvärden är alltsedan 2009 fortfarande långt från önskvärda nivåer, ofta till och med under förkrisnivåerna.

Samtidigt har industrin alltså lyckats med reptricket att behålla arbetskostnadsandelen i förhållande till förädlingsvärdet någorlunda intakt under senare år.

Den enkla förklaringen till detta är personalneddragningar på runt 120.000 industritjänster de senaste tio åren –något som Konjunkturinstitutets ekonomer inte kommenterar. Det vill säga genom att årligen plocka bort 12.000 industriarbetare har industrin lyckats hålla arbetskraftskostnaderna på en hanterlig nivå.

Dessa kraftiga åtgärder till trots har industrin nätt och jämnt hållit näsan över vattenytan. När företag som Findus och Ericsson lämnar drastiska besked om personalnedskärningar och utflyttning av sin produktion går det kalla kårar genom det mediala och offentliga Sverige.

Men för dem som har följt den långsiktiga strukturomvandlingen av svensk industri, kommer inte dessa nyheter som någon överraskning – nedskalningen av industrin har pågått under lång tid. Skulle trenden fortsätta, såsom den gjort under de senaste 10–20 åren, finns risken för att den industriella basen i Sverige hotas och det starka utgångsläget på exportmarknaden, som vi tagit för givet under de senaste decennierna, vänds i sin motsats.

Vi ansluter oss därmed inte till Konjunkturinstitutets bild av att svensk industri står på fast, konkurrenskraftig mark. Tvärtom. Vi ser ett tydligt behov av att öka förståelsen för vilka samlade utmaningar industrin står inför när det handlar om att försvara sin plats i den globala och gränslösa ekonomin.

Om målet är att svenskt välstånd även i framtiden ska kunna luta sig mot ett fundament av innovationsdriven och exportinriktad tillverkningsindustri krävs en stärkt konkurrenskraft. Det förutsätter trendmässiga förändringar på viktiga områden som utbildning, infrastruktur och skattetryck med målet att skapa ett svenskt näringslivsklimat som ger möjlighet för företagen att behålla både utveckling och produktion inom landets gränser.

Men också kostnaden för arbetskraften spelar stor roll. Konjunkturinstitutet bild av att ett 10-procentigt lönelyft den kommande treårsperioden inte påverkar den svenska industrins konkurrenskraft negativt är vilseledande. Sverige måste ha en långsammare löneökningstakt om vi inte ska fortsätta förlora arbetstillfällen inom den svenska industrin.

Jonas Hagelqvist, vd, IKEM, Innovations- och kemiindustrierna
Marie Söderqvist, vd, Livsmedelsföretagen
Carl Eckerdal, chefsekonom, Livsmedelsföretagen och IKEM

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Tyck till