1515
Annons

Annie Lööf: Om alliansen är större än S bör vi bilda regering

DEBATT. Socialdemokraterna kan knappast räkna med att statsministerposten naturligt tillfaller partiet om 2014 års valresultat skulle upprepa sig eftersom den samlade alliansen i ett sådant scenario kommer att vara större än S. Det skriver Annie Lööf, partiledare för Centerpartiet.

STOPP. Centerpartiet kommer inte att ge carte blanche för en fortsatt skattehöjarpolitik, skriver Annie Lööf.
STOPP. Centerpartiet kommer inte att ge carte blanche för en fortsatt skattehöjarpolitik, skriver Annie Lööf.Bild:TT

Sverige är ett fantastiskt land med många möjligheter för framtiden. Stora och små svenska företag lyckas hävda sig väl i en hård internationell konkurrens. Detta är en viktig grund för fler jobb och god ekonomi på hemmaplan. Vi har lyckats kombinera ekonomisk tillväxt med starkt miljöansvar och minskade klimatutsläpp. Det gör att Sverige kan vara ett föredöme i det globala miljöarbetet.

Men det finns stora utmaningar kvar. Sverige är på väg att slitas isär. Mitt under brinnande högkonjunktur är det många som hamnar utanför arbetsmarknaden. Det stora utanförskap som pressades ned under alliansregeringens tid riskerar att öka igen. Vi får en tudelning mellan de som är innanför och utanför. Mellan dem som har jobb och dem som inte har. En tudelning som vi aldrig får acceptera.

I riksdagsvalet 2014 röstade svenska väljare bort alliansen. Sedan dess har vi en svag S-ledd minoritetsregering med lågt förtroende hos svenska folket. En regering som saknar svar på grundläggande framtidsutmaningar. En vänsterregering vars enda standardrecept är höjda skatter på jobb, ökade bidrag och mer krångel och regleringar. Detta är inte den politik som Sverige behöver. Sverige behöver ett nytt ledarskap.

Det enda realistiska alternativet till det nuvarande styret är en ny alliansregering. Vi har inom alliansen en grundläggande värdegemenskap i synen på jobb, företagande, valfrihet, välfärd och trygghet. Vi har visat under åtta år att vi har förmågan att regera och ta Sverige genom en global finanskris. Vi kan lösa svåra frågor på ett ansvarsfullt sätt.

För att få ett maktskifte till stånd behöver vi utforma en tydlig reformagenda för nästa mandatperiod. En reformagenda som bryter med skattehöjarpolitiken och ger goda förutsättningar för nya och växande företag som skapar fler jobb. Som bejakar människors valfrihet i stället för att strypa den. Som bryter den spiral av våld och kriminalitet som gör människor otrygga.

Vi behöver också ha självförtroendet att säga att alliansen kan vinna valet 2018. Många dömer ut chanserna för alliansen att vinna nästa val i förtid. Precis som man gjorde inför valet 2010, då det sades att alliansen var rökt. Något som visade sig vara helt fel. Alliansen vann väljarnas förtroende 2010, liksom 2006. Det kan vi självklart göra även 2018. Blir alliansen större än de rödgröna kommer Centerpartiet att vilja söka stöd för en alliansregering.

Många är bekymrade över vad som händer om alliansen inte vinner nästa val. Och det finns verkligen fog för att då vara bekymrad. Om inte alliansen får ett tydligt mandat 2018 så får vi en fortsatt svår och komplicerad situation i riksdagen. Då finns tyvärr inte ett klart parlamentariskt underlag för en ren alliansregering.

För Centerpartiets del är det uteslutet att ingå i en regering som är beroende av ett aktivt stöd från Sverigedemokraterna. Grundläggande skäl till detta är att SD är ett parti med rasistisk bakgrund, en auktoritär grundsyn, en verklighetsfrånvänd politik och företrädare som ställer människor mot varandra.

SD:s ledare har de senaste dagarna deklarerat att han ställer bestämda krav för att stödja en alliansregering. Detta är ingenting som vi vill eller kommer att förhandla om. Det går inte att planera för en regeringsbildning med utgångspunkten att SD passivt kommer att släppa igenom en alliansregering. De som röstar på SD 2018 kommer de facto att rösta emot möjligheterna att bilda en ny alliansregering.

Men skulle vi olyckligt nog få en liknande situation efter valet 2018 som vi har nu, så måste vi agera annorlunda. Socialdemokraterna har missbrukat sin ställning som en svag minoritet och driver en jobbfientlig skattehöjarpolitik som varken har parlamentariskt eller folkligt stöd. Vi kommer i en statsministeromröstning efter valet att rösta nej till Stefan Löfven, om han inte avgår frivilligt. Detta för att få till stånd en talmansrunda där en ny regeringsbildning kan diskuteras.

Centerpartiets utgångspunkt i ett sådant läge är att alliansen gemensamt för blocköverskridande samtal med S, och kanske MP, om hur Sverige kan styras. Vi vill hålla ihop alliansen även i denna situation. Ingen vet i dag vad sådana samtal kan leda till. Hur väljarna har röstat kommer naturligtvis att spela stor roll. Men Centerpartiet kommer inte att ge carte blanche för en fortsatt skattehöjarpolitik. Socialdemokraterna kan knappast heller räkna med att statsministerposten naturligt tillfaller partiet, när den samlade alliansen i ett sådant scenario kommer att vara större än S.

Det finns dock ett bra sätt att undvika denna svåra situation för Sverige. Det är att svenska folket den 9 september nästa år röstar fram en ny alliansregering. Vi kommer att jobba hårt ända fram till valdagen för att alliansen gemensamt ska vinna 2018. För Sverige är i stort behov av ett nytt ledarskap.

 

Annie Lööf, partiledare, Centerpartiet

 

Läs svar från Benjamin Dousa, MUF, här.

Läs svar från Magnus Ek, CUF, här.

 

Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.


Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?