En förebild när det gäller Rysslandsrelationer borde vara vårt grannland i öster, Finland. Mellan Ryssland och Finland förekommer regelbundna träffar på olika nivåer. Nyligen var Putin och besökte sin finländske kollega och det var ingen engångsföreteelse. På intet sätt hindrar detta Finland från att kritisera Ryssland när man finner så motiverat.
FN, EU och en mängd andra multilaterala organisationer har som främsta uppgift att verka för fred i världen. Uppgiften är svår och ibland synes det rent av omöjligt att nå bestående framgångar. Svårlösta konflikter är många, Syrien, Irak och Afghanistan är bara några exempel på sådana.
Utöver ovan nämnda organisationers arbete pågår ständigt bilaterala strävanden för att uppnå bättre relationer och samarbetsmöjligheter mellan nationer. Grannländer har naturliga skäl att undvika konflikter, där möjligheten att bo i ett och ha sitt arbete ett annat land exempelvis brukar framhållas.
Vi svenskar borde också se Ryssland som en framtida exportmarknad. För att detta ska bli verklighet måste vi anstränga oss för att ha så goda relationer som möjligt. Även ökad import skulle öka våra möjligheter att påverka Ryssland på de områden där vi menar att det finns brister i mänskliga rättigheter eller då det fria ordets princip inte värnas.
Sverige har sedan många år en stark strävan att slå vakt om relationen till USA och den transatlantiska länken. Skälen till detta är många. Ett är det historiska, många svenskar emigrerade i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet till USA för att undvika svältdöden och bygga upp en ny framtid. Många svenskättlingar från den tiden ser fortfarande Sverige som sitt ursprungliga ”hemland”.
Också för framtiden ses goda relationer med USA som avgörande för Sveriges tekniska utveckling, men också för ökade möjligheter att få leva i fred. Olika svenska regeringar har under decennier varit överens om denna inriktning. Svenska statsråd med varierande ansvarsområden har att verka för en fortsatt bra relation till USA. Så självklart också försvarsministern som själv, genom sina medarbetare eller underställda myndigheter ständigt har USA-relaterade frågor på sitt bord. Också Storbritannien, Frankrike, Tyskland är exempel på länder som är viktiga samarbetspartners och alla vet att listan över sådana länder är mycket lång.
Trots att stormakten Ryssland är ett nära grannland och därmed kan ha en avgörande roll när det gäller Sveriges framtida säkerhet är ansträngningarna från svenska regeringens sida att bygga goda relationer med Ryssland av mycket begränsad omfattning.
Snarare verkar det vara allra viktigast att använda Ryssland som ett konstant och ökande hot, som används som motiv för att förstärka ett militärt försvar. Jag anser att ett sådant synsätt inte är värdigt ett utvecklat fritt land som Sverige.
I stället borde Sverige satsa på att utveckla goda relationer även med Ryssland. Sådana strävanden minskar på intet sätt våra möjligheter att framföra kritik när Ryssland, likt andra stormakter, förgriper sig på länder och inte värnar mänskliga rättigheter ens för den egna befolkningen.
Att fortsätta underblåsa rysskräck är inte i något hänseende konstruktivt om vi vill förbättra våra egna säkerhetsförhållanden. Sverige gör stora ansträngningar för att bevara och utveckla bra relationer till Kina, vilket är bra, samtidigt som vi är kritiska till Kinas bristande respekt för mänskliga rättigheter. Samma tänkesätt borde tillämpas då det gäller våra relationer till Ryssland.
Därför vill jag uppmana försvarsminister Peter Hultqvist att snarast söka kontakt med sin ryske motsvarighet och bjuda honom till Sverige för samtal kring frågor av gemensamt intresse.
Samtalsämnen torde inte saknas. Bland annat kommer två stora militärövningar att genomföras i Östersjön, varav den ena har Ryssland och Kina som deltagare. Kanske Öland kunde vara en naturlig mötesplats, men det viktigaste är att mötet kommer till stånd och följs av återkommande regelbundna träffar.
Peter Hultqvist kan som ytterligare en förebild använda en av sina företrädare i ämbetet, Björn von Sydow, som hade regelbundna möten med sin ryske kollega. Det var på den tiden alldeles tydligt att dessa kontakter stärkte von Sydows roll som försvarsminister. Ett förtroligt samtal mellan partibröderna Peter och Björn om vad denna typ av träffar kan betyda vore kanske en bra början.
Jag förordar att alla goda krafter, i stället för att bygga vidare på rysskräcken, borde anstränga sig till det yttersta för att skapa bättre grannrelationer till vår närmaste stormakt Ryssland. Peter Hultqvist har med sitt goda anseende som försvarsminister i olika politiska läger, vilket framgår av en rad överenskommelser mellan de svenska partierna, ett extra stort ansvar att gå i spetsen och verka för bättre relationer till Ryssland.
Anders Svärd, försvarspolitisk talesperson för C 1994–2005
Är du sakkunnig i en aktuell fråga? Välkommen att sända ditt inlägg till debatt@di.se. Bifoga högupplöst porträttfoto. Textlängd 2.500-6.000 tecken inklusive blanksteg.
