1515
Annons

Anders Andersson: Efter nya förslaget: Skrota 3:12-reglerna

DEBATT. Förslaget om skärpt entreprenörsskatt motverkar sitt syfte. Det finns en lösning – ta bort de nuvarande 3:12-reglerna och låt företagare ta ut all sin utdelning till lägre skatt. Men kräv att man först ska ta ut en normal lön, anser Anders Andersson, expert på småföretagsekonomi.

POLITIKERNA BÖR TÄNKA OM. 3:12-reglerna är obegripligt krångliga och stimulerar inte tillväxt. Och ger inga ökade skatteintäkter till staten, skriver Anders Andersson.
POLITIKERNA BÖR TÄNKA OM. 3:12-reglerna är obegripligt krångliga och stimulerar inte tillväxt. Och ger inga ökade skatteintäkter till staten, skriver Anders Andersson.

Landets hårt prövade småföretagare har fått ännu ett förslag om nya 3:12-regler. Dessa regler är så krångliga att de flesta inte förstår hur de fungerar. De som begriper dem inser att förslaget motverkar sitt syfte.

Inte heller politikerna verkar förstå hur reglerna fungerar i praktiken. När förre finansministern Anders Borg ändrade dem från och med 2014 kan han inte ha insett konsekvenserna av förändringen:

En företagare med totalt 3 miljoner kronor i löner kunde plötsligt öka sin lågbeskattade utdelning från 750.000 kronor till 1,5 miljoner när 50 och inte 25 procent av företagets totala lönesumma fick tas ut som utdelning.

Anders Borgs syfte att förbättra för småföretagen var utmärkt. Men problemet är att förbättringen var så stor att det kom krav om försämringar. Det är det som är anledningen till att utredarna nu föreslår regeländringar som blir ett dubbelt dråpslag mot landets småföretagare:

Gränser för löneregel och förenklingsregel blir betydligt sämre och mer komplicerade än före Borgs ändring. Dessutom höjs skattesatsen för utdelning från 20 till 25 procent. Dessa försämringar hade förmodligen aldrig kommit om Borg varit mer måttfull.

Men förslaget innebär märkligt nog förbättringar för en grupp – de som kan ta ut mer än 6 miljoner kronor i utdelning får en skattesänkning från 30 till 25 procent för det som ligger över gränsen.

I det nya utredningsförslaget står att ett av dess syften är att ”skapa positiva effekter som ökar entreprenörskap och ger fler arbetstillfällen och högre tillväxt”. Utredningens förslag kan ge motsatt effekt:

Utdelningar som sparats på blankett K10 tas ut medan skatten i år och nästa år ligger kvar på 20 procent – i stället för att investeras i företaget och skapa tillväxt. Politikerna verkar inte förstå att verkligheten ser ut så här:

1. Många företag har inte råd att ta ut någon utdelning alls.

2. De företag som går bra sätter av miljonbelopp som utdelning som antingen tas ut eller sparas.

3. När företaget säljs finns det ofta så mycket sparad outtagen utdelning att skatten blir 20 procent med dagens regler.

4. Om de då inte har tillräckligt stor sparad utdelning lägger de sitt bolag passivt i fem år före försäljningen. Vinster i sådana trädabolag beskattas med 25 procent vid försäljning eller likvidation.

5. För att kunna använda trädaregeln får ägaren inte arbeta i sitt bolag och kapitalet får inte placeras i aktier eller som riskkapital i andra företag. Det strider mot alla tillväxttankar från alla partier.

I stället för att avskaffa denna kontraproduktiva regel vill den nya utredningen utvidga den till att gälla också vid generationsskifte, vilket inte går i dag.

Både det som gäller i dag och ändringarna som nu föreslås kring 3:12 är alltså obegripligt krångligt, stimulerar inte tillväxten och ger inga ökade skatteintäkter till staten.

Utredarna och remissinstanserna är bakbundna av regeringens direktiv om att utgå ifrån de gamla otidsenliga reglerna. Men det enda rätta är att skrota reglerna och förenkla ungefär så här:

1. Låt fåmansföretagare ta ut hur stor utdelning som de har råd till, men höj utdelningsskatten från 20 till 25 procent. Med tanke på att det dessutom blir bolagsskatt blir det en skattehöjning från 37,6 till 41,5 procent. Ge någon form av skattestimulans om företagaren väljer att vänta med att ta ut utdelning tills företaget säljs.

2. För att förhindra att inte hela bolagsvinsten tas ut i utdelning bör dock ett lönekrav finnas kvar – att årsinkomsten för fåmansföretagaren exempelvis måste vara 500.000 kronor. De som inte tar ut så hög lön bör ändå få ta ut lågbeskattad utdelning på ungefär samma nivå som dagens förenklingsregel, 160.000 kronor.

Med dessa ändringar skulle alla företagare veta vilka spelregler som gäller och uppmuntras att växa. Men frågan är om politiker och utredare vågar föreslå något så enkelt.

Anders Andersson, grundare av tidningen Driva Eget


Frida Wallnor: Tyskland behöver mer än stabilitet

LEDARE. På söndagen är det dags för valet till den tyska förbundsdagen – ett val som borde vara det europeiska ”supervalårets” höjdpunkt med tanke på tyskarnas vikt för Europa, både ekonomiskt och politisk. Men känslan av avslagenhet går inte att komma ifrån – inte ens de ryska trollen verkar engagera sig.

FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.
FORTSATT FÖRTROENDE. Att bedriva en valkampanj enbart genom att hänvisa till rutin och en stormig omvärld tycks uppenbarligen fungera för Angela Merkel. Hennes kristdemokrater ser ut att vinna en jordskredsseger i morgon.Bild:AP

Nonchalansen känns av också i Berlin, där man just nu tycks oroa sig mer för logistiken kring att genomföra Berlin Marathon och valet på samma dag.
Det som borde oroa tyskarna är framtiden.

För även om det bevisligen går bra ekonomiskt för Tyskland i dag hotar mörkare moln vid horisonten. Angela Merkel har levt gott på effekterna från Gerhard Schröders Agenda 2010-reformer i kombination med en svag växelkurs som gynnat exporten. För att den låga arbetslösheten och starka tillväxten ska bestå krävs dock långsiktiga investeringar i landets eftersatta infrastruktur. Bredbandsutbyggnaden måste ta fart för att ens vara i närheten av det andra europeiska länder har uppnått. Med en befolkning som blir allt äldre behöver man ta tillvara och utbilda den nya arbetskraft som kommit till Tyskland under de senaste åren.

Detta har dock varit en valrörelse befriad från visioner. En valrörelse där den enda riktiga tv-duellen mellan de två huvudkombattanterna kom att bli en lam historia som bara bekräftade hur överens partiledarna är i många frågor. Merkel är inte känd som någon visionär, men det är märkligt att någon kan komma så lindrigt undan genom att i princip enbart hänvisa till rutin och en stormig omvärld.

Men opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk. Strategin har fungerat. Den stora skuldbördan ligger snarare hos oppositionen – främst hos Socialdemokraterna och deras Martin Schulz, som förutom några veckor i vintras (Schulz-effekten) misslyckats med att framstå som en seriös utmanare. Likt Merkel tycks han ha trott att det skulle räcka med att bara vara sig själv, det vill säga ”inte Merkel”, för att göra succé 2017.

Men det är inte bara tyskarnas behov av stabilitet som SPD har underskattat. De tycks även ha underskattat hur stark den tyska ekonomin faktiskt är. Att göra social rättvisa till partiets profilfråga under ett valår där få väljare tycks klaga på sociala orättvisor är nära på tjänstefel av SPD-strategerna.

Till deras försvar kan sägas att det bevisligen är svårt att sitta i samma regering som CDU/CSU under Merkel. Det rekordsvaga valresultat som enligt undersökningarna väntar SPD i morgon lär kunna jämföras med Liberalernas katastrof 2009, då partiet till och med ramlade ur parlamentet efter fyra år i koalitionsregering. Frågan är vem som törs göra Merkel sällskap härnäst?

Risken är överhängande att kommande regeringsförhandlingar drar ut på tiden, vilket kan bli ett problem, exempelvis för EU som bara väntar på att få sätta igång sitt reformarbete. En minoritetsregering med enbart CDU à la svenskt recept är otänkbart, enligt tyskar, som tycks chockade enbart över frågan.

Konsensus är att SPD skulle offra sig i ett låst läge. De skulle stanna i storkoalitionen, ta ansvar, även om det sannolikt skulle kosta ytterligare sympatisörer. Men i Tyskland står landets stabilitet över partipolitiken – en fascinerande kontrast till det svenska regeringsbildningsspelet.

En fortsättning på storkoalitionen vore dock inte problemfri. Det skulle sannolikt gynna det högerextrema Alternativ för Tyskland (AfD), som ser ut att komma trea i valet och därmed bli största oppositionsparti. Det skulle ge AfD utrymme att synas och möjlighet att beklaga sig över hur de isoleras av övriga partier.

Den här ”beröringsskräcken” gentemot ett extremparti och dess konsekvenser känner vi mycket väl igen i Sverige. Förhoppningsvis inser tyskarna att det är en farlig väg att gå.

Att som nykomling bli tredje största parti i förbundsdagen vore ändå en bedrift av AfD, speciellt mot bakgrund av landets mörka historia. Lika mycket vore det ett kvitto på de övriga partiernas misslyckande och en logisk följd av samstämmigheten dem emellan.

Någonstans måste missnöjet kanaliseras. Förhoppningsvis kan det fungera som en väckarklocka inför kommande fyra år.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?