1515
Annons

Wallström: Natoanhängarna biter nog på naglarna

"Det är en läxa för oss att inte ta saker för givet", konstaterar utrikesminister Margot Wallström (S) efter Donald Trumps seger i USA-valet. Samtidigt ger hon en pik åt de svenska Natoanhängarna.

Donald Trump lyckades besegera Hillary Clinton i det amerikanska presidentvalet – trots att både oddssättare och opinonsmätare spått ett annat resultat. Det manar till eftertanke, enligt utrikesminister Margot Wallström. Hon säger också att USA är ett delat land.

"Det är förmodligen ett utslag av att det är ett land som är uppdelat i vinnare och förlorare och de upplever sig så. Då har de röstat på någon som kapitaliserat uttryckligen på det", säger hon.

Det är för tidigt att säga vilka säkerhetspolitiska konsekvenser valresultatet får.

"Det beror på hur de grandiosa uttalandena och de tvärsäkra uttalandena vi har hört omsätts i praktisk handling".

Men för Natoanhängarna bör Donald Trumps vinst mana till eftertanke.

"Jag skulle väl tro att de biter på naglarna just nu".

Någon egen omprövning i Natofrågan är inte aktuell.

"Det talar väl snarare till vår fördel att vi stått fast vid vår säkerhetspolitiska doktrin.".

Innehåll från ZipforceAnnons

Zipforces nylanserade elcykelkit får internationell uppmärksamhet

I en värld där allt fler sitter still medan bekväma prylar utvecklas och miljön mår sämre gäller det att tänka smart, hållbart och utanför boxen. Det menar Måns Bengtsson, grundare av Zipforce som snabbt kan förvandla vanliga cyklar till elcyklar.

– Vi har just slagit upp dörrarna för försäljning i Europa och dessutom lanserat den lättaste och det mest prisvärda elcykelkitet på marknaden, säger han.

När elcykeln introducerades på marknaden var succén snabbt ett faktum. Plötsligt kunde de som vanligtvis tog bilen till jobbet antingen cykla hela vägen eller på ett smidigt sätt ta sig till och från kollektivtrafik, och på så sätt bidra till ett minskat trafiktryck i städerna. Att investera i en ny elcykel innebär dock att ens gamla cykel lämnas i förrådet och en ny behöver produceras och transporteras, ofta från ett annat land – något som inte är optimalt för klimatet.

Brinner för återvinning

2020 lanserades den första produkten hos Zipforce, ett bolag som kombinerar smart teknologi med svensk ingenjörskonst och brinner för smart och kreativ återvinning. Det är det enda svenska bolaget som är med på EIT Urban Mobility Program, ett nytt EU-initiativ som satsar på start-ups som bidrar till ett mer hållbart och grönt sätt att transportera sig.

– Vi vill lösa trafik- och transportutmaningarna som finns i världen och samtidigt hjälpa till att reducera människans klimatpåverkan. Många äger redan en cykel i dag – varför behöva köpa en ny? Zipforce ger befintliga cyklar ett nytt liv och att den är portabel, vilket gör att den är smidig, minskar stöldrisken och gör att familjen kan dela.

Lättast på marknaden

Motorn är liten, smart och effektiv och Zipforce har sammanställt ett komplett kit med allt från batteri till pedalsensor för att göra installation och användande enkelt. Nu presenterar de två revolutionerande produkter som bara dagar efter lanseringen fått stor internationell uppmärksamhet: Zipforce Distance och den lättare versionen Zipforce Slim som enbart väger två kilo. 

– Det gör Slim till den lättaste produkten på marknaden. Båda är prisvärda, har tystare motorer och installationen är betydligt enklare då trampsensorn sitter trådlöst på cykelns pedalarm.

I samband med lanseringen har Zipforce slagit upp dörrarna för försäljning i Europa och de har redan siktet inställt på nya marknader.

– Vårt mål är att skapa ett hållbart, prisvärt och kul sätt för cykelanvändare att elektrifiera sin cykel och göra fysisk aktivitet både enklare och roligare, var man än befinner sig. Vi är glada att kunna bidra till att göra världen lite mer bekväm, utan att behöva tumma på faktorer runtomkring.

Läs mer om Zipforce här

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Zipforce och ej en artikel av Dagens industri

Aktielegendaren Lázsló Szombatfalvy har avlidit

Den svensk-ungerske aktielegenden László Szombatfalvy har avlidit 94 år gammal.

Om László råkar jag känna till en hel del, efter många års bekantskap. Några av mina närmaste vänner har varit Lászlós närmaste förtrogna.

Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait
László Szombatfalvy 1988.
László Szombatfalvy 1988.Foto:Stefan Gustafsson/TT
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait

Därför tror jag mig minnas hur det hela började när den 46-årige ungerske invandraren, artig och vänlig, dök 1973 upp på Affärsvärlden/Finanstidningens redaktion med en artikel om aktievärdering. Varken huvudredaktören Carl Swartz eller jag, som var redaktionssekreterare, hade rätta tålamodet att redigera en lång teknisk artikel skriven på författarens andraspråk, och med den tydliga ambitionen att alla nyanser skulle vara oantastliga. 

Men lyckligtvis visade sig dåvarande börsredaktören Björn Franzon ha både intresset, tålamodet och förmågan. Med Finanstidningen hade följt Placeringsindikatorn som visade nyckeltal för en rad svenska börsaktier. För denna sammanställning var Björn ansvarig och han såg därför den tänkande ungraren som en intressant samtalspartner.

László fann en kontaktstark och begåvad svensk vän för livet. Detta ledde till fler nära unga vänner, som Christer Jacobson, Patrik Brummer och senare Mats Andersson. Man ska heller inte glömma dåvarande reaktionsmedlemmen Janke Andersson som tog på sig att introducera László till sin hobby, tennis. László visade ingen större talang men tränaren talade om adeptens tålamod och sinne för detaljer.

László Szombatfalvy föddes i Ungern 1927 och hade tagit studenten, ungefär när vi yngre journalister på Affärsvärlden föddes. Han brukade berätta om hyperinflationen i Ungern efter kriget då han fått lära sig att åtminstone ett papper hade ett konstant värde. Cigaretter ransonerades via kuponger och dessa blev ynglingens säkra valuta. ”Min första övning i att diskontera framtida kassaflöden”, brukade han säga.

Han läste till jurist men förstod att juridiken var ett utanverk i en kommunistdiktatur. Därför avbröt han studierna och satsade på utbildning i ett av de få fria yrkena, illusionist eller trollkarl. Där lärde han sig vad varje detalj kan betyda för ett proffs och han kunde försörja sig fram tills dess han i samband med Ungernrevolten 1956 valde att fly landet. Då var han 29 år gammal.

Även Sverige hade trollkarlar, så han kunde hanka sig fram ett tag innan ett tryggare jobb öppnade sig på oljebolaget Shells ekonomiavdelning, då hade han tagit  Hermodskurser i företagsekonomi. Aktieintresset hade också vaknat, men starten med 6.000 på 1960-talet var nedslående. Trollkarlen började fundera på hur aktiemarknaden egentligen fungerade. Han läste svenska handböcker och och beställde årsredovisningarna från börsbolagen, på 1960-talet var de ganska intetsägande och tunna. 

Arbetskamraterna berättade om en medarbetare som alltid jobbade över. I själva verket konstruerade László en modell genom att mödosamt räkna sig igenom bolag efter bolag.

Vid det här laget hade han använt sina insikter för att förmera sitt kapital, så lyckosamt att han kunde syssla med investeringar på heltid. Några hundra tusen kronor i kapital kanske. Hans krav på privatekonomi var blygsamma, pengarna var mest kvitto på att hans idéer fungerade.

László behärskade inte engelska, i Östeuropa lärde man sig ryska. Den modell han jobbat fram påminde om andra etablerade i USA.  Huvudtanken var att leta upp undervärderade bolag med låg risk, bara ett fåtal sådana bolag i portföljen åt gången. Som mest hade László ägande i 5-6 bolag samtidigt. ”Med frimärkssamlingar får man bara genomsnittet på börsen”, konstaterade han.

Hans modell lade, precis som Placeringsindikatorn skulle göra, störst vikt vid bolagets kapacitet att höja utdelningarna i framtiden. För att ta bedöma bolagets framtidsförmåga gällde det att granska företaget från alla möjliga perspektiv. Egentligen spelade det ingen större roll om man utgick från förväntad utdelning, vinsttillväxt eller avkastningen på företagets justerade egna kapital (substansen). Det mesta låg ändå i den osäkra framtiden. Att en del av profeterna för aktieägarvärde senare kritiserade hans modell berodde på att de inte riktigt begrep den. 

”Blod, svett och tårar.” Att ständigt räkna fram motiverade aktiekurser för börsens bolag var ett slitgöra, särskilt i en tid då allt fick göras manuellt. På väggen i arbetsrummet hängde en stor anslagstavla där verkliga och motiverade kurser markerades med olikfärgade nålhuvuden, flyttade från börsdag till börsdag. Om en aktie utanför portföljen utmärkte sig som undervärderad var den en köpkandidat och blev någon aktie i portföljen fullvärderad åkte den ut, ofta i förtid. Alla satsningar var långsiktiga, så länge inte andra investerare tryckte upp värden till ointressant nivå. ”Ett bra företag är inte det samma som en bra aktie. I princip köper jag inget som inte borde vara värt minst dubbelt så mycket”, deklarerade aktiegurun. 

Fastighetsbolag blev tidigt något av Szombatfalvys specialitet eftersom sådana aktier lånade ut sig för systematiska jämförelser och tydliga värderingsresonemang.

Hans portfölj växte snabbt trots att han aldrig belånade sina köp. ”Det gäller att skilja det osannolika från det omöjliga, varför ta risken att förlora allt?”  

Till hans framgång, precis som för andra finansmän vid tiden, hörde naturligtvis att aktier var nedtryckta 1977 så att de realt motsvarade värdet från 1912. Det skulle ändra sig, särskilt efter 1982.

Det var uppseendeväckande men inte så konstigt att landets mest framgångsrike aktieinvesterare år 1987 kastade in handduken och gick över till obligationer. Han kunde inte längre med sin modell motivera köp av någon aktie. Allt hade passerat hans motiverade kurser i den väldiga börsyra som rådde i devalveringarnas tryckkokar-ekonomi. 

Nu var han 60 år och livet hade andra utmaningar. Tennis till exempel, på 14 år hade han höjt sin spelförmåga nästa lika spektakulärt som aktieportföljens värde. Två träningsdagar i veckan hade blivit fem. ”Det enda sättet att klara knäna är att aldrig böja dem”, konstaterade han. Hans spelstil var defensiv och extremt teknisk, det gällde att inte ge motståndaren minsta tänkbara utrymme för attack.

I fortsättningen syntes han bara på listan över de stockholmare som betalade mest skatt. Den listan toppade han ofta. Nåja, han kom tillbaka i fastighetsbolaget Castellum på 1990-talet och efter millenniumskiftet syntes han på listan över svenska miljardärer. Till den stora ekonomiska framgången hade också bidragit att han var aktiv delägare i mäklarfirman Berg och engagerade sig i en rad företags aktieportföljer. Berg blev under Patrik Brummers och Christer Jacobssons ledning en framgångssaga ända tills huvudägare Volvo sålde till holländska ABN Amro.

Men sagan om Lazlo slutade inte där. Under 1990-talet fick han tid att fundera på större sammanhang och skriva på två böcker med sin vanliga grundlighet och systematik. Hans ena bok ”Vår tids största utmaning” handlar om det globala miljöhotet och hans andra ”Känslor och förnuft” om filosofi. Den syn han utvecklade på en osäker aktiemarknad gick att applicera på globala problem. Det osannolika var inte heller här samma som det omöjliga. Även små risker var oförsvarbara när hela mänsklighetens existens låg i potten.

År 2012 satsade finansmannen 500 miljoner kronor av sin förmögenhet i en stiftelse ”Global Challenges Foundation” för att upplysa om globala risker och år 2016 instiftade denna ett pris på 45 miljoner kronor till dem som kan bidra med modeller för att bättre hantera globala utmaningar. Tidigare har Handelshögskolan i Stockholm fått 40 miljoner för att utbilda morgondagens företagsledare i globalt risktänkande. 

”Tänk om 500 miljoner kronor till exempel skulle kunna leda till neddragningar i de väldiga militära utgifterna globalt. Då skulle man verkligen kunna tala om avkastning”, sade László med ett drömmande uttryck.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera