Di har tidigare rapporterat hur de offentliga investeringarna i vägar och järnvägar hamnat på efterkälken i norra Sverige.
Norrbotniabanan, en 27 mil lång järnväg som är tänkt att gå mellan Umeå och Luleå, är ett tydligt exempel.
Efter flera års planering har man endast kommit igång med en liten sträcka på 12 kilometer närmast Umeå.
Ytterligare en etapp fick godkänt strax före jul, men kring merparten av projektet finns fortfarande stora frågetecken.
Nu varnar länsstyrelsen i Västerbotten, som är en av tillståndsmyndigheterna, för nya stora förseningar.
”Med de resurser vi har nu så kan vi inte klara den tidsplan som har satts upp. Vi kommer att bli en bromskloss i det här, för vi har inte tillräckligt med resurser eller personal”, säger Helene Hellmark Knutsson, landshövding och tidigare minister i Stefan Löfvens regering.
Länsstyrelsen har bland annat ansvar för olika miljöprövningar, som måste göras när det ska byggas ny järnväg i Sverige.
Problemet är att de resurser som krävs för att klara uppdraget inte räcker till i Västerbotten. Något Helene Hellmark Knutsson meddelat regeringen i en skrivelse.
”Det här har vi påtalat i varenda budgetäskande i fyra års tid, men nu är det akut. För nu kommer fem, sex järnvägsplaner under det kommande året. Förra året lyckades vi klara av två”, säger hon.
Samtidigt som det saknas pengar till den nya järnvägen står näringslivet redo att rulla ut massiva investeringar i regionen.
Gruvbolaget LKAB vill satsa 400 miljarder kronor på att tillverka stål utan kol och i Skellefteå växer den nya batterifabriken Northvolt fram.
”Det är här nyindustrialiseringen och klimatomställningen sker”, säger Helene Hellmark Knutsson och fortsätter:
”För EU är det här en otroligt viktig region. Nu är det viktigt att även svenska staten visar att de ser det och förstår det. För utvecklingen sker nu.”
I januariavtalet står det svart på vitt att arbetet med Norrbotniabanan ska intensifieras.
Trots det flaggar Trafikverket, i sitt inriktningsunderlag till regeringen, för att tidsplanen kan skjutas upp. Bedömningen är att tågen kan börja rulla först efter 2033, men då enbart på den första halvan av sträckan mellan Umeå och Skellefteå.
Den andra halvan, norrut vidare till Luleå, finns fortfarande inte med i den nationella planen.
Helene Hellmark Knutsson är kritisk och beskriver det som ett slöseri med pengar om man nu tvingas pausa bygget när endast en liten del av det har kommit igång.
”Det har man knappt någon nytta av alls, det är ren kapitalförstöring”, säger hon.
Hon är också kritisk till Trafikverkets prioriteringar.
”Det man kan känna är att alla statliga myndigheter inte riktigt hänger med, och Trafikverket verkar tyvärr vara en av dem”, säger Helene Hellmark Knutsson.
”De verkar inte förstå hur viktigt det är att Norrbotniabanan faktiskt kommer på plats och då behöver regeringen bli ännu tydligare i det”, fortsätter hon.
För näringslivet i norra Sverige är satsningen på Norrbotniabanan efterlängtad, inte minst för att förbättra godstransporterna.
Men järnvägen är också viktig för persontrafiken, anser Helene Hellmark Knutsson, vilket bygget av Botniabanan söderut från Umeå till Örnsköldsvik, visar.
”Botniabanan har verkligen blivit en succé, framför allt för att bredda Umeås arbetsmarknadsregion, som nu har kopplats ihop med Örnsköldsvik. Det ger en helt annan dynamik och tillgång till arbetskraft”, säger hon.
