1515
Annons

”Utan Cementa är det bara att klappa ihop”

För Roger Götesson har det alltid varit självklart att ta över familjeföretaget Pilgrimstads cementvarufabrik, men nu är han bekymrad. Om tillverkningen av cement upphör i Slite menar han att det kommer att slå hårdast mot företag i norra Sverige: 

”Då är det bara för oss att klappa ihop”, säger han.

Roger Götesson med sina medarbetare
Roger Götesson med sina medarbetareFoto:Malin Palmqvist

Gruskorn hoppar upp för rullbandet, möter vatten och cement. Det skvätter när betongblandningen rinner ner i en stor behållare som körs vidare in i fabriken av en truck. Blöt betong klatschar ner i en form. Öronbedövande vibrationer pressar ut luftbubblorna. Med exakta rörelser ger Hampus Arvidsson ytan en randig struktur med baksidan av en bred sop. Det här ska bli ett sockelelement till ett industrihus. Utanför fabriken står vinkelelement, brunnselement och cementrör i långa rader.

Dick Olsson, som grundade företaget på 1960-talet, är på tillfälligt besök i fabriken. Sonen Roger Götesson började sommarjobba här som tolvåring och för 20 år sedan tog han över som vd. För fem år sedan köpte han företaget. Det har alltid varit självklart för honom att ta över:

”Det är roligt att få tillverka saker och att få vara med från början. När vi gjuter en husplatta förverkligar vi någons dröm”, säger Roger Götesson.  

Under den senaste tioårsperioden har företagets årliga omsättning trefaldigats. En anledning är att det byggs mycket i fjällvärlden. 

Liksom 75 procent av den cement som används i Sverige i dag, får Pilgrimstads cementvarufabrik sin cement från Slite på Gotland. Den 6 juli kom beskedet att mark- och miljööverdomstolen avvisat Cementas ansökan om fortsatt brytning eftersom miljö- och konsekvensbeskrivningen kring påverkan på grundvatten och våtmarker ansågs otillräcklig. Roger Götesson trodde att beslutet skulle ändras i nästa instans.

”När beskedet kom i augusti att det inte tas upp i hovrätten då fick jag, inte ont i magen, men jag blev bekymrad. Jag funderade på varför det inte är någon som vill ta i det här?”, säger han. 

Foto:Malin Palmqvist

Han anser att miljölagar ska följas och att Cementa inte ska särbehandlas, men funderar också över följderna:

”Jag vet inte om jag är norrländsk eller så, men jag tycker att man ska hjälpas åt och hitta en lösning”, säger han. 

Att omvandla kalksten till cement frisätter stora mängder koldioxid vilket kräver höga temperaturer och därmed mycket energi. Det gör att cementproduktionen har ett högt klimatavtryck. I juni meddelade Cementa sina planer på att skapa världens första klimatneutrala cementfabrik genom att fånga in koldioxid och lagra den i berggrunden. 

Regeringens tillfälliga ändring i miljöbalken förväntas ge en åtta månader lång förlängning av brytningen. Egentligen går tillståndet ut den sista oktober. 

”Är det så att Cementa inte får förlängt tillstånd, då är det bara för oss att klappa ihop”, säger Roger Götesson.

I torsdags kom Lagrådets skarpa yttrande mot regeringens agerande, vilket skulle kunna innebära att brytningen stoppas redan nu i höst. 

”Stänger de redan sista oktober är det bara att låsa dörren till fabriken första november. Det finns inga andra alternativ för oss just nu”, säger Roger Götesson, som ändå är hoppfull om en lösning.

Han ser ingen möjlighet att använda sig av alternativa leverantörer eftersom Cementa står för infrastrukturen för cement från Sundsvall och norrut. Ett stopp skulle därför slå olika hårt i olika delar av landet, anser han. Pilgrimstads närmsta depå finns i Sundsvalls hamn. I södra Sverige finns andra möjligheter att använda cement från utländska tillverkare. 

”Det finns alternativ, men då hamnar vi i en miljöprocess som jag inte vill vara med i. Jag vill inte ha cement från Estland, Lettland, Polen eller Ryssland och frakta det hit på bil”, säger han.

Dels skulle det bli väldigt dyrt, dels skulle klimatavtrycket öka. 

”I dag har vi en av de renaste cementtillverkningarna i världen. Det är ingen ostkupa som kommer sätta sig över Sverige bara för att vi slutar producera cement här om det skulle gå så långt som alla säger, att vi höjer värmen i världen”, säger han. 

I sitt andra företag, Mobilbetong & Mining som 2020 omsatte 38,4 Mkr, har han mobila betongstationer för vindkraftsbyggnationer. 

”Det är också något som kommer att ta tvärstopp. För att få fast en snurra som är 150 meter hög måste du ha en vikt i backen och den får du av betongen”, säger han.

Ett sätt att minska mängden cement i betongen och därmed klimatavtrycket är att blanda in flygaska eller slagg från järnmalm i betongen. Den Slitecement som används i Pilgrimstad i dag har en inblandning av 17-18 procent aska. På försök har man blandat in ytterligare aska från Jämtkrafts fjärrvärmeverk. Men mer än 4-5 procent går inte att blanda in eftersom betongen då härdar för långsamt i ett svenskt klimat, vilket bedöms som ekonomiskt oförsvarbart. 

”Kör du i Spanien spelar det inte så stor roll, för där är det torrt hela tiden”, säger han. 

Ett annat sätt att minska fabrikens klimatavtryck är att optimera nivån av cement i de egna produkterna, men också att ifrågasätta beställarnas val av betong. Behövs den här nivån av cement eller blir hållfastheten tillräckligt bra med en lägre nivå? Här tycker han att konstruktörerna blivit bättre på att optimera andelen cement i spåren av Cementakrisen:

”Det har blivit en ganska markant skillnad de senaste månaderna.”

Fotnot: Artikeln skrevs innan regeringens besked att man kör över lagrådet och går vidare till riksdagen för att rädda Cementas kalkbrytning på Gotland.

 

Toppchefen lämnade hetluften – tog över urgamla familjegodset

SJÖBO/BLENTARP.
Med ett av Skånes större gods som bas driver Fredrik Janson inte bara lant- och skogsbruk utan även en stentäkt, en fastighetsrörelse och investerar i tillväxtbolag. 

”För ett sekel sedan var gården bara en del av ägarens alla verksamheter och jag tror att vi är på väg tillbaka till det igen.”

Fredrik Jansson har tagit över familjegodset i Skåne.
Fredrik Jansson har tagit över familjegodset i Skåne.Foto:Lars Jansson

Om nu någon fortfarande lever i villfarelsen att Skåne är ett platt landskap lär den snabbt tänka om när den ser Romelåsen. Det är den sydligaste delen av en förkastningsspricka i den skandinaviska urbergsskölden som löper diagonalt över hela Skåne. Här, på 135 meters höjd över havet och med milsvid utsikt, finns Ågerups säteri. Om vyerna är spektakulära är konkurrensen om uppmärksamheten ändå stor med den ståtliga herrgården, byggd i klassisk renässansstil. 

Godset förvärvades 1788 av Carl Gustaf Piper, tidig medlem av Skånes största och mest kända adels- och godsägarfamilj. Fredrik Jansons mamma är född Piper och den som ärvde godset med sina 930 hektar skogs- och åkermark. 

”Med mig har Ågerups funnits i vår släkt i tio generationer så det är klart att det var speciellt att ta över godset efter mina föräldrar. Även om det var långt ifrån självklart.”

Fredrik Janson hade 20 års internationell karriär i industrin bakom sig när han flyttade hit med sin familj för 15 år sedan. Bland annat hade han haft en rad tunga poster på Electrolux i Asien. 

”Även om jag inte hade så mycket erfarenhet från lantbruk bestämde jag för att se det som en utmaning och som vilken verksamhet som helst där det handlar om att vända på varje sten. Men jag såg det också som bas för att leta upp nya affärsmöjligheter här i regionen.”

En tidig åtgärd var att slå ihop den löpande driften av lantbruket med två granngods, bland annat Elsagården som ägs av hans bror Peder Janson. I det gemensamägda bolaget finns en vd och ett tiotal anställda som ansvarar för allt från skördar och maskinpark till torkning och handel med spannmål. 

Foto:Lars Jansson

”Tillsammans har vi drygt 1.400 hektar åkermark och genom det här upplägget får vi bättre riskspridning och tydliga stordriftsfördelar. Jag menar att det är det moderna sättet att bedriva lantbruk och en nödvändighet för att nå lönsamhet. Nyckeln är att ha samarbetspartner som kan se till det som är bäst för helheten.”

Grödorna på de gemensamma åkermarkerna är typiska för en skånegård som vete, raps och sockerbetor. Årets skörd har lidit av ett nyckfullt väder med framför allt sommarens torka och blir 20 procent lägre än ett normalår. 

Att vädret varierar är en del av livet som lantbrukare, förklarar Fredrik Janson, som istället är mer bekymrad över de långsiktiga möjligheterna att bedriva lant- och skogsbruk i Sverige. 

”Jag menar att vår industri är under attack, inte minst från EU. Trots att vi i Sverige har kommit långt inom hållbarhetsområdet kommer taxonomin (nytt gemensamt klassificeringssystem för miljömässigt hållbara investeringar, Di.s anm) att försvåra för oss samtidigt som även jordbruksstöden görs om till det sämre.”

Ågerups skogsmarker följer en skogsbruksplan och sköts av Södra. I skogarna bedrivs även en jaktverksamhet som lagts ut på ett fristående bolag. På egendomarna finns ett dussintal bostäder som hyrs ut. Ytterligare en intäktskälla är en gammal stentäkt, där driften lagts ut på Swerock som säljer grus och bergkross till anläggningsbranschen. 

”Det mesta sköter alltså sig självt och det är också tanken eftersom jag då kan frigöra min tid till annat”, förklarar Fredrik Janson som även är ordförande i driftsbolagen för två andra stora gods i Skåne. 

Foto:Lars Jansson

Tillsammans med sin fru Piyawan Janson har han köpt fastigheter i skånska städer som förädlas och förvaltas. Dessutom investerar han i vindkraft och i skånska tillväxtbolag. Ett exempel är snabbväxaren Fogarolli som är en franchisekedja för mobila kaffevagnar. 

”Den här bredden är oerhört stimulerande och passar min bakgrund. För hundra år sedan var själva gården bara ett bland många andra företag som en godsägare drev. Det är så jag gärna vill se min roll i dag och jag tror att det håller på att bli framtidens melodi för många andra lantbruk, iallafall ägare av stora egendomar”, säger Fredrik Janson och berättar om vilka möjligheter han ser för att utveckla Ågerups säteri. Bland annat har han långt gående planer på att etablera en solcellspark på den kuperade marken. 

Däremot har han bestämt sig för att inte dela upp Ågerups vid nästa arvsskifte eftersom det, enligt honom, skulle försämra förutsättningarna för gårdens överlevnad. Han har därför redan bestämt att en av hans två tonårssöner kommer att ärva gården. 

”Det blir den som visar störst intresse. Vi hoppas dock att de gör egen karriär innan det är dags att ta över. Utmaningen är att bygga upp en portfölj med andra tillgångar till den andra sonen. Att lyckas med det är en stor drivkraft i allt vi gör!”

 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera