1515
Annons

Turkiska räntan oförändrad – valutakris nalkas

Turkiets centralbank lämnar styrräntan oförändrad, trots att landets ekonomi präglas av hyperinflation och risk för valutakris.

Priserna på energi, mat och dryck skenar och sprider social oro.

”Tiden är på väg att rinna ut för Turkiet. Reserverna börjar ta slut”, varnar SEB-strategen Per Hammarlund.

Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.
Turkiets president Recep Tayyip Erdogan.

På torsdagen lämnades ett nytt räntebesked från Ankara. Styrräntan ligger kvar på 14 procent, i linje med analytikernas förväntningar. Detta trots att inflationen har uppmätts till 70 procent i april av den statliga statistikbyrån Turkstat.

Centralbanken i Ankara satte i januari punkt för en serie sänkningar av styrräntan, från 19 procent hösten 2021 till dagens 14 procent. Där har den legat kvar sedan dess – trots en skenande inflation och ett fortsatt ras för den turkiska valutan, liran.

Frågan om den turkiska inflationen är politiskt glödhet i landet. Regeringen förbereder en lag som förbjuder publicering av oberoende inflationsmätningar utan tillstånd av Turkstat. Och samma statistikbyrå bytte nyligen, för andra gången på ett år, ut sin högsta chef för att så sent som i förra veckan också peta avdelningschefen som ansvarade för inflationsrapporterna.

De omstridda räntesänkningarna som inleddes i höstas genomfördes i sin tur efter en utrensning i centralbankens direktion. Den leddes av centralbankschefen Sahap Kavcioglu, som när han själv tillträdde i mars 2021 tog över efter det att president Recep Tayyip Erdogan sparkat tre centralbankschefer på mindre än två år.

”Erdogan har full kontroll över centralbanken nu. Det är han som styr räntebeskeden”, säger Per Hammarlund, chefsstrateg för tillväxtekonomier på storbanken SEB.

Det innebär att det är Erdogans egna ränteteori som gäller. Och enligt den späder högre räntor bara på inflationsproblemet.

Kortsiktigt, för hushållen, ligger det något i detta resonemang, enligt Hammarlund.

”Det blir dyrare, hushållen kan konsumera mindre. Och investeringarna minskar, vilket förmodligen betyder att arbetslösheten ökar”, säger han.

Men på något års sikt är troligen nettoeffekten av räntehöjningar positiv jämfört med att låta inflationen fortsätta skena iväg, enligt Hammarlund.

En tumregel är att det krävs en positiv realränta för att strama åt krediterna och kyla ned priserna, vilket i Turkiet skulle innebära en räntehöjning från dagens 14 till över 70 procent. Men då mycket av inflationsproblemet hänger ihop med stigande energi- och råvarupriser globalt kanske det inte behövs riktigt så mycket, enligt Hammarlund.

Utan räntehöjningar antas pressen nedåt på Turkiets lira fortsätta efter torsdagens räntemöte. Det lyfter inflationen ännu mer, via högre importpriser. Samtidigt ser centralbankens utrymme för stödköp – för att hejda lirans fall – alltmer begränsat ut.

”Tiden håller på att rinna ut för Turkiet. Reserverna börjar ta slut. Bytesbalansunderskottet ser ut att bli det största på tio–femton år”, säger Hammarlund.

”Det är en omöjlig situation. Så länge de inte vill höja räntan kommer vi få se en kris för liran inom en–tre månader”, tillägger han.

Ett scenario är då att den turkiska staten börjar ge ut inflationsindexerade obligationer eller betalar ut kompensation för valutaförluster på andra sätt över den turkiska statsbudgeten, enligt Hammarlund.

Risken för en statsfinansiell kris med inställda turkiska betalningar och/eller stödpaket från IMF ser Hammarlund som liten. Höga turkiska räntor lockar utländskt kapital och det finns utrymme för Turkiet att ta mer lån. Dessutom har många turkiska företag stora tillgångar i hårdvaluta utomlands, som gör att de ser ut att kunna betala för sig.

Det som hotar är snarare en rejäl inhemsk kris lite drygt ett år inför allmänna val – med hög arbetslöshet och allt tuffare tider för turkiska väljare, enligt Hammarlund.

”Det kan leda till protester. Det kan bli social oro när hushållen drabbas av lägre tillväxt och ökad arbetslöshet”, säger han.


Kontantupproret: De bör tvingas ta emot kontanter

VISBY. Tvinga handeln och restauranger att ta emot kontanter.

I ljuset av havererade kortbetalningssystem, cyberbrott och höjd beredskap för krig måste Sverige lagstifta om ett alternativ till digitala betalningar anser nätverket Kontantupproret.

Foto:Bengt Jansson, Martina Holmberg

Avvecklingen av kontanter går snabbt i Sverige. Bara 9 procent av konsumenterna betalade sitt senaste köp med kontanter enligt en undersökning av Riksbanken 2020. Under pandemin ökade andelen digitala betalningar och bankkort har fått konkurrens av appar som Swish och kontaktlösa betalningar.

Björn Eriksson, tidigare landshövding i Östergötland samt före detta rikspolischef, ser problem med utvecklingen.

”Vi måste ha ett alternativ till det sårbara systemet med digitala pengar. Sverige sticker ut i västvärlden genom att inte ha en fungerande reglering kring kontanter.”

Björn Eriksson är ordförande för Kontantupproret.
Björn Eriksson är ordförande för Kontantupproret.Foto:Jack Mikrut

Som ordförande för Kontantupproret, med medlemmar som Sveriges konsumenter, pensionärsorganisationerna PRO och SPF samt Småföretagarnas riksförbund vill han nu se lagstiftning.

”Sedan 2021 tvingas banker att tillhandahålla kontanter. Men vitsen med det försvinner då stora delar av handeln utropar sig som kontantfri”, säger Björn Eriksson.

I andra länder måste handeln, med vissa undantag, ta emot kontanter. Nätverket förordar den danska lagen som bland annat kräver att butiker och andra betalningsmottagare är skyldiga att ta emot kontanter från klockan 06 till klockan 22. Lagen gäller inte e-handel eller för obemannade självbetjäningsmiljöer.

Färre kontanter är ju bra för att försvåra kriminalitet och penningtvätt. Bör vi då stimulera kontantanvändning?

”Som gammal rikspolischef ger jag dig delvis rätt. Men identitetsstölderna växer så det dånar, många äldre har fått sina konton länsade. Självklart minskar antalet bank- och butiksrån då rånarna inte är fullständiga idioter.”

Nätverket poängterar också att en miljon svenskar anses leva i ett digitalt utanförskap.

”Underskatta inte heller integritetsargumentet. Allt fler oroar sig för kartläggning av köpvanor och storebrorsfasoner”, säger Björn Eriksson.

Vem ska ta kostnaderna som kontanthantering innebär?
”Staten kan betala en del av infrastrukturen, det är jag inte främmande för. Men priset för att inte göra någonting är högt, då vi är så sårbara. Haverier i digitala system, cyberbrott och nu beredskapsskäl gör att frågan brådskar.”


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?