Senaste halvåret har nästan sju av tio företag varit på jakt efter personer att nyanställa. Det är något av en rekordnivå, konstaterar Svenskt Näringsliv i en rapport där det också framgår att tre av tio misslyckats med sina rekryteringsförsök.
Motsvarande andel vid förra mätningen var två av tio. Det har alltså blivit svårare för företagen att uppfylla sina offensiva rekryteringsplaner.
”Det är väldigt bekymmersamt”, kommenterar Karin Johansson, vice vd på Svenskt Näringsliv, och pekar på att läget även är tuff för de arbetsgivare som lyckas rekrytera:
”Ingen tycker att det är lätt att rekrytera, majoriteten uppger att det är svårt. Det är genomgående för alla branscher”, säger hon till Di.
Företag som i störst utsträckning misslyckas med att locka till sig ny personal, hör till pandemidrabbade branscher som tappat tusentals anställda under åren med restriktioner.
”Taxinäringen, till exempel, har svårt att få tillbaka sina chaufförer. Och det är inte så att arbetsgivarna är särskilt petiga med formell kompetens”, fortsätter Karin Johansson.
Störst är efterfrågan på yrkeskompetens, som kockar, mekaniker, operatörer och anläggare. Bristen på yrkesutbildade kan kosta företagen 990 miljarder kronor de närmaste 15 åren, enligt analysbolaget WSP som på uppdrag av Svenskt Näringsliv har räknat på samhällsnotan för det ökande kompetensgapet.
På årsbasis ger det näringslivet en återkommande räkning på 66 miljarder kronor, vilket motsvarar en veckonota på 2,8 miljarder. Som jämförelse kostar rättsväsendet – polis, domstolar och kriminalvård – cirka 60 skattemiljarder om året.
WSP:s beräkningar utgår från det produktionsbortfall som kompetensbristen uppskattas ge upphov till. Exakt hur illa det kommer bli är svårt att veta, men många företag har det tufft, enligt Karin Johansson som samtidigt konstaterar att det inte saknas initiativ för att fylla kompetensbehovet, trots underskott på arbetsmarknaden.
Till exempel signalerar företag inom flertalet branscher en vilja att anställa eller erbjuda praktik till ukrainska flyktingar som tar sig till Sverige, säger Karin Johansson.
Vissa utmaningar behöver dock lösas för att integrationen ska fungera, betonar hon och hänvisar till begränsningar inom massflyktigdirektivet som ger ukrainska flyktingar en snabb väg till asyl och arbetstillstånd.
”SFI ingår inte, och språket är centralt. Migrationsverket undersöker inte heller utbildningsnivå, vilket gör att det är svårt att få en bild av de kompetenser som gruppen besitter.”
Intressemässigt har gymnasieskolans yrkesutbildningar trendat tydligt nedåt de senaste tio åren. Numera väljer knappt en tredjedel av eleverna i en årskull ett yrkesinriktat gymnasieprogram, Sverige placerar sig därmed i botten bland västeuropeiska länder.
Om volymerna inte förändras väntas arbetsmarknaden sakna 290.000 yrkesutbildade om ett drygt decennium. För att möta bristen måste 40 procent av varje årskull ta examen från ett yrkesprogram – vilket kräver ett rejält skifte i ungas gymnasieval.
Kan ukrainska flyktingar hjälpa företagen att fylla deras stora rekryteringsbehov?
”Många företag har redan anställt ukrainare och fler ropar efter arbetskraft. Men Sverige står inför ett vägval: tiotusentals fler utlandsfödda i utanförskap, eller en ny modell för hur människor kan komma in på arbetsmarknaden? Det borde vara ett lätt val för ansvariga politiker, men det kräver rätt reformer nu”, säger Karin Johansson.
