ANNONS:
Till Di.se
ONSDAG 18 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Di på plats i Almedalen

Tobias Wikström: Kinberg Batra på rätt väg

  • Anna Kinberg Batra (M) efter sitt tal i Almedalen 2017. Foto: Jesper Frisk (Di)

Sällan har en Almedalstalare gått upp på scenen i ett så negativt läge som moderatledaren Anna Kinberg Batra på söndagen. Tidigare på morgonen hade SVT presenterat en opinionsmätning som visade att 32 procent av de tillfrågade alliansväljarna anser att hon bör avgå före valet. Dagens industri publicerade tidigare i veckan en undersökning som visade hur lågt hennes förtroende är bland näringslivets chefer.

På söndagsmorgonen hade Anna Kinberg Batra frågats ut i radions P1 och under en lång stund tvingats prata om sin förmåga att tala, att svara på frågor och om synpunkten att hon inte är tillräckligt avspänd – kort sagt hennes personlighet.

Men att skylla Moderaternas opinionsfall på hennes person är att göra det enkelt för sig. Hennes förtroendetapp beror på en brygd med flera ingredienser. En viktig sådan är misstroendet mot de etablerade partiernas sätt att prata om samhällsfrågor och alla partiers svårigheter att tala om politiskt samarbete efter valet. Anna Kinberg Batra var först ut med att tala om detta i januari och hon straffades hårt för detta, eftersom inget annat parti ville tala klarspråk.

Hon sa det som gäller för i stort sett alla partier i dag: att man ska prata med Sverigedemokraterna i utskotten, men inte bilda regering med deras stöd. Så är de orättvisa villkoren i politiken, att den som säger en självklarhet riskerar att inte få medhåll, därför att de andra partierna gärna vill utnyttja de missförstånd som uttalandet vållat.

Särskilt Liberalerna och Centern har under Almedalsveckan talat tydligt om att de inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Men L-ledaren Jan Björklund sa i tv direkt efter sitt tal att man naturligtvis måste tala med SD i olika sammanhang och att man redan känner till vad SD tycker i en rad frågor (och därmed vet i förväg huruvida SD kommer att rösta med alliansen eller inte). Hyckleriet är bottenlöst.

Mitt i denna otacksamma miljö höll alltså Anna Kinberg Batra veckans sista tal. Hon talade om alliansen, och hänvisade till passager i vart och ett av Jan Björklunds, Annie Lööfs och Ebba Busch Thors tal. Det var elegant; man kan knappast säga att allianssamarbetet har stått i centrum i de tre andra kollegernas tal.

Alliansen är inte hela svaret på något regeringsbildningsalternativ, men så länge som de fyra säger att alliansen i varje fall är en del av lösningen – då måste samarbetet bli trovärdigt. Dit är det en lång bit kvar, och det är inte bara Anna Kinberg Batras fel.

Moderaterna har sin givna nisch, som partiet bör sköta. Därför är det bra att Anna Kinberg Batra talar om krav, antingen det handlar om språkkunskaper eller svenska värderingar. Ändå har Moderaterna en tendens att göra sina förslag mer inlindade och administrativt klingande än de faktiskt är. Det vore ärligare att kalla ”bidragstaket” för vad det är, nämligen en piska, inte ett sätt att ”få bort jobbklyftan” eller ”bygga vägen in i det svenska samhället”.

Det är, historiskt sett, lite udda att Moderaterna har lämnat över uppgiften att tala klarspråk till Kristdemokraterna.

Anna Kinberg Batra ställde också ultimatum om försvaret. Minst 2 miljarder kronor ytterligare i höstbudgeten, annars hoppar Moderaterna av försvarssamtalen. Det sätter en bra press på Stefan Löfven. Alliansen verkar inte lyckas med att sätta tryck på regeringen och visa att den saknar majoritet. I det ljuset är det bra att det största oppositionspartiet visar att det inte är hållbart att regeringen förhandlar budgetens innehåll enbart med Vänsterpartiet.

Anna Kinberg Batra höll ett bra tal – och om inte mycket uppmärksamhet redan tidigare hade riktats mot hennes sätt att tala skulle ingen ha tänkt på att det var någon brist i hennes framförande. Och det viktiga är ändå budskapet.

Det var tydligt när hon inledde talet och riktade sig mot de nazister som stod längre bak i Almedalsparken med sina fanor: ”Åk härifrån, Sverigehatare!”

Det var ett tydligt och självklart besked till en grupp som är numerärt sett försumbar, men som genom sin närvaro i Visby har väckt oro och rädsla.

Tyck till