I receptionen hänger ett porträtt på Birgitta Crafoord, Gambrogrundaren Holger Crafoords dotter som startade Nämndemansgården för 33 år sedan med delar av arvet från det Lundabaserade medicinteknikbolaget. Innan dess hade hon själv lyckats bli kvitt sitt alkoholmissbruk genom ett tolvstegsprogram i USA.
Fylld av inspiration från den så kallade Minnesotamodellen la hon grunden till en anläggning med flera byggnader vid det natursköna skogsområdet i Blentarp utanför Sjöbo, som än idag är hjärtat i det största privatägda behandlingsföretaget i Skåne.
20 år senare hade Birgitta Crafoords initiativ utvecklats till en känd institution i bredare kretsar. Med stark framtidstro strävade Skåneföretaget efter att växa vidare genom köp av andra verksamheter. Men ambitionen att snabbt bli en betydande spelare på ett rikstäckande plan spillde över i avtagande produktivitet.
”Förvärv kostar ju en hel del och det tar tid innan konsoliderade verksamheter landar som de ska. Intäkterna har inte hela tiden hängt med”, säger Martin Franklin, vd för Nämndemansgården.
När han tillträdde sin tjänst för cirka 1,5 år sedan var bolaget mitt uppe i både nedläggningar och en uppstart av ett behandlingsinternat utanför Köping, som tidigare var Volvos kursgård.
”Vi kunde inte ta in nya klienter, och samtidigt måste vi låta befintliga klienter genomgå sin behandling med bibehållen kvalitet. På så vis hade vi dels låga intäkter, dels höga kostnader överallt med en väldigt lång ställtid”, säger Martin Franklin.
Den ekonomiska obalansen gav årligen mångmiljonförluster. Kräftgången kulminerade i fjol då Nämndemansgården tvingades att upprätta en kontrollbalansräkning, vilket i regel innebär att bolagets kassa sinar rejält eller redan har tömts.
Detta betydde dock inte att just Nämndemansgården var på väg mot ruinens brant - inte med kapitalstarka familjen Crafoord som ägare och förvaltare av nykterhetskämpen Birgitta Crafoords vilja.
Men vid sidan av turer med uppköp, nedläggningar och sammanslagningar har företaget haft desto större besvär med att finna sin roll på en marknad i omvandling.
I Nämndemansgårdens senaste årsredovisning vittnar styrelsen om att Sveriges kommuner ”genomgår en tid av besparingar och visar tecken på försvagad köpkraft”. Det utlåtandet är en fortsättning på tidigare års analyser där bolaget hänvisar till nya villkor på intäktssidan mot bakgrund av förändringar inom den offentligt finansierade missbruksvården.
Således knakade det ofrånkomligen i fogarna hos behandlingsföretaget som till stor del har förlitat sig på klienter via beställningar från den offentliga sektorn.
Svängningen i efterfrågan har dessutom varit extra påfrestande för Nämndemansgårdens tungrodda och kostnadskrävande affärsmodell, späckad med all service i vårdkedjan: Utbildning, abstinensbehandling, utredning, öppenbehandling, internatbehandling, samsjuklighet, anhörigprogram och efterbehandling.
”Vår omsättning från det offentliga fortsätter att krympa. Vi har redan lagt ner två verksamheter i mellersta Sverige som huvudsakligen gjort affärer med huvudmän inom det offentliga. Vi skalar ner och ser till att ha tillräckligt hög efterfrågan på vår kvarvarande verksamhet”, säger Martin Franklin.
När kartan nu ritas om utgör vårdtagare från kriminalvården och kommunernas socialtjänst cirka 50 procent av Nämndemansgårdens kundstock. Den andra hälften består framför allt av människor från företag som sökt hjälp i enlighet med arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. Den senare kategorin är också en växande del hos behandlingsföretaget som siktar på att stå stadigare på flera verksamhetsben.
”Inriktningen mot företagsanställda har varit vårt fokus under en längre tid. Idag har vi större kontakter med näringslivet än vad vi haft historiskt sett”, säger Martin Franklin som menar att bolaget inte kan sitta stilla på en konkurrensutsatt marknad och bara hålla tummarna för att den offentliga sektorns betalningsförmåga ska vända uppåt igen.
”Nu har vi börjat få fart på det som vi har lagt mycket pengar på i omställningen med effektiviseringar, och vi har helt enkelt kunnat fokusera mer på operativa uppgifter.”
I det ljuset hävdar Martin Franklin att bolaget kommer att visa ett bättre resultat för 2020 jämfört med flera tidigare förlusttyngda år.
”Prognosen visar att vi kommer att hamna runt plus minus noll. Då ska man ha med sig att vi är mitt uppe i en coronakris som påverkar oss negativt”, säger Martin Franklin.
Han understryker att den gängse uppfattningen annars är att Nämndemansgården går bra i pandemin, med tanke på att många människor jobbar hemifrån och har närmare till flaskan.
”Nu tror jag visserligen att fler människor i riskzonen mår dåligt av isolering hemma och därför dricker alkohol i större utsträckning än tidigare. Men det är inget som vi kan fastställa rent statistiskt”, säger Martin Franklin och lyfter flera faktorer som talar mot att behandlingsföretaget på kort sikt skulle gynnas av det rådande virusläget.
Bland annat har hr-chefer på pressade bolag nog en del andra personalutmaningar att hantera i en brinnande pandemi, jämte rehabiliteringsansvaret. En annan faktor hänger samman med smittorisken, att det just nu inte är så intressant att ta in på internat och dela utrymme med andra vårdtagare. En tredje omständighet är att människor som mår dåligt vanligtvis dröjer med att söka hjälp för sitt missbruk.
”Däremot tror jag att covid-19 har medfört ett uppdämt behov för missbruksbehandling som vi kommer att se tydligare effekter av längre fram. Men vi är inte där än.”
