Telia säljer hela innehavet i ryska Megafon. För aktierna får telekomjätten 8,6 miljarder kronor, som ska användas för bolagsköp på hemmamarknaderna.
”Farväl, Megafon – allt gott!”, skriver vd:n Johan Dennelind på Twitter.
Christopher Jungstedt
Text
I början av oktober sålde Telia en fjärdedel av sina aktier i Megafon, som man grundade 2002 tillsammans med Telenor, varpå ägandet i bolaget uppgick till 19 procent. Nu säljer man även återstoden av innehavet till ryska Gazprombank för 60,6 miljarder rubel, motsvarande 8,6 miljarder kronor.
”Nu sätter vi punkt för Telia Company
TELIA -2,21%
Dagens utvecklings ägande i Megafon, helt i linje med får strategi”, skriver vd:n Johan Dennelind i pressmeddelandet.
Som Rysslands tredje största bank finansierar Gazprombank köpet med tillgängligt kapital. Banken har åtagit sig att inte sälja ytterligare aktier i Megafon under sexmånadersperioden som följer försäljningens slutförande.
”Det här stärker vår balansräkning, och vi ser kontinuerligt över möjligheterna att göra förvärv på våra hemmamarknader. Tanken är att pengarna från försäljningen ska användas till det, men jag kan inte peka ut exakt vad de ska gå till”, säger Ralf Bagner på Telias pressavdelning.
Gazprombank täcks av sanktioner från såväl EU som USA. Sanktionerna förbjuder amerikanska och europeiska företag från att finansiera banken, men Telia understryker att dessa är irrelevanta i sammanhanget.
”Transaktionen av Telias innehav i Megaton omfattar inte någon form av finansiering av Gazprombank eller någon andel i aktier eller andra värdepapper utställd av Gazprombank. Därför omfattas inte transaktionen av sanktionerna”, skriver Telia.
Efter beskedet var det med uppenbar lättnad som Telia-vd:n satte punkt för bolagets kostsamma ryska kapitel med ett inlägg på Twitter.
”Farväl, Megafon – allt gott!”
Innehåll från EKNAnnons
Analytiker: ”Här finns ett guldläge för svenska leverantörer”
André Lundvall, landriskanalytiker på EKN, Exportkreditnämnden pekar ut flera lovande marknader i Latinamerika – bland annat Peru.
Länder i den så kallade Stillahavsalliansen spelar en nyckelroll i den pågående gröna omställningen. Där finns även goda möjligheter för svenska exportbolag att ta ett kliv framåt.
Det menar André Lundvall, landriskanalytiker på EKN, Exportkreditnämnden. Han pekar ut flera lovande marknader i Latinamerika och de branscher som har särskilt mycket att hämta.
Hur tror du att svensk export till Latinamerika kommer att utvecklas de kommande åren?
– Just nu är den globala konjunkturen vad den är. Vi har sett en årslång nedgång i tillväxten och det påverkar alla regioner världen över. Trots det finns potential för Latinamerika att utvecklas starkt de kommande åren och bli en spännande partner för svensk export.
Vad beror det på?
– De latinamerikanska ekonomierna är i mångt och mycket beroende av råvarupriser. Nu kan man vänta sig att råvarupriserna är fortsatt höga ett par år framåt och det är positivt. Marknaderna här kan också få ett lyft av trenden mot ökad regionalisering, i och med att de nu kan locka företag från USA som tidigare har haft produktion i exempelvis Kina.
Vilka marknader kan vara intressanta om man vill börja exportera till Latinamerika?
– I dag mottar Brasilien en tredjedel av den svenska exporten till Latinamerika, men jag tycker att man kan ta avstamp i den så kallade Stillahavsalliansen som består av Mexiko, Peru, Colombia och Chile. Likt Sverige är de mindre ekonomier i en global värld. De är därför handelsfrämjande och relativt öppna ekonomier.
Finns det någon bubblare med hög potential bland marknaderna i regionen?
– Ecuador är den marknad i regionen som har har vuxit mest för EKN i procentuella termer de senaste åren. Svenska företag exporterar bland annat kartong och papper till deras livsmedelsindustri som blir förpackningar till bananer, blommor, skaldjur och så vidare. Ecuador har egentligen ett svagt makroekonomiskt ramverk och en affärsmiljö med förbättringspotential, men de affärer som EKN stöttar fungerar mycket bra. Troligtvis är det kopplat till att de svenska bolagens kunder exporterar produkterna vidare till omvärlden och därför är oberoende av den svagare inhemska marknaden.
För vilka svenska branscher kan Latinamerika vara särskilt intressant?
– Bolag inom gruvindustrin och deras underleverantörer har mycket att hämta här. Latinamerika har nämligen mycket stora reserver av nyckelråvaror kopplade till den pågående gröna omställningen – Chile och Peru sitter exempelvis på 60 procent av jordens kopparreserver. I detta finns ett guldläge för svenska leverantörer till gruvsektorn som har expertis inom hållbar gruvteknik. De kan bidra till att driva omställningen på sätt som är hållbara för både klimatet och för dem som berörs av gruvverksamheten på plats.
De senaste åren har vi sett gott om svajande valutakurser. Kan det komma att påverka den svenska exporten till Latinamerika?
– Ja, i alla fall indirekt. Dollarn har stärkts ordentligt sedan början av 2020 och den brasilianska realen har till exempel försvagats med 30 procent mot den. Eftersom utländska affärer regelmässigt görs i dollar eller euro – och mycket görs på avbetalning – har utvecklingen varit väldigt kostsam för lokala importörer. Framåt tror jag att allt fler köpare kommer att efterfråga finansiering i lokal valuta för att undvika en liknande situation. Det är något som EKN kan hjälpa exportörer med att erbjuda, vilket kan göra det än mer attraktivt att välja svenska leverantörer.
