Annons

Svenska Oscarsbidraget: ”Vi var tvungna att ha livvakter”

Fem frågor till Levan Akin, regissören bakom det svenska Oscarsbidraget ”And then we danced”, som hade Sverigepremiär på fredagen.

Foto:Henrik Montgomery/TT

Din film ”And then we danced” handlar om två manliga elever på en dansskola i Georgien som blir kära i varandra. Filmen har fått stor internationell uppmärksamhet och sålts till över 30 länder. Hur kom du på den här berättelsen?

”Jag såg filmer från den första Prideparaden i Georgiens huvudstad Tbilisi 2013. Den lilla gruppen blev attackerade av en stor mobb. Bilderna var jättehemska och det blev startskottet som fick mig att åka till Georgien. Det jag upptäckte var att det är ett väldigt uppdelat land. Den yngre och den äldre generationen lever i två parallella världar och HBTQ-frågan används som ett politiskt slagträ. Jag började intervjua ungdomar och kom i kontakt med dansare. Där föddes idén att vi borde göra något med dansen som symbol för den patriarkala strukturen. Många av dem som är med i filmen är personer som spelar sig själva.”

Vad betyder filmen för dig?

”Jag är född i Sverige, men har föräldrar med rötter i Georgien. Det jag ville utforska var identitet. I min film gör huvudpersonen revolt mot normerna. För mig är det ett tema som känns relevant i dag, tyvärr.”

Ni var tvungna att ha livvakter under inspelningen. Kan du berätta mer om det?

”På pappret är Georgien progressivt mot diskriminering och har bra lagar som skyddar HBTQ-personer, men i praktiken så upprätthåller politikerna inte det. De hittar på ursäkter och tillåter högerextrema att agera hotfullt utan repressalier. Det finns en dubbelmoral som irriterade mig. Vi fick betala för vår säkerhet själv, vi blev hotade och var tvungna att ha livvakter.”

Ni har även avsatt pengar i budgeten för att kunna hjälpa skådespelarna att lämna landet om de känner sig otrygga?

”Ja, vi har ett ansvar för dem som varit med i filmen. I eftertexterna kan man se att många är anonyma, som koreografen, vilket är otroligt sorgligt. Men jag vill ändå poängtera att skådisarna möts av så mycket kärlek, de får kramar på gatan, vi har avsatt pengar för dem. Men det lär bli rabalder när filmen släpps i Georgien i november.”

Vad betyder den här filmen för Georgien?

”När den visades i Cannes var responsen från Georgien helt overklig. All media älskade den. Det är som att man bara väntat på att någon ska göra den här filmen, den har nästan blivit som en rörelse i Georgien. Det finns ett före och ett efter ’And then we danced’.”

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera