MJÖLBY.
När kriget i Ukraina bröt ut fick textilföretaget Artex frågan om att ta över uppdrag från en ukrainsk konkurrent. I stället valde man en solidarisk väg för att hjälpa bolaget att övervintra kriget.
”Alla företagare som får förfrågan att ’ta över’ affärer från ukrainska företagare bör tänka efter en gång till”, säger ägaren Björn Samenius.
Vid krigets utbrott fick ni en förfrågan från en svensk kund som oroade sig över att dess ukrainska leverantör inte kunde leverera. Hur reagerade ni på det?
”Det kändes för cyniskt att utnyttja situationen och ta över affären. Vi kunde helt enkelt inte plocka brödet ur munnen på en, förvisso konkurrerande, företagare samtidigt som landet kämpade för sin överlevnad. I stället föreslog vi en deal så att vi bara tillfälligt tog över affären. På så sätt kunde det ukrainska bolaget ha möjlighet att komma tillbaka när detta förfärliga krig är över.”
Utifrån det här beslutet har ni startat en europeisk företagarrörelse som uppmuntrar till att hjälpa drabbade konkurrenter i Ukraina. Hur fick ni idén till det?
”Den växte ur just känslan att 'om vi får en sådan här förfrågan, kan fler få detsamma'. Så kan det inte få gå till. Då är vi inte solidariska med våra systrar och bröder som driver företag i ett land i krig.”
Hur skulle du beskriva grundkonceptet?
”Vi lånar företaget, dess kunder och behövliga anställda. När väl kriget är över lämnar vi tillbaka dem.”
Kan du berätta om utmaningar ni ställts inför?
”Framför allt är det mycket pyssel med att flytta familjer från Ukraina till vår egen produktion. Det handlar inte enbart om arbetsmässiga utmaningar utan även om att ordna förutsättningarna för barn och familjer samt hitta boenden.”
Hur har det gått?
”Både bra och dåligt. Vår kostnadsnivå var så mycket högre än den i Ukraina, så den specifika kunden har fortsatt med sin ukrainska leverantör då bolaget inte verkar i det mest krigsdrabbade området. Men just nu har vi 15 ukrainska familjer som har sin försörjning i våra fabriker. Dessutom fick vi mycket publicitet som visade på vikten av att tänka sig för innan man bara tar över någons kunder. Det är solidaritet i praktiken och inte ’den enes bröd den andres död’.”
Vilka lärdomar tar ni med er?
”Vi är företagare och kan inte ta ett helt samhällsansvar – bortom att det är vår skyldighet att leverera skatter. Den humanistiska sidan av företagande måste också understrykas, det vill säga att företagare inte enbart ser till sig själva i ett sådant här krisläge.”
Du menar att idén har kraft att fungera i andra sammanhang?
”Ja. Alla företagare som får förfrågan att ’ta över’ affärer från ukrainska företagare bör tänka efter en gång till.”
ARVIKA.
Den värmländska kablagetillverkaren Progotech har fått en skjuts av den ryska invasionen av Ukraina. Men bolaget har också anställt ett tiotal ukrainska flyktingar i fabriken.
”Det är bättre att de jobbar hos mig än sitter hemma och grunnar på kriget”, säger grundaren och vd:n Andy von Essen.
För kablageföretaget Progotech i västvärmländska Arvika – som levererar till kunder inom bland annat ventilation-, fordons- och gruvindustrin – har kriget i Ukraina inneburit stora förändringar. Ukraina är en hubb för europeisk kablagetillverkning och krigsutbrottet ledde till en brist på kablage som fick flera europeiska fordonsjättar att stoppa produktionen, vilket Di rapporterat. Ifjol ökade Progotechs omsättning från 36 miljoner kronor under 2021 till omkring 50 Mkr. I år siktar bolaget på att spräcka 100-miljonersvallen.
”Bristen på kablage har varit positiv för oss och även om det aldrig är bra med krig har det ökat ansträngningarna för att minimera vårt beroende av gas och olja. Det är inte så att till exempel ett elektriskt fordon behöver färre kablar så mina kunder går som tåget och de flesta har som ambition att öka sina order med 400-500 procent de kommande åren”, säger Andy von Essen.
Men krigsutbrottet har också förändrat personalsammansättningen. Personalstyrkan som idag uppgår till cirka 85 personer har fördubblats sedan 2021. Sedan krigsutbrottet har Progotech anställt ett tiotal ukrainska flyktingar och håller på att anställa 3-4 personer till.
”Det var en person jag känner som åkte ned och hämtade flyktingar vid Ukrainska gränsen. Jag behövde arbetskraft och det är bättre att de jobbar hos mig istället för att sitta hemma och grunna på kriget”, säger Andy von Essen.
Hur har det funkat?
”Det har funkat jättebra, sedan är det är klart att det alltid är någon som faller ur ramen men så är det alltid när man anställer.”
Vad har varit utmaningarna?
”Det är alltid en utmaning att driva företag så det här var ingen större utmaning jämfört med annat. Men det har krävt en del administration för att hantera arbetstillstånd och några av dem har behövt lite mer ledighet för att kunna åka till Migrationsverket i Örebro.”
Hur har ni hanterat språkförbistringen?
”Det finns ju Google translate och händer och fötter. Man visar hur de ska göra och så lär de sig. Det är värre med de som inte vill lära sig men då handlar det inte om språket.”
Vad har du dragit för lärdomar?
”Det har ju visat på vikten av tydliga instruktioner. Använder man Google translate måste det vara väldigt tydligt vad det står på svenska.”
KIRUNA.
Industriföretaget Nybergs Mekaniska Verkstad, NMV, jobbar åt den tunga industrin i norra Sverige. Precis som på de flesta andra företag i Sverige har Rysslands krig i Ukraina varit ett stort samtalsämne bland de 135 anställda.
Många ville hjälpa till och i höstas yppade sig en möjlighet. När ritningar till den så kallade Väderstadsspisen spreds i landet tänkte Niklas Pääjärvi på NMV att det kunde vara något för det Kirunabaserade verkstadsbolaget.
”I Luleå har vi laser och de skar fram materialet. Sedan skickade vi 50 paket till vår anläggning i Piteå och 50 till Kiruna. Normalt är kaminer ingenting som vi gör”, berättar Niklas Pääjärvi.
NMV fick hjälp med material av leverantörer och med transporter av ett lokalt åkeri. Produktionen genomfördes i samarbete med gymnasieelever i Kiruna och Piteå.
”Hälften av kaminerna gjorde gymnasieeleverna och så gjorde vi själv resten i verkstaden. Det var ett givande och roligt samarbete för alla parter, tror jag”, säger Niklas Pääjärvi.
Kaminerna kördes till Operation Aid i Stockholm, som sedan tagit kaminerna vidare till Ukraina.
Insatsen har gett ringar på vattnet lokalt i Kiruna. Hockeyföreningen Kiruna IF drog exempelvis i gång en kontantinsamling där NMV och andra lokala företag bidragit med pengar.
Nästa steg för NMV blir att få in några av de flyktingar från Ukraina som kommit till Kiruna i verksamheten.
”Vi tittar på möjligheten att kunna erbjuda jobb till två ukrainska familjefäder. Till att börja med ska de få prova på och se om det passar dem. På det sättet hjälper vi också till”, säger Niklas Pääjärvi.
Arbetslösheten i Kiruna är extremt låg, så förhoppningen är att flyktingar från Ukraina kan innebära ett välbehövligt tillskott på arbetsmarknaden.
”Vi behöver resurser, det är inte lätt att hitta personal i Kiruna”, säger Niklas Pääjärvi.
