ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Storåkers: Diplomati mår bra av konst

  • Pusjkinmuseet i Moskva. Foto: ALEXANDER ZEMLIANICHENKO

I helgen var jag på konstresa i Moskva. Kontrasten mellan diplomatisk brist på fredagsmys i relationen mellan oss och Ryssland och mina känslomässiga euforittoppar i mötet med landets ofattbara skatter, förorsakade en del fantasier. Konsten som diplomatisk mjukgörare.

Våra historier är sammantvinnade politiskt och historiskt. Men där Sverige utvecklades till utåtriktad demokrati, lade den våldsamma revolutionen i öst en solid grund för ett auktoritärt imperium i självförhärligande ensamhet. Geopolitiskt har det knappast förbättrats sedan kalla krigets slut.

Men det finns en annan historia också. Den handlar om en makalös kreativitet och innovationsrikedom som utlöstes i framför allt Sankt Petersburg åren mellan 1910 och 1930. Ett besök på Pusjkinmuseet eller Tretjakovgalleriet i Moskva öppnar upp svindlande insikter som visar på hur avgörande den här rörelsen blev även för Europa och därmed Sverige. Det ger helt enkelt en ny bild av det moderna genombrottet som ägde rum under den här perioden. Jag tänker på Bauhaus, den abstrakta konsten, Picasso, Matisse och Le Corbusier. Utan de ryska pionjärerna inom ”nyttokonsten”, utan Malevitj, Kandinsky eller Chagall hade troligen inte det stora kulturella skiftet ägt rum. Åtminstone inte med den kraften.

Tänk om dessa finmaskiga men avgörande händelseförlopp med sitt makalösa persongalleri bestående av konstnärer, gallerister, affärsmän, lycksökare, cirkussällskap och diplomater skulle kunna aktualiseras genom ett så gammalmodigt redskap som kunskap? Jag är övertygad om att det skulle spänna av en och annan mjölksyrad muskel i maktkorridorerna. Kulturdepartementspersonalen festar trots allt under samma kristallkronor som det tunga gardet.

Varför avlöser dessa utställningar och symposier inte redan varandra? Inte oväntat är det politiken och juridiken som hindrar, nämligen frånvaron av immunitetslag. I korthet går den ut på att Sverige, i motsats till de flesta andra länderna i EU, inte stiftat en lag, genom vilken den svenska staten garanterar att inte inlånade konstverk plötsligt kan dras in i rättsliga tvister om exempelvis någon skulle dyka upp med ekonomiska anspråk på Ryssland. Av det skälet lånar ryska staten inte ut värdefulla konstverk och omvänt. Synd med tanke på det rika utbytet under 1700- och 1800-talen. Vilket lyft det skulle bli om vi fick igenom en sådan lag nu när Nationalmuseum öppnar igen!

Själv när jag en annan dröm, nämligen den om att låta vår egen abstrakta pionjärstjärna Hilma af Klint få möta sin rysk-franska motsvarighet Kandinsky i en mästarnas strålande kamp om titeln som världens första abstrakta konstnär. Plötsligt skulle landmassan mellan Vladivostok och Stockholm kunna ses med helt nya ögon. Kulturell diplomati är också diplomati. Och en vacker sådan.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies