Jaume Plensas signifikant långsmala kvinnoansikten pryder museer och samlingar runt om i världen. Han är även berömd för sina offentliga skulpturer i kolossalformat i städer som Chicago, Dubai, London, Nice, Tokyo och Borås.
Utställningen Slowness på Galleri Andersson/Sandström visar tre små och fem mellanstora verk. Det första som möter besökaren är ”Minna’s Words”, en kvinnoskulptur på nära 2 meter, hängandes från taket med slutna ögon och pekfingret tryckt mot munnen.
Utställningens titel Slowness är ingen slump.
”Vi lever alla i en speciell tid. Pandemin gör livet långsammare. I tider som dessa behöver vi vara positiva”, säger Jaume Plensa.
Hans verk uppmuntrar betraktaren att stanna upp och vända blicken inåt för att få kontakt med sitt inre, reflektera och på så vis nå en större kunskap om och förståelse för både sig själv och andra.
Är det därför som utställningens verk blundar?
”Ja. Ögonen är sällan det bästa sättet att betrakta världen på. I dag översköljs vi av visuella element och det är hög tid att se inuti oss själva i tystnad. Den som vänder blicken inåt kan se ett otroligt landskap och upptäcka hur mycket skönhet, drömmar och kapacitet som de bär på inom sig själva.”
Jaume Plensas kvinnoskulpturer sluter ögonen även i vanliga fall.
”Mina skulpturer är imitationer av människor som gör det. Att sluta ögonen är inte detsamma som att blunda för omvärldens realiteter.”
Vad ser du själv när du vänder blicken inåt?
Jaume Plensa skrattar till.
Han håller med om att kärlek och kriser öppnar, frivilligt eller tvingande, människors inre och personliga utveckling, men vill inte berätta om sina egna erfarenheter, sitt leverne eller vad han gör med pengarna som konsten inbringar.
”Det viktiga är inte jag, utan vad som händer hos betraktaren. Konstnärer skickar små meddelanden i flaskor i livets ocean. Vem vet på vilken strand som de når fram till?”
Flaskpost, alltså. Om än som skulpturer i gjutjärn, stål och brons, ibland i kolossalformat på flera meter – för att upptäckas av även ovana ögon, inte bara ses av redan frälsta konnässörer.
Hälften av de åtta verken är redan sålda. Priserna varierar från 100.000 euro till 370.000 euro, exklusive moms.
Skulpturerna tas fram med modern teknik. Först scannar han modellens ansikte under en dag och bygger därefter datoriserade 3D-modeller.
Jaume Plensa skapar ofta hybrider av energi, poesi, filosofi och psykologi. Han liknar sin konst vid en spegel, och tar verket ”Crown Fountain” i Chicago med 1.000 porträtt av lokala invånare som exempel.
”Intentionen är inte att lyfta fram en enskild person. Dessa anonyma porträtt kan vara din pappa, din mamma, syster, granne eller vän. Alla representerar någon av oss, och vi är alla starkt sammanlänkade med varandra”, säger han.
Ungefär som aspträdens rötter i Colorado, som konstnären besökte under en av sina resor.
”Alla träd delar samma rotsystem, om än under marken och osynligt för ögat.”
Själv växte han upp i ett akademiskt hem, omgiven av litteratur, och fascinerades tidigt av poesi. Jaume Plensa är känd för sin fäbless för alfabetet i alla slags kulturer.
Ibland byggs den skulpturala formen upp av virvlande bokstäver, som i ”House of Knowledge”, en ihålig sittande människa med en höjd på åtta meter i Borås.
”Bokstäver är min hyllning till livet. En bokstav betyder inget, men sätter du ihop dem bildar de ord, som uttryck för delad gemenskap och information, ett slags kollektivt minne. Tillsammans skapar vi familj, grannskap, städer och länder.”
När vet du att ett verk är färdigt?
”Det är den svåraste delen i mitt arbete. Kanske allt är en enda ”work in progress”. Min önskan är att mina verk ska bära på ett budskap om hopp.”
Människans hopp och drömmar är som fåglarnas vingar, enligt Jaume Plensa:
”Det är hoppet och drömmarna som får oss att lyfta och flyga.”
