1515

Skuggan har gått före Riksbanken

Skuggdirektionen fyller tio år och kan se tillbaka på ett minst sagt händelserikt decennium. Och framgångsrikt. Ofta har Di:s expertpanel varit tidig på bollen.

Di:s nuvarande skuggdirektion: Klas Eklund, Ebba Lindsö, Anna Öster, Cecilia Hermansson, Olof Manner och John Hassler.
Di:s nuvarande skuggdirektion: Klas Eklund, Ebba Lindsö, Anna Öster, Cecilia Hermansson, Olof Manner och John Hassler.

Skuggdirektionen lanserades 11 december 2006. Då befann sig världen, utan att veta om det, i slutet av en period präglad av låg och stabil inflation och hög och stabil tillväxt. Eran hade till och med ett eget namn: the great moderation. Politiskt tycktes den så kallade liberala världsordningen, präglad av marknadsekonomi och demokratiska landvinningar, vara här för att stanna.

Sedan dess har vi upplevt en global finanskris, en europeisk skuldkris och den djupaste recessionen sedan depressionen på 1930-talet. Oljepriset har svängt mellan 145 och 25 dollar fatet, inflationen har försvunnit och statspapper för som mest motsvarande 90.000 miljarder kronor har handlats till minusränta. Euroområdet har varit på vippen att spricka, Ryssland har annekterat Krim, Mellanöstern har satts i brand, Storbritannien har röstat för att lämna EU, Donald Trump är vald till USA:s president och autokrati och populism vinner mark på bred front.

Penningpolitiken har dragit det tyngsta lasset för att dämpa de realekonomiska effekterna av de återkommande kriserna. Längs vägen har nya och nygamla instrument plockats fram ur verktygslådan. Minusränta och kvantitativa lättnader, det vill säga storskaliga köp av räntepapper, har, ungefär som sushi under den föregående tioårsperioden, gått från exotiskt till vardagsmat.

Skuggdirektionen började i december 2006 med att enhälligt rösta för en räntehöjning med 25 punkter (0,25 procentenheter) till 3,00 procent. Den förespråkade också mer aggressiva räntehöjningar kommande kvartal än Riksbanken, vilket noterades av finansmarknaden och fick marknadsräntorna att stiga.


”Vi måste upp till mer normala räntor, för en vacker dag kommer vi att behöva sänka dem”, motiverade Villy Bergström, före detta vice riksbankschef, beslutet.

Riksbanken följde efter och så fortsatte det under 2007, då räntan successivt höjdes till 4 procent. Men i slutet av året började oron sprida sig. Ett par amerikanska hedgefonder hade fått stänga och frågetecknen kring USA:s bostadsmarknad blev allt fler.

I oktober 2007 pratade Skuggdirektionen om kreditfrossa och såg slutet på räntehöjningarna. I december samma år sa Lena Hagman, då chefsekonom på TCO, att ”man kan vara lite pragmatisk och låta inflationen tillfälligt stiga över målet”.

Det hade sett i backspegeln varit klokt. Skuggdirektionen röstade i december 2007 och under början av 2008 för oförändrad ränta, men Riksbanken höjde. Vid halvårsskiftet 2008 följde Skuggdirektionen efter, trots motstånd från Lena Hagman, men i början av september satte den stopp.

”Frågan är inte om man ska höja eller inte. För att citera Hamlet: Att sänka eller inte sänka, det är frågan!”, uttryckte SEB:s seniorekonom Klas Eklund saken. Riksbanken röstade däremot igenom en höjning till 4,75 procent. Veckan efter kollapsade Lehman Brothers.

Månaderna som följde har gått till historien. I början av oktober sänkte Riksbanken vid ett hastigt inkallat extramöte räntan till 4,25 procent. Skuggdirektionen röstade vid sitt ordinarie möte i oktober för en sänkning med ytterligare 50 punkter till 3,75 procent, vilket också blev Riksbankens beslut i det schemalagda oktobermötet.

Men stormen tilltog i världsekonomin. När Riksbanken i december tidigarelade sitt möte blixtinkallades Skuggdirektionen och förordade då en sänkning till 2,25 procent. ”Dräm till ordentligt”, löd uppmaningen till Riksbanken. Den hörsammades med råge.

Riksbanksdirektionen sänkte till 2,00 procent.

I februari 2009 konstaterade Skuggdirektionen att ”världsekonomin faller fritt” och röstade för en halvering av räntan till 1,00 procent. Återigen gick Riksbanken ett steg längre och sänkte till 0,75 procent. I april ville Skuggdirektionen se en sänkning till 0,25 procent och frågade sig om det var ”praktiskt möjligt med nollränta”.

Riksbanken valde att ligga still men vid halvårsskiftet sänktes räntan till 0,25 procent. Då introducerades också det första ettåriga fasträntelånet till bankerna, vilket kan ses som det första svenska steget in i en värld av okonventionell penningpolitik. Reporäntan låg kvar på 0,25 procent fram till april 2009. Under vägen hann Skuggdirektionen uppmana Riksbanken att sluta göda bankerna och tyckte också att det var dags att kyla av husmarknaden.

I juni 2010 röstade Skuggdirektionen för en höjning till 0,5 procent med motiveringen att 0,25 procents ränta är ett undantagstillstånd. Den svenska ekonomin växte mycket kraftigt 2010-2011, krisen tycktes vara över och både Skuggdirektionen och Riksbanken röstade för successiva höjningar upp till 2,00 procent.

Men under andra halvan av 2011 började Skuggdirektionen ana oråd. I USA var det budgetgräl och i Europa la skuldkrisen en våt filt över ekonomin.

”Det här är ingen vanlig konjunkturavmattning”, konstaterade Anders Vredin, då vd på SNS och före detta chef för Riksbankens penningpolitiska avdelning.

Med tanke på det osäkra läget rekommenderades Riksbanken i september att hålla räntan oförändrad och i december att sänka den till 1,75 procent. I båda fallen gjorde riksbanksdirektionen samma bedömning.

Sedan inleddes en nästan två år lång period då Skuggdirektionen drev på för lägre ränta, medan Riksbanken var betydligt mer motvillig. Det var också under denna period som konflikterna inom Riksbanken, med Lars EO Svensson och Stefan Ingves som huvudsakliga kontrahenter, blossade upp på allvar.

”För att citera Lars Svensson: man behöver inte vara expert på penningpolitik för att i dag fatta ett sådant beslut”, sa Swedbanks seniorekonom och KTH-forskaren Cecilia Hermansson, när Skuggdirektionen i april 2012 röstade för en sänkning till 1,25 procent.

”Det var en oförskämdhet han riktade mot sina kolleger”, konstaterade Harry Flam, professor i internationell ekonomi vid Stockholms universitet.

Samme Harry Flam kunde i september samma år dock inte låta bli att, med glimten i ögat, också han citera Lars EO Svensson: ”Det här beslutet är vad som kallas en no-brainer. Man behöver inte vara expert på penningpolitik för att förstå att man måste sänka.”

Det var i det läget högst oklart om EMU skulle hålla ihop eller om Grekland skulle lämna. Jens Henriksson, då vd för Stockholmsbörsen, kunde inte ett hitta ett enda argument för att inte sänka och Skuggdirektionen, som röstade för en sänkning till 1,00 procent, befarade att Riksbanken hade övergett sitt inflationsmål.

I december 2012 sänkte Riksbanken till 1,00 procent men då hade Skuggdirektionen redan rekommenderat en sänkning till 0,75 procent.

”Risken är att den dåliga måluppfyllelsen gör att allmänheten, och inte minst arbetsmarknadens parter, tappar förtroendet för inflationsmålet”, noterade Cecilia Hermansson.

Hela 2013 röstade Skuggdirektionen för lägre ränta, men utan att få gehör. Under stora delar av året låg inflationen mätt med KPI under noll, med en bottennotering på minus 0,5 procent i april.

Samtidigt började Ebba Lindsö, ordförande i Sjätte AP-fonden, oroa sig för konsekvenserna av den ultralätta penningpolitiken.

”Japan, USA och Europa trycker pengar och tar ned räntan till nästan noll, samtidigt som det internationellt förs en expansiv finanspolitik. Vi riskerar att skapa bubblor och skapa situationer som blir svåra att förstå”, sa hon vid mötet i april 2013.

I december sänkte Riksbanken till sist räntan, till 0,75 procent.

I februari 2014 röstade Skuggdirektionen, med röstsiffrorna 4-2, för första gången sedan hösten 2011 för oförändrad ränta. I april krävdes det en utslagsröst från Heidi Elmér, då chefsekonom på Skandiabanken, för att komma fram till samma resultat. Aprilmötet bjöd också på en kärnfull beskrivning av Frankrikes problem, levererad av Harry Flam: ”Landet lider fortfarande av revolutionen 1789. Det går inte att göra någonting utan att någon tippar två ton tomater på gatan utanför.”

I juni fick det envist låga inflationstrycket i kombination med geopolitiskt oro och svag utveckling i EMU-området Skuggdirektionen att förorda en sänkning till 0,25 procent. Det blev också Riksbankens beslut.

I oktober 2014 röstade Skuggdirektionen för en sänkning till 0,05 procent, samma nivå som ECB, och uppmanade Riksbanken att därefter ta ledigt ett år. Diskussionen handlade mycket om att penningpolitiken hade nått vägs ände och att det var dags för finanspolitiken att ta över. Storskaliga löp av räntepapper, så kallade kvantitativa lättnader eller QE, avfärdades som ett dåligt penningpolitiskt verktyg.

”Är vi i samma situation som dem som har infört kvantitativa lättnader? Nej. Har kvantitativa lättnader hjälpt? Tveksamt”, kommenterade Ebba Lindsö.

Under de kommande månaderna trampade dock Riksbanken ordentligt på gasen. Efter att ha sänkt räntan till noll i oktober infördes i februari 2015 negativ ränta för första gången: minus 0,10 procent. Samtidigt började Riksbanken köpa värdepapper. Vid ett extramöte i mars, som tog de allra flesta på sängen, sänktes räntan till 0,25 procent och köpprogrammet utvidgades. Den viktigaste orsaken till denna frenesi var att inflationsförväntningarna hade börjat sjunka.

Skuggdirektionen beskrev i april 2015 Riksbanken som en ketchupflaska: först kommer ingenting och sedan allt på en gång. Och det fanns ketchup kvar. Via en sänkning till minus 0,35 procent i juni 2015 drogs räntan i februari i år ned till dagens nivå minus 0,5 procent.
Köpen av statspapper utökades flera gånger, senast i april i år. Det nuvarande programmet löper ut vid årsskiftet.

Skuggdirektionen har, liksom alla andra som under de senaste tio åren tvingats till penningpolitiska ställningstaganden, haft en svår uppgift. På det hela taget har den klarat det bra. Skuggdirektionen började redan hösten 2007 varna för att gå vidare med räntehöjningar med tanke på finansoron i USA. Den var också tidigt ute, hösten 2014, i diskussionen om penningpolitikens begränsningar och vikten av att finanspolitiken hjälper till.

Många gånger har Skuggdirektionen gjort samma bedömningar som Riksbanken. Ett viktigt undantag är perioden 2012-2013, då den drev på för lägre ränta. Huvudmotiveringen var att inflationsmålet annars skulle tappa sin trovärdighet. Det visade sig i efterhand vara en välbefogad oro.

Skuggdirektionen har också gått på tvärs mot Riksbanken när det gäller minusränta och kvantitativa lättnader. Vid varje möte sedan februari 2015, då räntan först sänktes under noll, har den röstat för oförändrad ränta och mot förlängning av programmet. Den huvudsakliga invändningen har varit, och är, att åtgärderna inte bedöms vara särskilt effektiva och att det valutakrig som Riksbanken i praktiken gett sig in i gör mer skada än nytta. Om också detta visar sig vara en korrekt bedömning återstår att se.

https://interactive.sanoma.fi/arkku/public/generated/9337KgKTKMV/


Innehåll från OGOshipAnnons

Här är bolaget som tar e-handelslogistik till nya nivåer

Snabbare leveranstid, lägre kostnader och ett minskat CO2 utsläpp med 96 procent är exempel på effekter av last-mile delivery från lokala aktörer. Med målsättningen att inom några år kunna nå hela världen inom 48 timmar med en lokal leveransmetod satsar det nytänkande logistikbolaget OGOship på fortsatt stark tillväxt. 

Det är ett ambitiöst mål som grundas i att under 10 år ha förankrat en modern och smidig affärsmodell som innebär att både OGOship och deras kunder tillsammans expanderar i Europa, med siktet på den globala marknaden. 

– Vår affärsmodell innebär att vi jobbar tillsammans med lokala aktörer inom logistik och lagerhållning. Det betyder att vår kund enkelt kan skala upp med nya marknader via vårt nätverk utan att själva behöva söka efter logistikcenter, integrationer eller förhandla fram egna avtal. Vår nätverksmodell är den stora orsaken till att det går så snabbt för oss att expandera, säger Kalle Bremer, Head of Operations.

Plug and play-kompatibel lösning

Många gånger är det operativt utmanande att sätta upp processer och rutiner som är anpassade för individuella lager. Styrkan i OGOships modell är att den skapar enkelhet för E-handelsaktörer att skala upp sin verksamhet och kostnadseffektivt nå flertalet marknader inom Europa via multi-warehouse lösningen. Detta ger möjligheten att reducera leverans distansen till slutkunden som utöver kostnadsfördelarna också genererar minskad miljöpåverkan och inte minst en positiv kundupplevelse. Oavsett om man väljer att använda ett eller flera lager så får man via OGOships utvecklade plattform enkelt tillgång till sin aktuella data sett till lagerhållning och orderadministration. 

– Förutom att man får tillgång till våra över 25 färdiga integrationer till de vanligaste plattformarna, vårt nätverk och redan förhandlade lageravtal, så har man som kund hos OGOship även ett gränsöverskridande team som stöd. Tillsammans med oss är det enkelt att gå från att vara en nationell e-handel till att faktiskt öppna upp nya marknader i Europa och framöver globalt, säger Anton Arnesson, Key Account Manager. 

Leder till ökad kundlojalitet

Logistiklösningen innebär en skalbarhet och skapar kontroll på hela det logistiska flödet, oavsett antal lager. Samtidigt bidrar en snabb och mer hållbar leverans till att hjälpa kunderna att stärka sitt varumärke med ökad kundlojalitet. 

– E-handlare har ofta en plattform med stöd för ett enskilt lager, men med vår lösning kan kunden bulk-splitta så att de delar lagret på flera olika platser. Vi ger vår kund goda förutsättningar att ha en hållbar distributionsmodell med en mycket större geografisk täckning och snabbre lokala leveranser till en lägre kostnad. Tillsammans med vår kund tar vi e-handelslogistik till helt nya nivåer, avslutar Kalle Bremer.

Om OGOship

Grundat i Finland 2011

www.OGOship.com

 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med OGOship och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?