Varje morgon klockan halv sju bjuds personalen på ett urval av färska korvar, hämtade från någon av fabrikens varmrökar och kallrökar. I fikarummet dukas det upp med klassiska chorizos, färska lammkorvar, ramslökskorvar eller någon av de dussinet andra korvar som för tillfället ingår i Per i Vikens sortiment. För utbudet förändras hela tiden, förklarar Claes Persson som själv kommit på några av de mest udda produkterna.
”Efter en utlandsresa brukar jag ha med mig ett tiotal idéer på nya korvar, mer eller mindre galna och inte alltid genomförbara. Som tur är har vi numera en försäljningschef som vet vad kunderna vill ha. Samt en fabrikschef som kan säga vad som ens går att tillverka! Men tror vi på något så brukar vi i alla fall testa.”
Claes Perssons föräldrar köpte Per i Viken 1989 som då hade tillverkat korvar i flera decennier i det skånska kustsamhället med samma namn. Tio år senare tog han själv över den lilla fabriken, med tre anställda. Strax därefter flyttade tillverkningen till en större fabrik i Höganäs, några kilometer bort. För att få lönsamhet behövde produktionen öka rejält och Claes Persson började köra runt till skånska matbutiker med sina korvar.
”Det var viktigt att de verkligen fick smaka på våra produkter. Våra konkurrenter tävlar om att göra den billigaste korven. Jag tänkte att vi i stället skulle göra den godaste korven”, säger Claes Persson samtidigt som han visar runt i korvfabriken där det i dag arbetar ett 20-tal personer.
Förutom alla korvsorter, tillverkas här även köttbullar, pastejer och olika charkuterier som salami och kokt skinka. I kylrummet finns stora stycken av fläsk, lamm och nötkött som har köpts in från gårdar i södra Sverige. Flera av recepten har följt med i många decennier och kryddblandningarna är till och med hemliga för personalen så att de inte ska spridas, berättar Claes Persson.
”En hel del av arbetet här är manuellt och enligt gamla traditioner. Till exempel handknyter vi alla prinskorvar. Givetvis är det inte helt ekonomiskt men det gör att konsistensen blir bättre och det blir ett sånt där ‘knäck’ i tuggan. Min tro har alltid varit att det ska finna några som är beredda att betala lite extra för bra korv.”
Dessa ”några” har visat sig vara ganska många. I dag finns Per i Viken på charkhyllorna hos de största dagligvarukedjorna som Ica, Coop och Axfood. Runt 20 procent av omsättningen går till restauranger och korvkiosker, framför allt i Skåne.
”Vi har gynnats av en trend där allt fler börjat intressera sig för vad som går att göra med en korv. Våra kunder är i dag ‘korvnördar’ skulle man kunna säga. Dessutom barnfamiljer som vill ha bra råvaror i sin mat”, säger Claes Persson.
Han är inte rädd för den sämre konjunkturen där ekonomiskt ansträngda hushåll förändrar sina matvanor och där det har visat sig att de drar in på dyrare mat och väljer billigare märken.
”November och december var rekordmånader för oss vilket kan tyckas förvånande eftersom våra produkter är dyrare. Men min tro är att hushållen väljer bort dyrare kött och i stället väljer att köpa roliga korvar. Jag tycker därför att vår position just nu är spännande.”
Som många livsmedelsbolag lider Per i Viken av de snabbt stigande kostnaderna för el och råvaror. Bolaget har delvis räddats av att ha haft ett fastpriskontrakt på el men det gick ut i december. För att få ned kostnaderna fattades härom veckan ett beslut om att investera fem miljoner kronor i en central kylanläggning.
”Vi höjde inte våra priser i höstas utan valde att öka försäljningen i stället. Men nu blir vi tvungna till det ändå och hittills har det tagits emot väl.”
Uppstickaren i korvbranschen har inte gått konkurrenter och investerare förbi. Claes Persson berättar att han då och då uppvaktats av potentiella köpare. Ett konkret och generöst bud häromåret satte allt på sin spets. Han frågade då sina två söner, varav en arbetar i bolaget, om hur de såg på familjebolaget.
”De var tydliga med att de vill att företaget ska stanna i familjen så det avgjorde saken”, förklarar Claes Persson och berättar att han i stället nu ser en process framför sig där sönerna ska bli mer engagerade och lära sig mer om Per i Viken.
”De får sparka ut mig när de tröttnat. Kanske kommer jag då att arrangera fler rundvandringar på fabriken med nyfikna korvälskare. Sedan är jag här varje lördag och söndag och tänder rökarna. Det vill jag aldrig sluta med!”
