1515
Annons

Ska veton gälla även nya reaktorer?

Ett mycket fascinerande uttalande fälldes av Moderaternas energipolitiska talesperson efter att en majoritet i riksdagens näringsutskott röstat nej till Miljöpartiets förslag om att stoppa import av rysk gas. 

Man ville inte ”legitimera Miljöpartiet”, sa han.

Ringhals kärnkraftverk.
Ringhals kärnkraftverk.Foto:Björn Larsson Rosvall/TT

Detta skäl var så starkt känt från partiet som just legitimerat Sverigedemokraterna som samarbetspartner, att man inte tyckte det var pinsamt att ivrigt applådera president Zelenskyj samma dag när han uppmanade Sverige att göra precis just detta, eller ändra åsikt några veckor senare när förslaget inte längre lades från grönt håll.

Lika märkligt var det när fem partier härom veckan röstade nej till ett annat förslag om att göra tillståndsprocesserna för ny vindkraft rättssäkrare, ett förslag som kommunerna och energibranschen ställt sig bakom. Motivet? Utåt, enligt vissa av partierna, att staten ska ge kompensation till kommuner som installerar vindkraft. Andra, som SD, bara för att de tycker vindkraften är ful och fel. Men alla partier är ändå överens om två saker: att tillståndsprocesser måste göras effektivare och mer rättssäkra, och att Sverige behöver mer el. 

Men i riksdagen handlar det numera inte om sakfrågan, utan det politiska spelet.

Det exceptionella kommunala vetot – som nu innebär att ett tillstånd kan rivas upp i princip när som helst, utan motivering och utan möjlighet till överklagan, och som lett till att det senaste året 78 procent av vindprojekten på land fått nej – får alltså vara kvar. Detta i en tid då energipriserna skenar, och samtidigt som just de partier som har mest aggressiv ton i energifrågan stoppar ny vindkraft på löpande band just genom det kommunala vetot. 

Dessa partiers lösning på energifrågan är som bekant en annan. Kärnkraft. Helst små modulära kärnkraftverk (så kallade SMR) som bygger på teknik utvecklad av Ryssland för att driva ryska ubåtar, eller värma militära anläggningar i Sibirien. Jag ska här inte gå in på frågan om avfallets säkerhet i 100.000 år, eller frågan om det hot ett kärnkraftverk innebär som mål för ett militärt angrepp – något vi just sett konkret i Ukraina. 

Jag ska heller inte gå in på hur lång tid det tar att bygga ny kärnkraft, eller tiden för att skala upp SMR-tillverkning så att den blir ekonomiskt försvarbar eller vad priset för konsumenten kommer att bli jämfört med vindkraft. Jag ska inte prata om risk för olyckor eller terrorattentat. Jag vill bara rikta uppmärksamheten mot detta med tillståndsprocesser. Om nu högerpartierna i riksdagen finner vindkraft så ingripande i den lokala miljön att man vill låta kommunerna behålla makten att kunna säga nej när som helt i en process, utan att ens behöva ange ett skäl – tänker man sig att samma kommunala form av veto ska gälla för byggandet av de tilltänkta SMR:na? 

Liberalerna har nyligen föreslagit ny kärnkraft exempelvis på Gotland, i Stenungssund, Brofjorden, Oxelösund, Vikbolandet, södra Värmland, Simpevarp, Luleå, Boden, Norrlandskusten med mera. Bra att bli konkret, men viktigt för diskussionen vore då också att ta att ta ställning till om lokal opinion från Brofjorden till Fårö när som helst kan lägga in ett veto även till detta energislag? 

Om mot förmodan omfattande miljöprövningar – som naturligtvis inte kan vara mindre noggranna än för andra verksamheter – eventuellt efter åratal, och möjlighet till överklagan, sagt ja till ett minikärnkraftverk intill till exempel ett marint skyddat område.

I detta det politiska spelets tid, tycks riksdagen helt ha tappat verklighetsförankringen. Närmare 100 TWh vindkraft har Moderaterna motsatt sig lokalt, samtidigt som man inbillar sig att lokala opinioner och miljöprövningar ska släppa fram kärnkraft som inte ens är utvecklad för marknaden. Priset för detta spel betalar nu elkonsumenterna och klimatet.

Detta är en krönika av en fristående kolumnist. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Experter: Prisrekorden haglar – så ska du göra med ditt elavtal

Prisrekorden duggar tätt på elmarknaden samtidigt som det är historiskt dyrt att som konsument binda sitt elpris. Det gör valet mellan ett rörligt, fast eller timbaserat elavtal svårt. 

Di har talat med två experter som reder ut hur du ska göra med ditt avtal inför vintern som spås bjuda på nya prisrekord.

Foto:TT

Oron är just nu hög inför den kommande vinterns elräkningar. Det märks inte minst på de många förfrågningar som elrådgivarna just nu får ta emot. Men sällan, om någonsin, har det varit så dyrt att försäkra sig mot extrema pristoppar som just nu. 

”Genom åren har det varit enstaka timmar eller dagar där elpriset varit väldigt dyrt, men ska du binda ditt elpris en längre tid så är den här prisbilden nog ganska unik”, konstaterar Ann-Catrin Dahlbom som är partneransvarig på prisjämförelsesajten Elskling. 

Ann-Catrin Dahlbom, partneransvarig på Elskling.
Ann-Catrin Dahlbom, partneransvarig på Elskling.Foto:Press

En snabb sökning på jämförelsesajten ger vid handen att ett ettårigt avtal i de dyraste prisområdena i söder just nu går på runt 3,50 kronor per kilowattimme. Huruvida det är en bra eller dålig affär är dock omöjligt att säga. 

Anledningen till att det är så dyrt att binda elpriset just nu är att det är så svårt för elbolagen att förutse priset. Det man betalar för är att bli av med risken, som i stället elbolaget tar över. 

”Ettårsavtalen är otroligt höga, men tecknar man på tre år eller längre är det i alla fall lite lägre”, säger Ann-Catrin Dahlbom. 

Eftersom många bolag helt slutat med att erbjuda fasta elavtal, just på grund av den ekonomiska risken, minskar dessutom konkurrensen mellan de bolag som har kvar avtalstypen. 

Ett rörligt avtal kan enligt Ann-Catrin Dahlbom löna sig, förutsatt att man klarar smällen det innebär med ett riktigt högt elpris på kanske uppemot 4 kronor under de månader som förbrukningen är som högst. Oavsett vad man väljer bör man ha koll på när gällande avtal löper ut samt på sin elanvändning. 

När det kommer till rörligt pris finns det numera två varianter att välja på. Traditionellt sett har ett rörligt pris inneburit att man varje månad betalar snittpriset för elen under den månaden. Numera kan man dock teckna så kallade timavtal för att spara pengar genom att styra sin elförbrukning till de tider då elen är billig. 

”Det har blivit vanligare. Dels för att fler säljer den typen av abonnemang, dels för att det kommer smarta uppfinningar som möjliggör att du kan styra din elanvändning mot elpriset”, säger Ann-Catrin Dahlbom. 

Avtalsformen är dock inte för alla. Det krävs att man är beredd att engagera och hålla koll på hur priset rör sig för att få ned sin elkostnad. Jerker Sidén, analytiker på Energimarknadsinspektionen, påpekar att den som tecknar timpris och inte anpassar sin förbrukning definitivt kan få en högre elräkning jämfört med att välja rörligt. 

”Följer man normalkonsumtionen tar man ut sin el när det är som dyrast, och då kommer det att kosta som mest. Mer än om man hade haft ett traditionellt rörligt avtal.”

Jerker Sidén, analytiker på Energimarknadsinspektionen.
Jerker Sidén, analytiker på Energimarknadsinspektionen.Foto:Press

I stället lämpar sig timavtalen för de kunder som har möjlighet att styra sin förbrukning till billiga timmar, till exempel genom att stänga av värmen i huset under de dyraste timmarna eller genom att ladda bilen på natten.

Generellt tycker han att man bör utgå ifrån sin egen situation och de förutsättningar man har. 

”Även om det är väldigt dyra fasta avtal i dagsläget kan det ändå vara så att man värderar säkerheten i att veta vad priset blir, även om det är högt.”

Energimarknadsinspektionen har noterat den höga volatiliteten och även om myndigheten inte har som uppgift att ta fram prognoser tror man liksom en del andra bedömare att priserna i vinter kommer att vara höga. Osäkerheten i resten av Europa påverkar i stor grad. 

”Vad man ska välja för avtal handlar mycket om förbrukning. Historiskt sett har det varit billigare med rörligt, och det är inbyggt i systemet. Men de som tecknade fast pris för ett år sedan sitter ju i en ganska bra situation just nu.”

Terminspriserna kan ge viss ledning om vart priserna är på väg, men ska inte ses som en prognos. De speglar snarare kostnaderna aktörerna på elmarknaden har för att prissäkra. I förra veckan låg terminspriset för kvartal 4 på 264,20 euro per megawattimme enligt Energimarknadsinspektionens senaste veckobrev. 

Thomas Björkström, vd på Energimarknadsbyrån, rekommenderar ett avtal som man är bekväm med och som passar hushållsekonomin. Han tycker att man får vara beredd på att priserna kan stiga ytterligare. 

”Att förbruka så lite el som möjligt har aldrig varit så viktigt som nu”, säger han och konstaterar att det fortfarande är vanligt att konsumenter hör av sig till vägledningen med frågor om att binda elpriset.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera