1515
Annons

Sandvik först ut bland verkstadsjättarna – ”Väldigt höga förväntningar”

En urstark orderingång och ett resultat som matchade analytikernas förväntningar räckte inte till för att övertyga marknaden när Sandvik inledde rapportsäsongen bland börsens verkstadsjättar.

”Det är väldigt höga förväntningar i marknaden just nu”, säger Handelsbankens analytiker Gustaf Schwerin efter rapportraset.

Sandvik är först ut i rapportsäsongen bland verkstadsjättarna.
Sandvik är först ut i rapportsäsongen bland verkstadsjättarna.Foto:Johanna Norin/TT

Störningar i den globala industrins leverantörsled har väntats bli huvudtemat under denna rapportsäsong men för Sandviks SAND -0,25% Dagens utveckling del hade flaskhalsar som containerobalans och komponentbrist endast en begränsad inverkan på resultatet i det första kvartalet. Däremot är bolagets egna höga orderboksnivåer en viss utmaning framöver, konstaterade Sandviks vd Stefan Widing.

”Vi har inte sett någon påverkan på vår egen orderingång när det gäller halvledarbrist men det är naturligtvis ett osäkerhetsmoment. Vi ser en del begynnande ökade ledtider men det påverkar mer på lite längre sikt eftersom vi har ganska långa leverenstider i exempelvis gruvaffären redan från början”, uppgav Stefan Widing till Di efter rapporten.

När det gäller Sandviks gruvutrustningsaffär har bolaget en affärsmodell där tillverkningen till stor del är utlagd på underleverantörer, för att snabbt kunna anpassa sig efter en volatil efterfrågan.

”Vi kan hantera vår egen produktion ganska bra men sen har vi underleverantörer på större viktiga komponenter där de ser samma efterfrågan från andra kunder och då kan man få problem att hänga med i uppgången”, säger Stefan Widing.

Sandviks verksamhet för gruvutrustning gynnas av höga metallpriser och visade upp rekordhöga ordernivåer under kvartalet. Prognoserna för investeringar på gruvsidan och höga mineralpriser borgar för att festen kan fortsätta. 

”Det ser positivt ut för både 2021 och 2022. Tillväxttalen kommer naturligtvis att förändras när vi möter högre jämförelsetal men vi tror att den absoluta nivån kommer fortsätta vara hög framöver”, säger Stefan Widing.

Efterfrågan inom Sandviks mer kortcykliska affär, Sandvik Manufacturing and Machining Solutions, fortsatte att förbättras på alla större marknader, och orderingången var i nivå med föregående år. I inledningen på april har affärsområdet dessutom sett en förbättring i den dagliga orderingången med låga till medelhöga ensiffriga tal.

Totalt sett levererade Sandviks en orderingång på drygt 25,8 miljarder vilket kan ställas mot väntade 23,9 miljoner enligt Infront. 

”Koncernens organiska orderingång växte med starka 12 procent jämfört med samma period föregående år, med rekordhöga ordernivåer inom vår gruvverksamhet och en fortsatt positiv utveckling för våra kortcykliska verksamheter. Det skedde en bred, successivt ökande efterfrågan på Sandviks lösningar”, konstaterade bolagets vd.

Sandviks justerade rörelseresultat för perioden landade på 4.170 miljoner kronor vilket i stort sett matchade förväntningarna i Infronts analytikersammanställning. Det var även ett lyft jämfört med samma period i fjol då vinsten var 3.728 Mkr. Sandviks justerade rörelsemarginal kom in på 19,2 procent mot väntade 18,7 procent, en ökning som förklarades av fortsatta effektiviseringar och lägre utgifter. 

”Vi har kvar ungefär 300 miljoner kronor i temporära besparingar i kvartalet. Sedan har vi från de nya och tidigare programmen mer än så i permanenta, strukturella besparingar. Så det blir en bra påverkan på kvartalet som helhet”, uppgav Stefan Widing.

Handelsbankens råvaru- och verkstadsanalytiker Gustaf Schwerin noterade att Sandviks starka marginal även förklaras av att valutaeffekterna inte blev så svaga som Sandvik guidat för och att metallpriseffekterna var mer positiva än väntat. 

”Justerar man för det så är marginalen lite sämre än vad marknaden hade väntat sig. Det är möjligt att vissa oroar sig för att kostnader ska komma tillbaka men gör de det så lär volymerna också göra det. Vi är inte så oroliga för det”, uppgav han.

Sandvikaktien har liksom börsen utvecklas starkt i år och är upp omkring 15 procent sedan årsskiftet. Handelsbanksanalytikern menar att den ljumna kursreaktionen följer ett välkänt mönster.

”Orderingången är väldigt bra, vilket jag tycker är det viktigaste i den här rapporten. Annars är det samma tema som vi sett under de senaste kvartalen – att det inte riktigt räcker med bra rapporter och kommentarer om förbättringar sekventiellt framåt. Det är väldigt höga förväntningar i marknaden just nu.”

Aktielegendaren Lázsló Szombatfalvy har avlidit

Den svensk-ungerske aktielegenden László Szombatfalvy har avlidit 94 år gammal.

Om László råkar jag känna till en hel del, efter många års bekantskap. Några av mina närmaste vänner har varit Lászlós närmaste förtrogna.

Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait
László Szombatfalvy 1988.
László Szombatfalvy 1988.Foto:Stefan Gustafsson/TT
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait

Därför tror jag mig minnas hur det hela började när den 46-årige ungerske invandraren, artig och vänlig, dök 1973 upp på Affärsvärlden/Finanstidningens redaktion med en artikel om aktievärdering. Varken huvudredaktören Carl Swartz eller jag, som var redaktionssekreterare, hade rätta tålamodet att redigera en lång teknisk artikel skriven på författarens andraspråk, och med den tydliga ambitionen att alla nyanser skulle vara oantastliga. 

Men lyckligtvis visade sig dåvarande börsredaktören Björn Franzon ha både intresset, tålamodet och förmågan. Med Finanstidningen hade följt Placeringsindikatorn som visade nyckeltal för en rad svenska börsaktier. För denna sammanställning var Björn ansvarig och han såg därför den tänkande ungraren som en intressant samtalspartner.

László fann en kontaktstark och begåvad svensk vän för livet. Detta ledde till fler nära unga vänner, som Christer Jacobson, Patrik Brummer och senare Mats Andersson. Man ska heller inte glömma dåvarande reaktionsmedlemmen Janke Andersson som tog på sig att introducera László till sin hobby, tennis. László visade ingen större talang men tränaren talade om adeptens tålamod och sinne för detaljer.

László Szombatfalvy föddes i Ungern 1927 och hade tagit studenten, ungefär när vi yngre journalister på Affärsvärlden föddes. Han brukade berätta om hyperinflationen i Ungern efter kriget då han fått lära sig att åtminstone ett papper hade ett konstant värde. Cigaretter ransonerades via kuponger och dessa blev ynglingens säkra valuta. ”Min första övning i att diskontera framtida kassaflöden”, brukade han säga.

Han läste till jurist men förstod att juridiken var ett utanverk i en kommunistdiktatur. Därför avbröt han studierna och satsade på utbildning i ett av de få fria yrkena, illusionist eller trollkarl. Där lärde han sig vad varje detalj kan betyda för ett proffs och han kunde försörja sig fram tills dess han i samband med Ungernrevolten 1956 valde att fly landet. Då var han 29 år gammal.

Även Sverige hade trollkarlar, så han kunde hanka sig fram ett tag innan ett tryggare jobb öppnade sig på oljebolaget Shells ekonomiavdelning, då hade han tagit  Hermodskurser i företagsekonomi. Aktieintresset hade också vaknat, men starten med 6.000 på 1960-talet var nedslående. Trollkarlen började fundera på hur aktiemarknaden egentligen fungerade. Han läste svenska handböcker och och beställde årsredovisningarna från börsbolagen, på 1960-talet var de ganska intetsägande och tunna. 

Arbetskamraterna berättade om en medarbetare som alltid jobbade över. I själva verket konstruerade László en modell genom att mödosamt räkna sig igenom bolag efter bolag.

Vid det här laget hade han använt sina insikter för att förmera sitt kapital, så lyckosamt att han kunde syssla med investeringar på heltid. Några hundra tusen kronor i kapital kanske. Hans krav på privatekonomi var blygsamma, pengarna var mest kvitto på att hans idéer fungerade.

László behärskade inte engelska, i Östeuropa lärde man sig ryska. Den modell han jobbat fram påminde om andra etablerade i USA.  Huvudtanken var att leta upp undervärderade bolag med låg risk, bara ett fåtal sådana bolag i portföljen åt gången. Som mest hade László ägande i 5-6 bolag samtidigt. ”Med frimärkssamlingar får man bara genomsnittet på börsen”, konstaterade han.

Hans modell lade, precis som Placeringsindikatorn skulle göra, störst vikt vid bolagets kapacitet att höja utdelningarna i framtiden. För att ta bedöma bolagets framtidsförmåga gällde det att granska företaget från alla möjliga perspektiv. Egentligen spelade det ingen större roll om man utgick från förväntad utdelning, vinsttillväxt eller avkastningen på företagets justerade egna kapital (substansen). Det mesta låg ändå i den osäkra framtiden. Att en del av profeterna för aktieägarvärde senare kritiserade hans modell berodde på att de inte riktigt begrep den. 

”Blod, svett och tårar.” Att ständigt räkna fram motiverade aktiekurser för börsens bolag var ett slitgöra, särskilt i en tid då allt fick göras manuellt. På väggen i arbetsrummet hängde en stor anslagstavla där verkliga och motiverade kurser markerades med olikfärgade nålhuvuden, flyttade från börsdag till börsdag. Om en aktie utanför portföljen utmärkte sig som undervärderad var den en köpkandidat och blev någon aktie i portföljen fullvärderad åkte den ut, ofta i förtid. Alla satsningar var långsiktiga, så länge inte andra investerare tryckte upp värden till ointressant nivå. ”Ett bra företag är inte det samma som en bra aktie. I princip köper jag inget som inte borde vara värt minst dubbelt så mycket”, deklarerade aktiegurun. 

Fastighetsbolag blev tidigt något av Szombatfalvys specialitet eftersom sådana aktier lånade ut sig för systematiska jämförelser och tydliga värderingsresonemang.

Hans portfölj växte snabbt trots att han aldrig belånade sina köp. ”Det gäller att skilja det osannolika från det omöjliga, varför ta risken att förlora allt?”  

Till hans framgång, precis som för andra finansmän vid tiden, hörde naturligtvis att aktier var nedtryckta 1977 så att de realt motsvarade värdet från 1912. Det skulle ändra sig, särskilt efter 1982.

Det var uppseendeväckande men inte så konstigt att landets mest framgångsrike aktieinvesterare år 1987 kastade in handduken och gick över till obligationer. Han kunde inte längre med sin modell motivera köp av någon aktie. Allt hade passerat hans motiverade kurser i den väldiga börsyra som rådde i devalveringarnas tryckkokar-ekonomi. 

Nu var han 60 år och livet hade andra utmaningar. Tennis till exempel, på 14 år hade han höjt sin spelförmåga nästa lika spektakulärt som aktieportföljens värde. Två träningsdagar i veckan hade blivit fem. ”Det enda sättet att klara knäna är att aldrig böja dem”, konstaterade han. Hans spelstil var defensiv och extremt teknisk, det gällde att inte ge motståndaren minsta tänkbara utrymme för attack.

I fortsättningen syntes han bara på listan över de stockholmare som betalade mest skatt. Den listan toppade han ofta. Nåja, han kom tillbaka i fastighetsbolaget Castellum på 1990-talet och efter millenniumskiftet syntes han på listan över svenska miljardärer. Till den stora ekonomiska framgången hade också bidragit att han var aktiv delägare i mäklarfirman Berg och engagerade sig i en rad företags aktieportföljer. Berg blev under Patrik Brummers och Christer Jacobssons ledning en framgångssaga ända tills huvudägare Volvo sålde till holländska ABN Amro.

Men sagan om Lazlo slutade inte där. Under 1990-talet fick han tid att fundera på större sammanhang och skriva på två böcker med sin vanliga grundlighet och systematik. Hans ena bok ”Vår tids största utmaning” handlar om det globala miljöhotet och hans andra ”Känslor och förnuft” om filosofi. Den syn han utvecklade på en osäker aktiemarknad gick att applicera på globala problem. Det osannolika var inte heller här samma som det omöjliga. Även små risker var oförsvarbara när hela mänsklighetens existens låg i potten.

År 2012 satsade finansmannen 500 miljoner kronor av sin förmögenhet i en stiftelse ”Global Challenges Foundation” för att upplysa om globala risker och år 2016 instiftade denna ett pris på 45 miljoner kronor till dem som kan bidra med modeller för att bättre hantera globala utmaningar. Tidigare har Handelshögskolan i Stockholm fått 40 miljoner för att utbilda morgondagens företagsledare i globalt risktänkande. 

”Tänk om 500 miljoner kronor till exempel skulle kunna leda till neddragningar i de väldiga militära utgifterna globalt. Då skulle man verkligen kunna tala om avkastning”, sade László med ett drömmande uttryck.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera