1515
Annons

Så lyckas du med utlandssatsningen – undvik tidsfällan

Räkna med att en utlandsetablering kräver rejält med tid och kapital. Skaffa dig också koll på affärskulturen i landet och en bra samarbetspartner som kan hjälpa företaget in på marknaden. Här är expertråden som gör företaget redo att ta klivet ut från Sverige. 

Arash Sangari, programansvarig för Tillväxtverkets satsning StartUp Sweden.
Arash Sangari, programansvarig för Tillväxtverkets satsning StartUp Sweden.Foto:Annika Derwinger Falkuggla/Most Photos

Hur rankar man marknader efter deras potential?
”Det gäller att inte stirra sig blind på storleken. Jämför marknader utifrån potential och svårigheter eller hinder. Hur ser konkurrenssituationen ut? Hur stor är den potentiella kundbasen? Var ligger mognadsgraden i branschen? Går det att göra affärer från Sverige?”, säger Arash Sangari, programansvarig för Tillväxtverkets satsning StartUp Sweden, och fortsätter: 

”Vidare gäller det att undersöka hur benägna och vana företag i respektive land är att handla av, samarbeta med eller investera i internationella leverantörer utanför hemmamarknaden – gärna specifikt svenska bolag. Det är en klar fördel om svenskar redan har ett gott rykte på marknaden.”  

Vilka samarbetspartners behöver man för att lyckas?
”Leta efter aktörer med starka lokala nätverk, till exempel svenska handelskammare. Rätt samarbetspartner kan fungera som dörröppnare till potentiella kunder, partners eller investerare.” 

Vad är viktigt för att utvärdera affärskontakter i ett nytt land?
”Det skiljer sig inte nödvändigtvis från hur man gör på hemmaplan. Eventuella skillnader i affärskultur är dock viktiga att vara medveten om, som hur man bygger en relation – från första mötet till affär”, säger han och tillägger:  

”Ännu viktigare är att ta reda på vem som fattar beslut om inköp så att ni inte fastnar hos en ”gatekeeper” som tar upp tid och sällan leder till en affär.”  

Vilka ingredienser behövs i en bra tillväxtplan?
”För att växa på en marknad som är stor och komplex måste tillväxtplanen vara fokuserad på en nischad kundgrupp och på tillväxt inom en mindre vertikal. Många bolag frestas att ge sig på större organisationer som första kund – risken är att man fastnar i utdragna processer och krav.” 

”Vidare behövs en strategi för att ta marknadsandelar på både kort och lång sikt. Det gäller också att ha en plan för att säkra finansiering. Man behöver även ha tänkt igenom rekrytering och hur legala strukturer ska hanteras”, fortsätter Arash Sangari.

Filial eller dotterbolag, hur väljer man det mest passande?
”Det beror helt på vilka planer för utrullning företaget har och vilket land man tar sikte på. Om vi tar USA som exempel är administrationen av juridik och anställningar ett relativt stort åtagande. Därför kan det vara fördelaktigt att välja ett dotterbolag – det minskar risken om bolaget skulle hamna i någon form av stämning eller tvist.”  

Vad har du för råd kring finansiering?
”Ofta underskattar entreprenörer både hur mycket tid och hur stort kapital som krävs för att landa sin första affär, och på sikt etablera sig. Företag med en stark kassa, eller större investeringsrundor i ryggen, är mer rustade att klara av en sådan resa som kräver stor uthållighet.”

Han tillägger: 

”En bra ankarkund kan göra det lättare att få finansiering för fortsatt etablering till gynnsamma villkor, oavsett finansieringsform.” 

Vad är viktigt när det gäller prissättning på en annan marknad?
”För att lyckas långsiktigt bör man ha prissättningen under kontroll från start. Ta reda på vad konkurrenter tar betalt och vad kunderna är beredda att betala för att lägga er på en bra nivå.”

 

 

 

 

 

 

Aktielegendaren Lázsló Szombatfalvy har avlidit

Den svensk-ungerske aktielegenden László Szombatfalvy har avlidit 94 år gammal.

Om László råkar jag känna till en hel del, efter många års bekantskap. Några av mina närmaste vänner har varit Lászlós närmaste förtrogna.

Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait
László Szombatfalvy 1988.
László Szombatfalvy 1988.Foto:Stefan Gustafsson/TT
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait

Därför tror jag mig minnas hur det hela började när den 46-årige ungerske invandraren, artig och vänlig, dök 1973 upp på Affärsvärlden/Finanstidningens redaktion med en artikel om aktievärdering. Varken huvudredaktören Carl Swartz eller jag, som var redaktionssekreterare, hade rätta tålamodet att redigera en lång teknisk artikel skriven på författarens andraspråk, och med den tydliga ambitionen att alla nyanser skulle vara oantastliga. 

Men lyckligtvis visade sig dåvarande börsredaktören Björn Franzon ha både intresset, tålamodet och förmågan. Med Finanstidningen hade följt Placeringsindikatorn som visade nyckeltal för en rad svenska börsaktier. För denna sammanställning var Björn ansvarig och han såg därför den tänkande ungraren som en intressant samtalspartner.

László fann en kontaktstark och begåvad svensk vän för livet. Detta ledde till fler nära unga vänner, som Christer Jacobson, Patrik Brummer och senare Mats Andersson. Man ska heller inte glömma dåvarande reaktionsmedlemmen Janke Andersson som tog på sig att introducera László till sin hobby, tennis. László visade ingen större talang men tränaren talade om adeptens tålamod och sinne för detaljer.

László Szombatfalvy föddes i Ungern 1927 och hade tagit studenten, ungefär när vi yngre journalister på Affärsvärlden föddes. Han brukade berätta om hyperinflationen i Ungern efter kriget då han fått lära sig att åtminstone ett papper hade ett konstant värde. Cigaretter ransonerades via kuponger och dessa blev ynglingens säkra valuta. ”Min första övning i att diskontera framtida kassaflöden”, brukade han säga.

Han läste till jurist men förstod att juridiken var ett utanverk i en kommunistdiktatur. Därför avbröt han studierna och satsade på utbildning i ett av de få fria yrkena, illusionist eller trollkarl. Där lärde han sig vad varje detalj kan betyda för ett proffs och han kunde försörja sig fram tills dess han i samband med Ungernrevolten 1956 valde att fly landet. Då var han 29 år gammal.

Även Sverige hade trollkarlar, så han kunde hanka sig fram ett tag innan ett tryggare jobb öppnade sig på oljebolaget Shells ekonomiavdelning, då hade han tagit  Hermodskurser i företagsekonomi. Aktieintresset hade också vaknat, men starten med 6.000 på 1960-talet var nedslående. Trollkarlen började fundera på hur aktiemarknaden egentligen fungerade. Han läste svenska handböcker och och beställde årsredovisningarna från börsbolagen, på 1960-talet var de ganska intetsägande och tunna. 

Arbetskamraterna berättade om en medarbetare som alltid jobbade över. I själva verket konstruerade László en modell genom att mödosamt räkna sig igenom bolag efter bolag.

Vid det här laget hade han använt sina insikter för att förmera sitt kapital, så lyckosamt att han kunde syssla med investeringar på heltid. Några hundra tusen kronor i kapital kanske. Hans krav på privatekonomi var blygsamma, pengarna var mest kvitto på att hans idéer fungerade.

László behärskade inte engelska, i Östeuropa lärde man sig ryska. Den modell han jobbat fram påminde om andra etablerade i USA.  Huvudtanken var att leta upp undervärderade bolag med låg risk, bara ett fåtal sådana bolag i portföljen åt gången. Som mest hade László ägande i 5-6 bolag samtidigt. ”Med frimärkssamlingar får man bara genomsnittet på börsen”, konstaterade han.

Hans modell lade, precis som Placeringsindikatorn skulle göra, störst vikt vid bolagets kapacitet att höja utdelningarna i framtiden. För att ta bedöma bolagets framtidsförmåga gällde det att granska företaget från alla möjliga perspektiv. Egentligen spelade det ingen större roll om man utgick från förväntad utdelning, vinsttillväxt eller avkastningen på företagets justerade egna kapital (substansen). Det mesta låg ändå i den osäkra framtiden. Att en del av profeterna för aktieägarvärde senare kritiserade hans modell berodde på att de inte riktigt begrep den. 

”Blod, svett och tårar.” Att ständigt räkna fram motiverade aktiekurser för börsens bolag var ett slitgöra, särskilt i en tid då allt fick göras manuellt. På väggen i arbetsrummet hängde en stor anslagstavla där verkliga och motiverade kurser markerades med olikfärgade nålhuvuden, flyttade från börsdag till börsdag. Om en aktie utanför portföljen utmärkte sig som undervärderad var den en köpkandidat och blev någon aktie i portföljen fullvärderad åkte den ut, ofta i förtid. Alla satsningar var långsiktiga, så länge inte andra investerare tryckte upp värden till ointressant nivå. ”Ett bra företag är inte det samma som en bra aktie. I princip köper jag inget som inte borde vara värt minst dubbelt så mycket”, deklarerade aktiegurun. 

Fastighetsbolag blev tidigt något av Szombatfalvys specialitet eftersom sådana aktier lånade ut sig för systematiska jämförelser och tydliga värderingsresonemang.

Hans portfölj växte snabbt trots att han aldrig belånade sina köp. ”Det gäller att skilja det osannolika från det omöjliga, varför ta risken att förlora allt?”  

Till hans framgång, precis som för andra finansmän vid tiden, hörde naturligtvis att aktier var nedtryckta 1977 så att de realt motsvarade värdet från 1912. Det skulle ändra sig, särskilt efter 1982.

Det var uppseendeväckande men inte så konstigt att landets mest framgångsrike aktieinvesterare år 1987 kastade in handduken och gick över till obligationer. Han kunde inte längre med sin modell motivera köp av någon aktie. Allt hade passerat hans motiverade kurser i den väldiga börsyra som rådde i devalveringarnas tryckkokar-ekonomi. 

Nu var han 60 år och livet hade andra utmaningar. Tennis till exempel, på 14 år hade han höjt sin spelförmåga nästa lika spektakulärt som aktieportföljens värde. Två träningsdagar i veckan hade blivit fem. ”Det enda sättet att klara knäna är att aldrig böja dem”, konstaterade han. Hans spelstil var defensiv och extremt teknisk, det gällde att inte ge motståndaren minsta tänkbara utrymme för attack.

I fortsättningen syntes han bara på listan över de stockholmare som betalade mest skatt. Den listan toppade han ofta. Nåja, han kom tillbaka i fastighetsbolaget Castellum på 1990-talet och efter millenniumskiftet syntes han på listan över svenska miljardärer. Till den stora ekonomiska framgången hade också bidragit att han var aktiv delägare i mäklarfirman Berg och engagerade sig i en rad företags aktieportföljer. Berg blev under Patrik Brummers och Christer Jacobssons ledning en framgångssaga ända tills huvudägare Volvo sålde till holländska ABN Amro.

Men sagan om Lazlo slutade inte där. Under 1990-talet fick han tid att fundera på större sammanhang och skriva på två böcker med sin vanliga grundlighet och systematik. Hans ena bok ”Vår tids största utmaning” handlar om det globala miljöhotet och hans andra ”Känslor och förnuft” om filosofi. Den syn han utvecklade på en osäker aktiemarknad gick att applicera på globala problem. Det osannolika var inte heller här samma som det omöjliga. Även små risker var oförsvarbara när hela mänsklighetens existens låg i potten.

År 2012 satsade finansmannen 500 miljoner kronor av sin förmögenhet i en stiftelse ”Global Challenges Foundation” för att upplysa om globala risker och år 2016 instiftade denna ett pris på 45 miljoner kronor till dem som kan bidra med modeller för att bättre hantera globala utmaningar. Tidigare har Handelshögskolan i Stockholm fått 40 miljoner för att utbilda morgondagens företagsledare i globalt risktänkande. 

”Tänk om 500 miljoner kronor till exempel skulle kunna leda till neddragningar i de väldiga militära utgifterna globalt. Då skulle man verkligen kunna tala om avkastning”, sade László med ett drömmande uttryck.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera