ANNONS:
Till Di.se
LÖRDAG 21 APR Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Så fick de fart på företaget i glesbygden

  • Helena och Peter Andersson, Renbiten, Grövelsjön Foto: Ida Thunberg
  • Helena Andersson i Renbitens butik där de säljer sameslöjd och renkött. Foto: Ida Thunberg
  • Renbiten är ett företag beläget i Sveriges sydligaste sameby. Helena och Peter Andersson driver verksamheten tillsammans. Foto: Ida Thunberg

I Sveriges sydligaste sameby utvecklar Peter och Helena Andersson sin verksamhet mer och mer för varje år.

Rennäringen är fortfarande central för familjen, men mycket mer krävs för att vardagen i glesbygden ska fungera.

I slutet av april kommer renarna vandrande från skogslandskapet där de har tillbringat vintern, upp på Grövelsjöfjället.

Då är det dags för kalvning, och sedan följer kalvmärkningen under sommarmånaderna, då Peter Andersson periodvis bor i sin kåta uppe på fjället och jobbar dygnet runt med renarna.

Han är same och född in i rennäringen. Men när familjen utökades insåg han att det var svårt att livnära sig enbart på renskötseln.

Han träffade Helena, som inte har samiskt ursprung, och de bosatte sig i Grövelsjön i Älvdalens kommun i Dalarna.

”Att komma in som icke-same i den samiska kulturen har varit en utmaning, kanske framför allt för att det är så svårt att planera tillvaron. Naturen styr allt. Du kan inte bestämma när slakterna kommer att ske, det beror på när snön kommer och hur det ser ut i skogen för övrigt”, säger Helena Andersson.

Inkomsterna för renköttet kan komma redan i oktober, eller inte förrän i februari. 

För att försöka komplettera med en mer regelbunden inkomst öppnade Helena och Peter Andersson en butik, Renbiten, 2007 för att sälja renkött och samiskt hantverk.

”Vi upptäckte snart att det fanns ett intresse och har utökat butiken successivt sedan dess”, säger Helena Andersson.

I dag är både butiken och aktiviteter för turister viktiga delar av Renbitens verksamhet. Peter och Helena Andersson arrangerar guidade vandringar av olika slag. 

”Renbitens bredare verksamhet har blivit ett sätt för oss att kunna vara kvar i rennäringen”, säger Peter Andersson.

Några renar som av olika anledningar inte har klarat att leva tillsammans med flocken finns hos familjen året om. Renen Lovis är tam, efter att familjen Andersson tagit hand om henne sedan hon var nyfödd år 2013 och mamman dödades av ett rovdjur. En renkalv klarar sig inte ensam så Lovis räddning blev nappflaska och omvårdnad hos Anderssons.

I dag är hon en av de renar som besökarna får träffa under guidningarna, då Peter Andersson också berättar mycket om den samiska kulturen, historien och livet med renarna.

Renskötseln är organiserad så att de fyra familjerna i Idre sameby delar på cirka 2700 renar.

”Samebyn äger ett slakteri gemensamt”, säger Peter Andersson.

Familjen Andersson har en egen lokal för styckning och förädling.

”Det gör att vi har kontroll på kvaliteten hela vägen. Vi släpper aldrig kontrollen på djuren eller köttet, inte i något skede. Vi märker dem som kalvar och har tillsyn på dem under hela deras uppväxt och liv. Vi stressar aldrig renarna. Vi sköter själva slakt, styckning och förädling och säljer köttet i vår egen butik. Det är väldigt ovanligt att man sköter hela kedjan på egen hand, från renskötsel till servering av renkött, så det är vi stolta över”, säger Helena Andersson.

I sommar kommer Renbiten att expandera genom att bygga ut förädlingslokalen. Det kommer att ge plats för större kylar och bättre utrymmen.

”Det ger oss möjlighet att tillverka ännu mer produkter av köttet. Vi kommer bland annat att göra egen korv”, säger Peter Andersson.

Renköttet säljs sedan i Renbitens butik, i utbudet finns allt ifrån renfilé till rökt rentunga och deras egen gorpi, som är renhjärta.

Under en vandring med renarna till en av familjens kåtor i skogen i Grövelsjön berättar Peter Andersson om sin egen ambition att öka kunskapen hos besökare om den samiska kulturen.

Det är nästan 1,5 meter snö och temperaturen ligger runt minus tio grader. Men hans traditionella arbetskolt i vadmal i samiska färger värmer.

”Den röda kragen visar att minst en av mina föräldrar kommer från Västerbotten.”

Kåtan är inredd med renskinn och granris. En eld tänds och besökarna bjuds på kaffe som kokas över elden, och tilltugg i form av renkött. Peter Andersson berättar om hur kåtan fortfarande används som bostad tidvis på året, under kalvmärkningen på sommaren.

”Jag vill förmedla berättelserna, men också ge besökarna smakerna, dofterna, värmen från elden… Jag vill inte att den här delen av verksamheten ska bli större än att den fortsätter att kännas familjär och äkta.” 

Både Peter och Helena Andersson säger att de upplevt ett ökat intresse för den samiska kulturen under de senaste åren.

”Folk är mer nyfikna än tidigare. Vi märker det i vårt företag genom att många letar upp oss och kommer hit. Jag får också många förfrågningar om föreläsningar och generellt tycker jag att fler och fler verkar vilja veta mer om samernas liv och historia. Det är väldigt roligt”, säger Peter Andersson.

”Det känns bra att kunna bidra till att kunna ge människor en äkta samisk upplevelse och sprida kunskapen om vår kultur.”