Tekniksektorn är ojämställd, forskarvärlden likaså, och när de båda strålar samman till ett fält – ai – blir resultatet, just det, än mer ojämställt.
Ungefär så förklarar Vinutha Magal Shreenath sin bransch. Själv jobbar hon med tillämpningen av ai i rymden för AI Sweden, Sveriges nationella center för artificiell intelligens, och sällar sig därmed till den ovanliga gruppen av kvinnliga forskare inom området (omkring 10 procent).
”Det ser lite bättre ut i ai-sektorn totalt sett, där kvinnor utgör ungefär 23 procent. En del av det beror på att man börjat involvera personer med samhällsvetenskaplig bakgrund, som till exempel kan utvärdera hur verktygen påverkar samhället och hur pass säkra de är”, säger Vinutha Magal Shreenath.
Det är en konsekvens av en växande medvetenhet om riskerna med att artificiell intelligens utvecklas av en liten homogen grupp.
”Den som utvecklar tekniken kan omöjligen ha tänkt på alla aspekter. Självklart finns en risk för tunnelseende, när så få har makt att tycka till.”
Men det finns initiativ som vill förändra representationen i branschen. Sedan tre år tillbaka är Vinutha Magal Shreenath en av arrangörerna bakom nätverket Women in AI Sweden.
”Målet är att nå så många medlemmar som möjligt i vårt nätverk för att erbjuda fler möjligheter och utbilda om problemen. Vi vill helt enkelt hjälpa varandra att öppna fler dörrar.”
Det gör de genom att exempelvis ordna nätverksträffar, mentorskap och hackathons. Personligen har Vinutha Magal Shreenath valt att rikta in sig på att öppna dörrar och uppmärksamma problemen inom akademin, vilket lett till att hon föreläser om inkludering på konferenser, kopplar ihop kvinnliga ai-forskare med varandra och anordnar aktiviteter där de skriver forskningsrapporter ihop.
”Det är svårt att mäta effekterna av vårt arbete, men för mig personligen har det betytt jättemycket. Vi får en väldigt direkt respons av medlemmarna. Någon sade till mig att det finns många andra ai-nätverk i Stockholm, men där står jag i hörnet och här kan jag ta plats. Det bär jag fortfarande med mig.”
Hur har ni lyckats skapa en sådan miljö?
”Lustigt nog genom att inte vara alltför tekniska. Det finns en typ av chauvinism inom tekniksektorn, som kvinnor också anammar, men vi kände ett behov av att kunna prata om ai på vilket sätt vi vill. Man behöver inte ha en doktorsexamen som jag, haha. Det har skapat en väldigt positiv miljö.”
Vinutha Magal Shreenath återkommer till miljöfaktorerna när hon pratar om arbetsgivarnas svårigheter att locka anställda. Många företag vill samarbeta med Women in AI Sweden för att få en ”godkäntstämpel” från nätverket, samtidigt som de internt har en toxisk kultur där kvinnor motarbetas.
”Då kan vi säga till dem, låt oss ha ett event tillsammans på våra villkor, så får ni se skillnaden på kvinnor i en trygg miljö och en som är mansdominerad och icke-stöttande. Man kan säga att väldigt många undrar hur de kan hjälpa oss, men få frågar sig hur de själva kan förändras”, konstaterar forskaren.
Någon officiell medlemslista för nätverket finns inte, men en fingervisning är kanske att gruppen har omkring 3.000 följare på Linkedin, har slussat 100 deltagare genom mentorprogrammet och samlar omkring 20-30 personer per träff.
”Men det viktiga för oss är inte hur många som kommer på en specifik aktivitet, utan vad det bidrar till.”
I grunden handlar hennes drivkraft om en stark tro på tekniken, och övertygelse om att fler borde jobba med den.
”Artificiell intelligens har stor potential att göra gott, så jag förespråkar verkligen att vi ska använda oss av den, men med försiktighet. Det är ett väldigt roligt område, när man tänker på allt som går att göra.”
