Annons

Reza får råd och stöd av Carl-Johan Bonnier

Som papperslös i Iran blev Reza Jawadi satt i en bur för att utvisas till Afghanistan. I dag bygger han upp ett nytt liv i Sverige, med ordföranden för Nordens största medieföretag som mentor.

”Jag tror att jag kan stå för en stabilitet och trygghet i Rezas liv”, säger Carl-Johan Bonnier.

Foto:Jack Mikrut

När Reza Jawadi och Carl-Johan Bonnier träffas brukar de äta lunch eller middag tillsammans. De har även gått på utställningar på Moderna museet och Bonniers Konsthall, och snart ska de börja övningsköra eftersom Reza nyligen har fyllt 17 år.

Reza Jawadi firade också jul med Carl-Johan Bonnier och hans familj.

”Vi var på vår gård på landet. Vi hade besök av ytterligare en ensamkommande, eftersom min frus dotter är mentor åt en pojke från Eritrea via en annan organisation”, säger Carl-Johan Bonnier. 

Reza Jawadi tyckte att det var fint att se de svenska traditionerna på julen. 

”De påminde mig lite om högtiden Eid Nouruz, som vi firar i Iran.”

Han har uppehållstillstånd, och håller nu på att försöka få medborgarskap. 

”Jag har haft tur som har fått träffa Calle. När vi ses pratar vi mest om hur samhället fungerar och om hur jag ska kunna bli lycklig i Sverige”, säger Reza Jawadi.

Carl-Johan Bonnier hoppas att fler i näringslivet ska följa hans exempel och bli mentorer.

”För mig är det väldigt intressant, för tidigare hade jag ingen insyn i hur ensamkommande ungdomar har det. Det är spännande att höra vilka problem, drivkrafter och intressen de har och hur samhället tar sig an dem.”

Carl-Johan Bonnier har tidigare varit mentor inom Bonnier och inom ramen för vidareutbildningar på Handelshögskolan.

”Som mentor frågar man sig alltid vad man kan bidra med, och förmodligen är det sådant som man inte är riktigt medveten om. Jag tror att jag kan stå för stabilitet och trygghet och vara en samtalspartner i livsfrågor för Reza.” 

Reza Jawadi kom till Sverige för två och ett halvt år sedan. Han talar utmärkt svenska och har gått första året på ellinjen på gymnasiet. Efter studenten drömmer han om att läsa elektroteknik på Kungliga Tekniska högskolan, KTH, i Stockholm.   

”Jag har läst om fossila bränslen i skolan, och de tar slut om 50 år. Vi måste hitta något som ersätter dem. Jag vill jobba någonstans där jag kan göra nytta. Jag vill visa min tacksamhet mot Sverige för att jag fick skydd och för att jag fick stanna.”

Reza Jawadi är afghan men född i Iran. Där var han papperslös eftersom han föddes hemma, och inte på sjukhus.

”Mina tre småsyskon är födda på sjukhus. Därför har de tillstånd att stanna i Iran.”

När han var 14 år blev han utvisad. Polisen hittade honom och satte honom i en bur för att föra honom till ett fängelseliknande ställe. Där fick han stanna i två dagar innan han bussades över gränsen till Afghanistan tillsammans med andra papperslösa.

”Afghanistan var ett främmande land, jag hade aldrig varit där. Jag kände ingen jag kunde söka upp utan jag bodde på gatan.”

Han lyckades ta sig tillbaka till Iran genom att gå över bergen. Han tappade bort sin grupp och vandrade runt ensam i tolv dagar, innan han hittade en annan grupp att slå följe med. 

”Men när jag kom tillbaka sa mina föräldrar att samma sak förmodligen skulle hända igen. Afghaner har inget människovärde i Iran. Jag bestämde mig för att fly till Europa.”

Det tog honom närmare tre månader att komma till Sverige. 

”På gränsen mellan Iran och Turkiet såg jag många lik, en del av dem var bara skelett. Den iranska polisen har rätt att skjuta oss när vi försöker ta oss över gränsen.”

Han tog sig sjövägen från Turkiet till Grekland. 

”Den lilla plastbåten var avsedd för 10 personer, men vi var över 70. Det gick höga vågor och folk grät och bad till Gud. Det kommer jag aldrig att glömma. Efter tre, fyra timmar kom vi till en liten ö i Grekland.”

Var du medveten om hur många båtar som inte kommer fram när du lämnade Turkiet?

”Nej. Men vi såg många båtar som hade slagit runt när vi kom ut på havet. Det var tufft. Jag har sett många saker som jag gärna hade sluppit se.”

I Sverige tog han sig till Stockholm via Malmö. Han tycker att han blev väl mottagen, trots att han inte kunde språket. 

”Först bodde jag på ett transferläger vid Slussen, där jag började lära mig engelska. En kompis som jag träffade gav mig läxor, och så tittade jag på tv-serien ’How I met your mother’ hela tiden. Efter två månader blev jag tolken i lägret.”

Därefter har Reza Jawadi bott i familjer i Enköping och Stockholm, och i dag bor han på ett stödboende i Rågsved. Nu längtar han efter att få svenskt medborgarskap så att han kan åka till Iran och hälsa på sin familj.

”Det är min dröm. Jag har inte träffat dem på över tre år, men vi pratar i telefon ibland. Min yngste bror kunde inte prata när jag reste, men det gör han nu.”

Carl-Johan Bonnier sitter tyst medan Reza Jawadi berättar sin historia. Det är inte första gången han hör den. 

”Visst är det en otrolig historia. Men nu ser Reza huvudsakligen framåt”, säger han.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera