Annons

Rekordsättande konstnär ger sig in i dryckesbranschen

Hyllade konstnären Cecilia Edefalk fortsätter sin comeback efter cancern. Nu ställer hon ut tio nya verk på Galleri Arnstedt i Östra Karup, ett av finansvärldens favorithägn om somrarna.

Foto:Jack Mikrut
Foto:Jack Mikrut
Foto:Jack Mikrut
Foto:Jack Mikrut
Foto:Jack Mikrut

”Jag tar med allt jag har”, säger Cecilia Edefalk i Stockholmsateljén dagarna innan vernissagen.

Medan utställningarna på Artipelag och i hemstaden Norrköpings konstmuseum får nya och gamla betraktare drar kvinnan bakom dyrgripar som ”Baby” och ”En annan rörelse” söderut.

Utställningen utanför Båstad är hennes första galleriutställning i Skåne sedan debuten 1988 på Galleri Wallner i Malmö. Samlingsutställningen visar även verk av bland andra Dan Wolgers, Linn Fernström, Peter Frie och Charlotte Gyllenhammar, och väntas locka storpublik.

Efter de famösa framgångarna med oljefärg har hon gått över till Lars Lerins paradgren: akvarellmåleri.

”Jag spädde ut färgen med terpentin för att få den rätta rinnigheten, men blev sjuk av ångorna och var tvungen att sluta. Akvarell var mitt första uttryck”, säger hon.

Cecilia Edefalk gör relativt få verk, ser långa, komplicerade bilder och arbetar stötvis.

”Utgångspunkten i den ena temperamålningen var att måla en solnedgång, men det blev bara blått”, fortsätter hon.

Är det ofta så, att du tänker en sak och händerna gör en annan?
”Ja, i alla fall när det gäller natur. Målar jag en människa brukar det inte bli en hund.”

Cecilia Edefalk skrattar och skimrar lite som hennes signum på senare tid: skira maskrosfröbollar och rangliga harkrankar, en långbent släkting till myggor.

Vad är grejen med harkrankar?
”Geometrin! En harkrank har perfekt geometri och sträcker sig ut i konturerna. Jag är intresserad av geometrins många lager och av matematik.”

… och maskrosorna?
”Deras komplexa anspråkslöshet. En del förknippar fröbollarna med döden, jag ser livet, transparens, skirhet och snabbhet. Maskrosfrön hoppar mellan olika dimensioner, mellan här och där.”

Ungefär som Cecilia Edefalk själv. Hon har alltid vänt och vridit på perspektiven. Hennes mediumsamtal ligger möjligen i linje med det.

Hur går det till när du pratar med en växt eller död person?
”Jag bara kopplar upp mig.”

Cecilia Edefalk ställer ned kaffemuggen, blundar, fokuserar inåt, ställer sin fråga och får svar genom att se ordbilder, hon hör inte röster. Orden som dyker upp återberättas. Hela processen tar knappt en minut.

”Det kan låta som hokuspokus, men för mig är det väldigt reellt och konkret. Jag tror de flesta människor kan röra sig mellan olika dimensioner, om än i varierad grad.”

Förvånansvärt få ber henne ta kontakt med en specifik avliden. Själv räds hon inga svar, känner tillit till orden och har stort utbyte av samtalen med bland andra August Strindberg.

En alternativ karriär?
Cecilia Edefalk skrattar:
”Nej, jag skulle kanske tjäna mer pengar som medium, men vill inte kapitalisera på det.”

Cecilia Edefalk funderar på att göra en kopia av sin berömda och rekorddyra målning ”Baby”.

”Ägaren, jag vet bara att det är en man, vill inte låna ut verket och det är synd. Då kan det inte ses av andra”, resonerar hon.

Den hemlige köparen ropade in jättetavlan på över 2x4 meter på Bukowskis 2010 för nära 7 miljoner kronor, än i dag rekord för en svensk nu levande konstnär. För det priset vill man kanske ha ensamrätt till utsikten. Å andra sidan är det upp till upphovsmakaren att skapa mer av samma.

Cecilia Edefalk känner samhörighet med ledande kvinnor i näringslivet.

”Det är inte roligt att vara framgångsrik om man inte kan dela den med någon. Att vara en framgångsrik kvinna – vd eller konstnär – kan bli lite ensamt. Liksom en vd fattar jag alla beslut själv och det är lätt att förlora kompisar när man inte har samma referensramar.”

Alla priser bestäms dock av galleristen. Intäkten delas 50/50. I gengäld står galleristen för allt mankemang.

”Många tror att konstnären blir förmögen när ett verk säljs dyrt på auktion. De pengarna når inte oss. Det är därför som jag tar allt jag har till utställningen. Jag har fyra hyror att betala.”

Orsaken är dubbel uppsättning ateljé och bostad. Dels i Stockholm, dels i Berlin.

Planen var att hon, sambon och sonen skulle flytta till Berlin när en rutinkontroll på mammografin tog en oväntad vändning.

”Jag fick cancerdiagnosen förra sommaren och opererades i september. Nu gick allt som ett spjut, och jag mår jättebra. Då trodde jag inte att jag skulle orka pendla under behandlingen utan behöll alla fyra lägenheterna.”

Tyskland får vänta lite till. Närmast på tur står Frankrike och en helt annan dimension:

”Jag ska förhoppningsvis börja utveckla en egen champagnesort”, berättar Cecilia Edefalk om sitt kommande samarbete med en svensk champagneproducent.

 


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?