Med hammare, spik och drivved började Lars Vilks snickra på sitt konstverk redan på 1980-talet. Omgående hittade nyfikna till den otillgängliga stranden, trots den utmanande promenaden som avslutas med en brant klättring. De lockades av den allt mer spektakulära träskulpturen med långa gångar och tio meter höga torn. Men också av att uppleva den unika naturen på Kullahalvöns norra kust.
Lars Vilks var själv ofta på plats för att snickra och berätta om Nimis som han såg som ett viktigt konstprojekt. Det fullbordades med ett intilliggande stenkonstverk, Arx, och det fiktiva landet Ladonien som tog emot nya medborgare.
Under hans levnadstid var det ständiga bråk om Nimis där det från myndigheter och även boende i området hävdades att det var ett svartbygge och dessutom fult.
”Men till slut skaffade han sig ett slags de facto-tillstånd där man lät honom vara. Tyvärr tog osäkerheten kring konstverket fart igen när Lars Vilks gick bort”, säger Nils Hyllienmark som är ordförande i föreningen Nimis vänner som bildats för att säkra konstverkets bevarande.
Efter Lars Vilks död begärde ett par privatpersoner att verken på stenstranden ska klassas som byggnadsminne och därmed skyddas. Höganäs kommun gav sitt stöd.
Men för att det ska vara juridiskt möjligt krävs det att det är tydligt vem som äger konstverket, något som visade sig vara komplicerat. Lars Vilks sålde nämligen Nimis 1984 till konstnären Joseph Beuys. När han dog två år senare blev den världskände konstnären Christo ny ägare.
Efter dennes död 2020 så har hans arvingar meddelat att de inte gör några anspråk på varken Nimis, Arx eller Ladonien vilket gör att de via Lars Vilks dödsbo övergår till stiftelsen Lars Vilks minnesfond.
”Därmed menar jag att frågan är utredd och att det ser klart lovande ut för att kunna hitta en bra lösning kring konstverken och bevarandet av Lars Vilks minne”, säger Nils Hyllienmark som själv är advokat och stod för utredningen kring ägandet. Men det sista ordet är inte sagt än, det har nämligen Länsstyrelsen som förvaltar det naturreservat som sträcker sig längs Kullahalvöns kust. Naturen är känslig och det kommer att krävas flera dispenser kring bland annat strandskydd för att Nimis verkligen ska bli ett byggnadsminne.
Om Nimis väl får stå kvar återstår dessutom frågan hur det kända verket ska underhållas. Det utsatta läget mot norr gör att träkonstruktionen är hårt ansatt av vind och hav. Lars Vilks stod under sin levnad själv för underhållet. Nu vill föreningen Nimis vänner ta över ansvaret. Nils Hyllienmark räknar med en hel del frivilliga insatser men uppskattar ändå kostnaden till upp emot 400 000 kronor om året.
”Tanken är att finansiera det med medlemsavgifter till föreningen. Vi hoppas att det ska bli en liten och naggande god folkrörelse, helt i Lars Vilks anda.”
Planen är att i första hand vända sig till Ladoniens 26 000 medborgare.
”De flesta av dessa är faktiskt utlänningar. Han var ju en stor berömdhet internationellt. Här i regionen är han mer kontroversiell, det finns fortfarande många negativa åsikter om Lars Vilks och Nimis”, säger Nils Hyllienmark som tvärtom menar att den avlidne konstnären är värd heder och respekt.
”Jag har länge beundrat hans konst och inte minst hans sätt att se på konsten som ett sätt att väcka debatt om viktiga ämnen, till exempel yttrandefrihet. Lars Vilks vågade hela tiden pröva åsikter och utmana gamla sanningar om vad som är sant och rätt.”
Själv bor han i dag bara några kilometer från stenstranden där Nimis finns. Det är en plats som Nils Hyllienmark har besökt många gånger och som han nu alltså vill göra allt för att bevara, inte minst eftersom verket är en symbol för Lars Vilks hela livshistoria.
”Den handlade om att göra uppror men också om att locka fram spännande saker ur en vardaglighet, som till exempel ett vanligt domstolsprotokoll. Det gör Nimis till ett utbildande konstverk, samtidigt som det är lustfyllt och frigörande.”
