1515
Annons

Putins charmoffensiv i Afrika – söker FN-stöd

Sedan Ryssland först gick in i Ukraina 2014 – och utsattes för omvärldens sanktioner – har den ryska närvaron i Afrika exploderat.

Ryska legosoldater finns i dag i ett 20-tal afrikanska länder, där de hjälper regimer slå ned motstånd i utbyte mot diplomatisk lojalitet och lukrativa gruvtillstånd.

Rysslands president Vladimir Putin.
Rysslands president Vladimir Putin.Foto:Pavel Golovkin

En global dragkamp utspelar sig återigen om Afrika.

I takt med att kontinenten får en viktigare roll på den internationella scenen, med sin naturresursrikedom, unga befolkning och växande medelklass blickar andra aktörer än de gamla kolonialmakterna ditåt.

Storbritannien och Frankrike har fått konkurrens från främst Kina, men även Ryssland som gick in i en ny charmoffensiv när president Vladimir Putin återkom till presidentposten 2012.

Enligt Jakob Hedenskog, analytiker och Rysslandskännare vid Utrikespolitiska institutet (UI), bör allt Ryssland gör i internationellt hänseende ses utifrån ett stormaktstänk.

”Ryssland vill utmana USA och västmakterna på olika arenor. Det spelar ingen roll om det är i Ukraina och Europa, Syrien och Mellanöstern eller i Afrika”, säger han. 

Efter att Ryssland straffades med sanktioner till följd av den olagliga annekteringen av Krimhalvön 2014 trappades försöken att hitta nya marknader upp ytterligare.

Strategin kulminerade med ett rysk-afrikanskt toppmöte i Sotji 2019. I höst ska ett sådant hållas igen, den här gången i S:t Petersburg. Många länder som Ryssland nu försöker smörja hade en nära relation till Sovjetunionen. Fram till nyligen hade en stor del av den politiska eliten i flera afrikanska stater till och med utbildats i Sovjetunionen.

”Det finns redan en grund att bygga på för Ryssland. Man spelar på att Ryssland inte var en kolonialmakt i Afrika, att Sovjetunionen stödde antikoloniala rörelser och hade 'socialistiska broderländer'”, säger Hedenskog.

Efter Sovjetunionens fall tynade det ryska engagemanget på den afrikanska kontinenten i stort sett bort. Men på senare år har Ryssland plockat upp bollen igen.

Många afrikanska länder är rika på naturresurser, men samtidigt fattiga och instabila. Ryssland utnyttjar enligt Hedenskog dessa länders svagheter och interna motsättningar.

I motsats till västländer ställer Ryssland inga krav på att länderna ska styras demokratiskt eller följa mänskliga rättigheter. I stället hjälper man – ofta med privata militära styrkor som till exempel den ökända Wagnergruppen – diktatorer och auktoritära ledare att bekämpa både terrorister och demokratiskt sinnade oppositionsgrupper.

”Det gör man förstås för att vinna inflytande bland det styrande politiska skiktet”, säger Priyal Singh, forskare knuten till den afrikanska tankesmedjan Institute for Security Studies (ISS), med bas i Sydafrika. 

Ryska privata militärstyrkor beräknas de senaste åren ha varit närvarande i ett tiotal länder tvärsöver kontinenten. Grupperna fungerar som en inofficiell förlängd arm för Kreml och ett slags specialförband för den ryska militärens underrättelseverksamhet, även om deras blotta existens förnekas av Ryssland.

Enligt Singh innebär den ryska militära närvaron ökad stabilitet för ländernas nuvarande styren.

Förutom ryskt inflytande bland de afrikanska ledarna finns även mer direkta vinster att göra. Bolag knutna till oligarken Jevgenij Prigozjin, som sägs vara den ökända Wagnergruppens främsta finansiär med nära band till Putin, har till exempel fått tillåtelse att bryta guld och diamanter i gruvor i Sudan och Centralafrikanska republiken, enligt västerländska underrättelser.

Ryska staten har också varit engagerad i mineral- och energiutvinningsprojekt i en rad afrikanska länder. En lång rad militära samarbetsavtal om allt från vapenhandel till gemensamma övningar och ”militärtekniska samarbeten” har även slutits med över 30 länder.

Afrikas handel med Ryssland är relativt liten jämfört med den med aktörer som Kina och EU. Men det finns ett fält där Ryssland dominerar: vapen. Nästan hälften (49 procent) av kontinentens vapenimport mellan 2015 och 2019 kom från Ryssland, enligt det internationella fredsforskningsinstitutet Sipri. 

Den ryska charmoffensiven sedan 2010-talet har redan fått realpolitisk utväxling.

När FN:s generalförsamling den 2 mars i år röstade om en resolution som fördömde Ryssland för landets krig mot Ukraina röstade endast 28 av Afrikas 54 stater för resolutionen, vilket kan tyckas uppseendeväckande i ljuset av västmakternas enighet i fördömandet av den ryska invasionen.

Månaden därpå var dissonansen med västvärlden ännu tydligare. När generalförsamlingen i april röstade om att utesluta Ryssland ur FN:s människorättsråd med anledning av kriget och potentiella krigsbrott röstade nio afrikanska länder till förmån för Ryssland. 24 lade ned sin röst, och 11 afrikanska stater var frånvarande.

”Afrika har ju 54 medlemsländer som Ryssland försöker bearbeta, tre platser i säkerhetsrådet är vigda åt Afrika. Det är viktigt för Ryssland att få deras stöd i sin konflikt med västvärlden”, säger Jakob Hedenskog.


Fortsatt maktmissbruk – trots ny lag: ”Ett batteri av otillbörliga metoder”

Den lag som ska sätta stopp för ruffiga affärer inom det svenska matoligopolet har hittills inte lett till en enda anmälan. Leverantörer vågar inte anmäla sina kunder, enligt Konkurrensverket. 

”Man är rädd att bli av med sin affär”, säger enhetschefen Martin Bäckström. 

Foto:Martina Holmberg / TT
Foto:Tommy Pedersen

Än så länge är Konkurrensverket knappast nedlusat av ärenden kopplade till det regelverk som ska sätta stopp för ruffiga affärsuppgörelser inom livsmedelsbranschen. 

På de sju månader som gått sedan lagen om otillbörliga handelsmetoder trädde i kraft har myndigheten inte fått in en enda anmälan. Detta trots en historik av upprepade vittnesmål om maktmissbruk inom det svenska matoligopolet.  Däremot har verket tagit emot en hel del tips från anonyma uppgiftslämnare som inte vill skylta med sitt missnöje, uppger Martin Bäckström, enhetschef för den avdelning som ansvarar för den nyinrättade tillsynen.

”Det finns en rädsla för att vända sig till oss med formella klagomål. Man är rädd att bli av med sin affär genom att peka ut en specifik köpare. Ingen vill heller bli utmålad som en problemaktör i sin bransch”, säger han till Di. 

Hittills har Konkurrensverket startat 13 granskningsärenden. De tre som man hunnit sätta punkt för har avslutats utan åtgärd. Vilket utfall pågående utredningar får kan bli avgörande för anmälningsbenägenheten framåt, kommenterar Martin Bäckström.

”Jag tror att många företag från leverantörshåll avvaktar för att se om det är värt att kontakta oss. Det är en dämpande faktor – och den självsanering som kan ha skett på marknaden förstås.”

På Livsmedelsföretagen har man dock inte fått några signaler om att lagen lett till uppenbara förbättringar. Tvärtom sliter många leverantörer sitt hår över fortsatt tuffa förhandlingar, enligt organisationens chefsekonom Carl Eckerdal. 

En tidigare undersökning från Livsmedelsföretagen (år 2020) visar att över 90 procent av de stora matkedjornas leverantörer har hotats med avlistning, vilket är en av huvudpunkterna i den nya lagstiftningen. 

Trots att kommersiella repressalier numera är förbjudet sitter tidigare takter alltjämt i, rapporterar medlemmar som hör av sig om pågående inköpsprocesser. 

I vilken utsträckning hot fortfarande förekommer återstår att se, konstaterar Carl Eckerdal och hänvisar till en kommande kartläggning av den nya lagens effekter på förhandlingsklimatet i branschen. 

”Många företag upplever att handeln nu använder sig av ett helt batteri av otillbörliga metoder som man har i sin portfölj sedan tidigare. Vi kommer att få se vägledande domar framöver”, gör han klart och tillägger: 

”Det gäller bara att hitta företag som har modet att stå upp för sin sak och låta Konkurrensverket pröva fallet.”

Martin Bäckström är chef över Konkurrensverkets nyinrättade enhet som granskar livs- och jordbrukssektorns efterlevnad av lagen om otillbörliga handelsmetoder som började gälla den 1 november 2021. I sin tillsynsverksamhet är myndigheten är beroende av att tips och klagomål om missförhållanden kommer in.
Martin Bäckström är chef över Konkurrensverkets nyinrättade enhet som granskar livs- och jordbrukssektorns efterlevnad av lagen om otillbörliga handelsmetoder som började gälla den 1 november 2021. I sin tillsynsverksamhet är myndigheten är beroende av att tips och klagomål om missförhållanden kommer in.Foto:Press

Skälet till att flera nyligen hört av sig om fultaktik hänger troligen ihop med det stora antalet extraförhandlingar som inflationen gett upphov till, fortsätter Carl Eckerdal. 

”Nu är det kostnadskris i branschen och antalet tillfällen som leverantörer behöver justera sina prognoser ökar. Många upplever att de blir ifrågasatta på punkt efter punkt.”

Handeln skulle inte hålla med, gör han klart. 

”De ser inte sin dominerande ställning.”

Marknadens veteran inom ekologiska livsmedel, Saltå Kvarn, uppger emellertid att man märker av en positiv inverkan av regelskärpningen. 

”Handeln har anpassat sitt sätt att jobba. Vi ser det i beteenden och förhandlingsmässigt. Sedan finns exempel där man har försökt att avtala bort lagen”, säger vd Jonas Regnér och betonar: 

”Ska lagen fortsätta fungera måste det som avviker anmälas in till Konkurrensverket.”

Jonas Regnér är vd för Saltå Kvarn.
Jonas Regnér är vd för Saltå Kvarn.Foto:Press

Det stora bekymret här och nu för bolaget är att få igenom tillräckliga prishöjningar för att klara verksamhetens snabbt ökande kostnader. 

”Det är ett hårt jobb. Dels handlar det om att komma fram till en gemensam bild av marknadspriserna framåt. Dels gäller det att visa hur våra kostnader har utvecklats.”

Får ni gehör?
”Det finns en viss hörsamhet om att det är bråttom. På de flesta plan har det fungerat, men undantag finns. Någon aktör har sagt en sak till media men agerat på ett helt annat sätt.”

Hur mycket har era marginaler påverkats?
”Vi har tappat i lönsamhet och har höga kostnader som vi ser inte går att ta ut i marknaden just nu. Till slut blir det ett beslut om att tjäna mindre på affären eller försvinna. Det är den vardag jag har.”

Tre av tio leverantörer är nöjda med snabbare processer, visar en enkät som Livsmedelsföretagen gjorde bland medlemsföretagen vid kvartalsskiftet. 

”Sju av tio företag har alltså inte upplevt det så här långt. Handlare kan justera sina priser från dag till dag, medan vi måste gå in i förhandlingar som tar mellan tre och fem månader”, säger Carl Eckerdal. 

Han understryker: 

”Vi ropar inte efter vargen. Den marginalförsämring vi uppmätt under kvartal ett är den snabbaste utförsbacke vi sett. Pengar på bordet är det som räknas.” 

 

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?