Endast 67 nordkoreanska avhoppare lyckades ta sig till Sydkorea 2022.
Det är andra året i rad som antalet avhoppare är nere på tvåsiffrigt, enligt Sydkoreas återföreningsdepartement som började föra statistik 1998.
Flyktingvågen från Nordkorea till Sydkorea var som störst omkring 2006 med uppemot 3 000 avhoppare per år. Efter diktatorn Kim Jong-Uns maktövertagande 2011 drogs snaran åt och antalet dalade.
”Men folk flydde ändå. Kostnaden för att fly var mycket lägre än nu och det fanns fortfarande aktiva mellanhänder i Kina”, säger Casey Lartigue, vice vd på organisationen Freedom Speakers International, FSI, i Seoul, till TT.
FSI hjälper nordkoreanska avhoppare att lära sig engelska och berätta sin historia för omvärlden. Organisationen är en av flera i Sydkorea som hjälper nordkoreaner att komma in i det nya landet.
Det kommunistiska Nordkorea grundades med sovjetisk hjälp 1948 sedan Korea efter andra världskriget delats upp i en amerikansk och en sovjetisk ockupationszon. Nordkoreas dåvarande ledare Kim Il-Sung, farfar till Kim Jong-Un, ville ”befria” Sydkorea från USA och attackerade 1950 syd, varpå ett inbördeskrig rasade i tre år. Det kostade närmare fyra miljoner människoliv.
Något fredsavtal uppnåddes aldrig. Vapenstillestånd råder fortfarande, övervakat av bland andra Sverige vid en ”demilitariserad zon” DMZ, mellan länderna. Gränsen beskrivs ofta som den mest bevakade i världen och anses vara i princip omöjlig att passera med livet i behåll.
Efter Sovjetunionens upplösning 1991 minskade östblockets byteshandel med Nordkorea. Landet drabbades av energibrist och svåra svältperioder. Sydkorea började se en flyktingvåg från Nordkorea.
Flykten från Nordkorea går vanligtvis över gränsfloden till Kina, via ett tredje land där avhopparna får hjälp vid en sydkoreansk ambassad.
Men covid-19 har satt tvärstopp för all flyktaktivitet. Nordkoreas nolltolerans mot coronaviruset har manifesterats genom taktiken ”skjut för att döda”. Antalet gränsvakter har utökats. De straffas inte för att ta emot mutor, men får ersättning för personer de fångar in, berättar Casey Lartigue.
Därtill har situationen för nordkoreanska avhoppare i transit i Kina blivit alltmer osäker. Risken att bli tillfångatagen av polis och tillbakaskickad är, enligt flera hjälporganisationer, mycket stor.
Sammantaget har det blivit mycket svårt för mellanhänder att fortsätta sin verksamhet vid gränsen. Kostnaden för att fly har skjutit i höjden.
”I dag kostar det motsvarande en miljon kronor att fly från Nordkorea till Sydkorea. Det är ingen som har råd med det”, säger Lartigue.
”De avhoppare som anlänt till Sydkorea hade flytt från Nordkorea före covidpandemin. Många uppehöll sig i Ryssland innan de kom till Sydkorea.”
I Sydkorea är det minskade antalet flyktingar märkbart på Hanawon, statens omskolningsanläggningar för avhoppare, som förvaltas av återföreningsdepartementet.
Att delta i sådana program är obligatoriskt för nordkoreaner som tagit sig till Sydkorea. På de hårt övervakade anläggningarna får avhopparna bo och studera under tre månader och bland annat lära sig hur man använder betalkort, tar hand om sin ekonomi och lever i demokratin Sydkorea.
När flyktingvågen till Sydkorea var som störst huserade Hanawon tusentals nordkoreanska avhoppare.
Nu står anläggningarna i princip tomma.
”Så länge Nordkorea har råd att blockera alla som vill in och ut kommer det vara svårt att fly”, säger Lartigue.
”Vår organisation påverkas inte av detta, men de avhoppare vi lärt känna genom åren är ledsna.”
